Nu knyter jag ihop träningssäcken och blickar mot framtiden…

Jag kunde inte låta bli att låta mig medverkas i tisdagens Karlavagnen i P4. Den gången för 1,5 år sen när jag ringde till Karlavagnen och Christian Olsson för att synliggöra Barncancerfonden så lovade jag ju att återkomma till Karlavagnen efter min genomförda Ironman 2016. Jag trodde kanske inte där just då att det skulle bli så överhuvudtaget. Det blev det ju inte heller utan det blev ju verkligen av och det blev ju 2015!

 

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3117&grupp=19054&artikel=6271835

 

Jag är med de sista 9-10 minuterna av programmet.

 

Precis som jag säger i programmet har jag nu tid över, jag har klarat mina träningsmål och med tid över…..

Just nu låter jag mig coachas för att jag ska kunna hitta verktyg att ta reda på vad jag ska anta för nästa utmaning. Plugga lite blir det säkert och så är frågan om jag ska starta upp med mina föreläsningar också. På det så kommer allt spännande med mitt jobb och så barn och kärlek förstås…..

 

Allt, precis allt är möjligt!

 

Nu tar jag helg, ska hämta William på hans skola i Reftele vilket jag ser fram emot!

Må gott, lev väl

Tobias

Race report IM 150815, allt precis allt är möjligt!

Det har nu gått en dryg månad sedan jag korsade mållinjen i Kalmar! Jag har endast sprungit en gång sen sist så det börjar bli dax att träna snart igen, bara träna för att det är kul närmaste tiden! Mycket har hänt senaste månaden, mycket mer än vad som ibland kan hända under en tioårsperiod eller varför inte ett helt liv för en del människor. Sista flyttlådan är nu dessutom flyttad, nycklarna till huset lämnat, ett nytt äventyr har startat, ett äventyr som ligger mig varmt om hjärtat:-) Tack för flytthjälp Mor, Far, Maria och Siri (och Camilla förstås som alltid står beredd att hjälpa, tack!)

 

Här kommer min utlovade race-report från loppet lördag 15e augusti i Kalmar.

04.15 Klockan ringer och efter ca 4 timmars sömn makar jag upp en trött kropp! Allt är förberett med vad jag ska ta på mig, nu finns ingen tid att tänka. Tri-dräkten på när jag smörj in mig med vaselin på onämnbara ställen. Grötfrukost och mycket ägg och kaffe borgade för ett viktigt toalettbesök innan det var dags att åka. Lottas man Johan hade vänligheten att köra mig och hämta upp kompis Peter Stillman för att köras till startplatsen.

06.30 Om en kvart ska vi vara färdiga för start, tusan jag är nödig! Bara att stå fint i kön och vänta på sin tur. Jag är glad för att jag gjorde detta viktiga dassbesök innan start! Jag var visserligen en av de sista mot start men det fanns gott om tid i alla fall att förbereda sig på.

06.50 Jag intalar mig samma mantra jag tänkt i 2 dagar nu att vattnet inte är farligt och det är bara att simma på. Kan andra så kan jag tänker jag medan jag sveper blicken över startområdet och tillåter mig att njuta av stämningen, mitt livs lopp! Hur svårt kan det vara tänker jag? Enkelt, piece of cake tänker jag, Jag ska dricka massor av vin i kväll hinner jag tänka innan vi börja att röra oss mot ………..det svarta vattnet.

07.10 IM 00.00 Nu är jag nära vattnet och efter att ha dragit mina crawlglasögon upp och ner från ansiktet säkert 30 gånger bestämmer jag mig för att de kommer inte sitta bekvämare, det är bara att acceptera ödet att de inte känns bra, inget känns bra för dräkten sitter ju som ett ålaskinn men vad tusan nu är det dags för start. Fokus Tobias, fokus Tobias hinner jag tänka innan jag känner det kalla vattnet mot mina fötter för att i nästa ögonblick låta hela kroppen sköljas av Kalmar sunds bräckta havsvatten. Jag simmar igång lite försiktigt men höjer snabbt tempot för att liksom komma i form och bli varm. Jag är nu taggad för jag inser att det blåser 12 meter per sekund och sen simma i dessa vågor då gäller det att vara taggad inför sitt bröstsim. Jag går in i (jag kallar det för krigspositionen) mitt mentala förbereder sig på 2 timmars kamp i vattnet. Precis som om jag ska brottas med ett sjöodjur i 2 timmar. En egenskap jag har kom väl till pass här; jag är ganska envis, för att inte säga väldigt envis om jag bestämt mig. Har jag också gått in i krigsposition för att skydda mig mot det farliga så då är det inget som stoppar mig. I alla fall byggde jag upp dessa tankar på vägen ut mot havet. Ni hör själva…på väg ut i havet. Det svarta havet. Men faktum är att simningen gick riktigt bra och visserligen fick jag ca 10 kallsupar men efter varje gång så tänkte jag lugna tankar och behöll min arbetspuls och fokus på uppgiften. Ni vet krigspositionen!

Tid simning 2:00:44      3860 meter

ca 09.20 IM 2:10:00 Jag överlevde simningen och satt och skrattade en del medan jag bytte om till cykelkläder, en helt otrolig känsla att veta att men bemästrat det nyckfulla havet. Känslan infann sig någonstans mellan cykelskor och cykelram innan jag lyfte ner cykeln från stället i växlingsområdet att allt är möjligt, jag ska i mål tänkte jag! Jag satte mig på cykeln och medan publiken jublade så strulade mina nypåsatta flaskhållare bakom sadeln och de for ner på bakdäcket. Jag hann rädda upp dem och nu ut på Ängöleden i högt tempo. Vilken energi jag har tänkte jag då! Väl framme vid Ölandbron började jag som alla andra att sega mig upp mot högbrodelen. Bara att sitta och tugga i låg fart och jobba med hela benen för att låta pulsen ligga i rätt arbetstempo. Väll uppe på högbrodelen ramlar båda flaskorna där bak av men jag klarade mig bra utan dem. Nerför högbrodelen och sen hela vägen mot Färjestaden var det tusan som en vägg, vilken motvind! Jag fick kämpa för att hålla cykeln över 20 km/h. Här ska ni veta att det var mental träning på hög nivå för att liksom hålla i. Efter ca 30 minuter ytterligare var det fortfarande tidvis motvind och då bestämde jag mig för att öka farten några kilometer, det är bara att öka tänkte jag och dessa tankar var bra att ha. Nere i Degerhamn stod Lottas föräldrar och hejade på mig när jag rusade förbi i 35 km/h. Kort därefter var det en brant uppförsbacke och jag passerade stolt 5 cyklister och tänkte triumferande att har man cyklat Box hill eller uppför Mount Snowdania med Barncancergänget så klarar man en liten backe i Degerhamn. Åter igen så använde jag rätt tankar vid rätt tillfälle! Cyklingen var bitvis tuff och mycket vind men tro mig, jag njöt nästan hela tiden trots stelhet i kroppen, inte minst i rumpan…  Jag hade medvind på Ölandsbron mot Kalmar och låg på ca 45 km/h och det var en härlig känsla att sitta upp i min enkla racercykel och köra om triahlon-cyklar på rad. Någonstans runt Kläckeberga och Lindsdal så stod mina föräldrar samt Torbjörn, Angelica och Hampus och hejade på mig! Det gav mig så mycket energi, så mycket glädje där jag satt på min cykel. Vilken lycka!

Tid cyklingen 6:56:36         180km

ca 16.20 IM 9:14

Dax för löpning och här hade vi bestämt 6 timmar men det gick lite snabbare. Starkaste minnet från löpningen som jag för övrigt njöt varenda sekund av var att se killen som stretchar sina krampande ben mot en lyktstolpe i Bergavik och lyktstolpen välter varvid atleten börjar springa vidare, så kul! Eller när jag såg Mor & Far heja nere vid hamnen på mig! Det var en underbar känsla! Publiken var helt underbar längs hela loppet! Jag har inte så mycket mer att skriva om löpningen än att jag kunde ha sprungit ett par mil till, det fanns mycket mer att ge i min kropp & knopp. Var stark som en oxe och efter jag förstått att Maria var på plats i Kalmar fick jag extra energi!Faktum är att jag kunde ha cyklat fortare och sprungit betydligt fortare men att gå i mål som IronMan var ändå viktigare än att riskera att gå för hårt med risk för skador speciellt med tanke på min blygsamma träning sista tiden inför loppet.

Tid löpning 5:11:28    42 km

TOTAL 14:26:24

Total ranking plats 1803 och så mina första och troligen sista 1270 VM-poäng!

Tack underbara kollega Lotta som stöttat mig hela året och hennes familj som under hela loppet från start till mål hejade fram mig.  Och tack för er gästfrihet under IronManveckan. Och allra sist tack Johan…jag gillar att heta IM!!!

ps. jag orkade bara att dricka ett halvt glas vin men vad gjorde väl det!

Efter att ha genomfört detta stora träningsmål så tillåter jag mig själv att tro på att ”allt, precis allt är möjligt”!

Nu är mina barn, Maria och så Siris och mitt nya boende som är största fokuset framåt. Men bli inte helt förvånad om ni läser om ett annat äventyr som ska genomföras i framtiden….

Må gott, lev väl

IM Tobias

 

 

IRONMAN på 14:26:24 & drivkraften

För 3,5 år sen var jag ju som bekant soffpotatisen och idag en stolt Finisher i IM ///

Jag är oerhört stolt över min prestation jag gjorde i lördags och det var verkligen mycket trevligt att inse att så många människor använt sin lediga tid för att komma och heja på mig! Dessutom hade jag kul hela dagen trots den långa ansträngningen. Susanne sa för ett år sen att hon skulle heja på mig. Hon med många andra var på plats i Kalmar och lyfte fram mig. TACK! Att få bli uppmärksammad så som jag blev en hel dag var en otrolig känsla och min tacksamhet till er alla är stor! Många har hejat och följt mig via nätet och det är en härlig känsla att veta att så många ville se mig lyckas med detta, tack!

Det är en prestation i sig att göra en Ironman. Att dessutom ha två diskbråck i nacken gör det inte enklare. Men att kunna välja att röra på sig eller att inte kunna är en stor skillnad.  Nu ska jag berätta något som ingen vet, min mamma allra minst.

I snart 30 år har min mamma Christina levt med bl. a. reumatiska sjukdomar och ständig värk. Att stå vid sidan och se på när någon har ont har varit en resa i sig genom livet. För oss friska är det svårt att förstå att en del som är sjuka för en ständig kamp från morgon till kväll genom att bara försöka röra på sig eller att bara vara. Genom dessa 3,5 år jag tränat och framförallt sista träningsåret när motivationen ibland har saknats har jag hela tiden intalat mig att morsan kan inte välja sin värk, jag har valt att sätta upp mina träningsmål och jag har möjlighet att påverka mina mål med mina insatser!

Så helt klart så tillägnar jag min genomförda IronMan i lördags till min mamma som inte valt sina sjukdomar och sina begränsningar. Sista tiden har hon haft väldigt ont i sina axlar och jag hade inte räknat med att mina föräldrar då skulle komma och titta på min tävling, tävlingen tillägnad mamma! När jag först såg min svägerska Angelika vid Lindsdal-trakten vid en kyrka och strax efter mina föräldrar som hejade på mig så var det en otrolig härlig känsla. Nere vid hamnen så hejade de på mig under min löpning och det var superkul och kändes speciellt!

Det finns så många där ute som inte väljer sin värk eller sjukdomar, barn och vuxna med cancer eller andra sjukdomar. Jag är frisk och jag väljer mina mål i livet. Har man den ödmjuka inställningen och omtanke för andra människor både friska och sjuka så är jag övertygad om att allt, precis allt är möjligt för oss som kan.

Inom kort kommer en race-report också med detaljer från tävlingen, med bilder och high-lights samt rolig kuriosa.  Just nu håller vi på att förbereda matmarknad med Familyfood och så packar jag i huset för att alldeles snart flytta in i Växjö så det är verkligen full fart!

TACK för all support genom ytterligare ett träningsår från er alla och tack för drivkraften du gett mig morsan!

Med stort hjärta tar mig nu an ett annat äventyr!

Må gott, lev väl (kämpa och ha kul)

Tobias

 

En månad till start för IronMan i Kalmar. Jag står på startlinjen då!

Ja snart är det dags, dags på riktigt! Så här långt har det varit ett fantastiskt träningsår med både framgångar och motgångar men allra allra mest framgångar i min träning.

Den största framgången i min tuffa träning sen i höstas är att jag har verkligen njutit varje sekund. Dessutom har jag aldrig aldrig varit så vältränad som nu och det är roligt när man känner att det ger resultat för alla timmar man lagt ner på rolig träning! Träningen har också gett mig nya infallsvinklingar på livet. Stort som smått men väldigt viktigt!

15/8 är det dags för eldprovet! Strax efter 7 på morgonen ska jag utsätta mig för mitt otäckaste element; vattnet! 3,86 km och jag kommer nog att bröstsimma det mesta av den sträckan! Antagligen kommer jag att vara ganska orolig och rädd i vattnet mest hela tiden men det ska gå!!! 180 km på cykel och slutligen springa ett Marathon. Detta ska jag då klara under 16 timmar!
Oavsett hur det går så är jag redan nöjd…..fast jag vill ju klara loppet förstås. Tro inget annat! Hoppas du vill koma och heja på mig i Kalmar! Mitt hus är nu sålt och flytten går till Växjö i höst. Massa nya saker som har hänt i mitt liv senaste halvåret. Den sista pusselbiten har fallit på plats och inget kunde ha varit bättre. Jag är verkligen en människa som är lyckligare än lyckligast och nu är pusslet färdiglagt!
Jag brukar säga; Gör det du drömmer om, skapa ditt äventyr! Det har jag gjort! Och det kommer jag fortsätta att göra framåt! Tack för alla hejarop jag får av er!!!
Må gott, lev väl
Tobias

Jakten på sommaren börjar med Sommartåget!

Nu är det snart dags för att vara en del av det somriga tåget i Jönköping! De flesta av er vet ju inte riktigt vad det är. Ska försöka förklara. Många av oss träffas redan på fredag kväll i Jönköping och äter middag för att ladda inför lördag. Kl 10.00 startar vi från tågstationen efter att pressen har plåtat oss och intervjuat arrangörerna och på fötter tar vi oss till Gränna. Åker färja och springer sista biten till Persgårdens myslifabrik på Visingsö. 43 km på fötter, vi äter frukost längs vägen, stannar och äter glass, har kul och en del är utklädda så coolt att man knappt kan förstå hur de kan springa i utstyrseln! Jag kommer att cykla upp till Jönkan dagen innan. 155 km ska det bli på min racerhoj.

Här kommer filmen från förra Sommartåget om du vill se lite. Festen på kvällen med dans och boendet på Visingsö blir liksom bonusen av löpningen.

Måste bara säga att Växjö Triathlon var så himla kul! Nästa gång hoppas jag få simma, wow jag gillar det här med olika moment…så kul!
Avslutningsvis så ska det bli toppenkul att träffa alla mina löpar-vänner från södra Sverige i detta sommartågs-event! Denna gång kommer en go vän att följa med mig från Växjö. det blir bästa tåget någonsin för mig i år helt klart oavsett om jag klarar distansen eller inte!

Jakten på sommaren kan börja! Och drömmen om IronMan lever fortfarande….faktiskt!
Må gott, lev väl
Tobias

Göteborg väntar på mig. Jag hör musiken från Hisingen redan nu!

Den där musiken där storbandet står på ett lastbilsflak i högerkröken efter det att en familj har sprutat oss löpare med vatten på kroppen för att kyla ner oss på Hisingen. I år kanske det behövs varmvatten.

Tänk förra året kände jag mig galet vältränad, hade aldrig varit så tränad som då inför cyklingen på 222 km dagen innan Göteborgsvarvet. Och allt funkade ju faktiskt. På fredagskvällen bjöd jag mina två äldsta söner och flickvän på fransk restaurang efter den cyklingen då de tog emot mig i Göteborg. Idag efter diverse avbräck i träningen mestadels avbräck för mitt krånglande eksem på ryggen så har jag ändå 7 månaders fokuserad träning bakom mig. 7-8 pass i veckan eller ca 200 träningspass totalt och även om jag nu då inte kunnat träna som innan lika frekvent så känner jag mig i en härlig form. Det är nog på det viset att jag i år är mer tränad än någonsin egentligen.
Jag får ett par mejl i veckan från glada följare som undrar hur det går med min träning. Jag måste säga helt ärligt att jag har fått rita om mina mål men drömmen är fortfarande att stå på startlinjen för Iron Man i Kalmar 15/8 bara jag kan jobba upp min simning igen. Utmanande och spännande! Det händer ganska mycket i mitt liv just nu, mycket positivt.
Så det är också med det i bakhuvudet jag är ganska trygg och lugn med min träning. För varje pass jag gör, gör jag för att det är kul och att det ger mig mycket tillbaka. Det är det viktigaste.
Livet är ganska fantastiskt och det gäller nog att stanna upp då och då och sätta fingret mot skyn och känna vart det blåser. Ta ny riktning i livet och följa hjärtat.
Jag bjuder på en skön låt här, håll tillgodo.

På lördag morgon cyklar jag någonstans mellan Halmstad & Varberg på väg mot Göteborg. Ett klädbyte i Götet sen springer jag Göteborgsvarvet och jag kommer att ha kul hela dagen. Minst! Oavsett resultat även om jag har krav på mig….så kostar jag på mig att vara nöjd oavsett resultat…efteråt. Och på lördag kommer Jonathan hem från Stockholm! Kul!

Tack för era mejl och jag måste säga att det är en ynnest att ha så många människor som visar en sån omtanke och sitt bästa för mig, tack! Allt är möjligt….eller i alla fall nästan allt!

Må gott, lev väl
Tobias

Tankekraft bär långt!

Solen gick upp och när dimman mötte ljuset så liksom ångade hela horisonten både bildligt och bokstavligt. Tre rådjur spatserade över vägen precis där dimman lättade och liksom vinkade in mig till Viås by. -Det var i lördags morse tidigt på cykel.
En and kväser lite tyst på sjön, en ekorre dansar förbi längre bort allt medan träbron mot Böksholm bar spår av frost och min högra kind blev uppvärmd av solen från Öster. -Mäktig känsla i löparskor kl 5 idag.

Jag svär otroligt sällan för antingen svor jag tillräckligt förr så jag tröttnade på det eller kanske bara för att jag tycker inte det språket är jag. Passar inte helt enkelt mig. Men ibland…jävla eksem:-)
Eksemet har efter tidigare utbrott åter blossat upp på sidan av överkroppen samt på flera ställen av ryggen. Extremt irriterande att behöva klia sig som en hund på ryggen och för att sen inse att man kliat hål på huden igen. Blir att boka in en ny läkartid igen om det inte vänder nu i veckan…för eksemet går lite upp och ner mest hela tiden. Ni ska veta att jag testar allt…och testar att ta bort vissa födoämnen också.

Drömmen mot att stå på startlinjen på Ironman 15/8 lever ännu. Och resan dit är roligast trots allt!
Jag njuter av varje sekund jag tränar även om eksemen stör….tankekraft:-)
Mycket har hänt i mitt liv senaste halvåret. Fast allting vill gärna bli bra säger en del kloka! Siri sov gott. Sov gott alla barn. Ja alla vuxna också.

Tankekraft bär långt! Är du med mig? ”Are You With Me”

Må gott, lev väl
Tobias

Att våga utsätta sig för omöjliga saker ger ibland en taktpinne med ny motivation!

Precis. Många tänker säkert nu, vad menar han!? Jag menar precis det jag skriver att ibland göra saker eller i vart fall försöka göra saker som är omöjliga ger ny motivation till det möjliga! Det blir liksom lättare att se det man faktiskt KAN göra när man precis testat det som var omöjligt att göra.

Hoppar vi tillbaka till helgens cykling så fick jag en bra värdemätare på att mitt rundtramp i backarna levererar över förväntan och pulsen skjuter inte i väg. Lycka för en cykelamatör! Cykla på natten är ganska häftigt och Virserumsbacken parallellt med Dackestupet nerför kl 02.00 i ca 50 km/h, ja det måste upplevas! Jag fick också en bra värdemätare på under dessa timmar på natten att min kropp har aldrig varit starkare, någonsin. Kalla isfötter som sitter fast i tramporna är också en nyttig upplevelse. Hur man kan efter en lång stund få loss en tå pyttelite så den kan börja röra sig och få fram lite blodcirkulation och till sist få till ett tillstånd att inte frysa längre om foten, trots isfot. Nyttig mental erfarenhet! Rent fysiskt och mentalt är jag övertygad om att jag hade klarat av cyklingen om jag inte hade somnat i bilen och ”gått in i vila”. Tusen nyttiga erfarenheter framåt hur man lägger upp sina strapatser!

Jag gör det oftast ganska enkelt för mig och jag är inte den som grubblar ihjäl mig över saker, utan jag försöker reflektera och sen gå vidare. Klart jag vill cykla hela distansen någon gång till Stockholm! Men det blir i så fall när rätt tillfälle ges (som min vän Jocke sa…på sommaren).
Många av oss, säkert du också vill gärna vinna, vill lyckas med det mesta och man berättar bara saker man lyckats med, det är ju gärna så inte tvärtom. Vi människor är ju sen gammalt ett flockdjur som vill överleva på den här planeten och det ger oss säkert också den här vinnarstrategien medärvt.
-Fast då och då gillar jag att gå mot strömmen! Mitt misslyckande i går natt var det mest lyckade jag skulle kunna göra just nu, nästan så jag ett tag trodde själv på att mitt undermedvetna hade iscensatt en vändpunkt i den så tidigare framgångsrika träning jag haft sista halvåret.

Det jag ska berätta nu känns skönt att berätta; jag har varit i en motivationssvacka när det gäller min träning senaste månaden inser jag nu. Jag har kanske inte varit medveten om det fast jag inser det nu att jo så är det. När man tränar och fokuserar på träningen så vilar hjärnan och alla sinnen är inställda på fokus, fokus och glädje. När jag tittar tillbaka på senaste tiden så har jag inte kunnat hitta fokus även om glädjen har funnits där så har jag låtit mig fundera på andra saker under träningen och det går liksom inte! Inte helt oväntat eftersom sista halvåret förutom bjudit på mycket träning har den också bjudit på nya utmaningar i livet, utmaningar som en del aldrig upplever under en hel livstid, vilket också är positivt att inte alla upplever det!
Jag måste dock tillägga att jag mår prima och och har en otroligt positiv inställning till allt livet vill bjuda på men fokus på träning måste handla om fokus och det fokuset ska hittas igen!

Så nu har jag kan man säga; kickat igång mig själv….igen! Till er alla som faktiskt messar och hejar ideligen på mig, nu kör vi! Mot #IronManKalmar
Jag har fått ett besvärande kontakteksem på sidan av kroppen som jag ska söka hjälp för nu eftersom det inte vill läka själv. Jag trodde det skulle försvinna men det blir bara värre. När eksemet är borta så lovar jag att TG åter då är fokuserad och i full gång att följa coach PT-Rickards träningsprogram, med fokus!

Må gott, lev väl
Tobias

Du får gärna hänga med till Stockholm genom att skänka en slant till Barncancerfonden!

Ja, snart är det dags. Endast 6 dagar återstår och det börjar bli hög tid att förbereda sig för cykling Braås – Stockholm.

Jag har ju tidigare sagt att målgången ska ske på Cafe Opera men inser att om jag kommer så långt som till Stockholm så är det ganska farligt och en verklig säkerhetsrisk inte minst för mig själv att köra in i Stockholm City när jag säkert är ganska trött. Så vad kan passa bättre än att cykla till min kära kusin Lisa? Sist jag cyklade ner från Rosenbad efter att ha träffat dåvarande landbygdsministern Eskil Erlandsson mot Småland så var det kanske en chans på miljonen att jag skulle stöta på min kusin Lisa men faktum är att jag gjorde det…och då tog vi denna bilden! Så kul!

Hur som helst, planen är att cykla Braås-Tullinge med start midnatt, natten till nästa lördag 11/4. Mitt tänk när jag står inför en utmaning är hela tiden att det är resan till utmaningen som är det roligaste, alltså träningen dit för att klara av utmaningen. Utmaningen ska ju självklart klaras av är meningen men om jag inte klarar det så finns det andra värden i att ha försökt. Det är lätt att glömma ibland.

Barncancerfonden ligger mig varmt om hjärtat och bara för att jag inte är med Team Växjö i år så känner man sig alltid som en god ambassadör för Barncancerfonden när man tar på sig sitt cykelställ ändå. Att jag känner för Barncancerfonden är av flera skäl och så ser det väl ut för dom flesta. -Ge aldrig upp!

Därför utmanar jag Dig kära läsare att göra som jag, nämligen skänka 100 kronor för varje 100 km jag klarar. Och klarar jag att gå i mål hos Lisa på två hjul i Tullinge så höjer vi en hundring till 500 kronor för insamlingen till Barncancerfonden som Ride of Hope Team Växjö samlar in och kämpar för! För barnen! Heja Ride of Hope Team Växjö!
Märk gärna din inbetalning med #cykla-braås-stockholm här skänker du pengarna http://www.barncancerfonden.se/1309371606
Do it! TACK!
Jag kommer att dela detta inlägg varje dag tills jag åker….för barnen!
Nu kör vi!

Må gott, lev väl
Tobias

Coach har nu gett mig en uppgift som heter duga! Cykelträning är nu i rullning!

Tusan! Jag kommer på mig själv återigen att jag skriver mest bara om träning. Kommer nog snart ett annat innehåll också men träning är en viss del av mitt liv, en viktig viss del dessutom!

Inför min Stockholmscykling är det ju bra med några timmars träning på cykeln med tanke på att det bara är ett par veckor tills jag drar iväg…hjälp:-) Coach Rickard har nu tagit tag i den delen!
Just nu sitter jag och filar på nästa vecka. Jobb, barn och träning, ja en himla massa kul grejor helt enkelt som ska planeras in!

När det gäller cykling så är 2 timmar inplanerat i morgon och med tanke på hur mina jobbmåndagar ser ut bör jag träna innan jobbet. 5.30 sitter det en halvgalen cyklist och åker backe upp och backe ner i Braås-trakten fram till 7.30. För tre år år sen hade jag idiotförklarat en sån grej, idag skakar jag på huvudet, ler och tänker; det måste vara en cool kille som visserligen kanske är lite halvgalen men han gör sin grej helhjärtat!

En vecka som bjuder på tre cykelpass som nästan motsvarar en 25% heltidstjänst och därutöver 2 simpass & 2 löppass! Endast ett pass på kvällen denna veckan också, jag pusslar med tider och pusslar med jobbet och tränar mycket morgon, förmiddag och lunch.

Nu när jag skrivit en stund så har jag taggat igång, bra för jag behövde den kicken. Är du med? Jag är med och jag är på! Nu kör vi. Mindre än 5 månader till Ironman och på vägen dit 5 utmaningar. På något sätt känner jag att jag fortfarande representerar Ride of Hope och Barncancerfonden när jag drar på mig mitt gula ställ….
Ps. Tack alla som hejar på mig, ni ger verkligen kraft till min träning! Det går upp och ibland går det ner…det är naturligt!

Kör för fullt och GodNatt!
Må gott, lev väl
Tobias