Du får gärna hänga med till Stockholm genom att skänka en slant till Barncancerfonden!

Ja, snart är det dags. Endast 6 dagar återstår och det börjar bli hög tid att förbereda sig för cykling Braås – Stockholm.

Kusin Lisa & Tobias
Jag har ju tidigare sagt att målgången ska ske på Cafe Opera men inser att om jag kommer så långt som till Stockholm så är det ganska farligt och en verklig säkerhetsrisk inte minst för mig själv att köra in i Stockholm City när jag säkert är ganska trött. Så vad kan passa bättre än att cykla till min kära kusin Lisa? Sist jag cyklade ner från Rosenbad efter att ha träffat dåvarande landbygdsministern Eskil Erlandsson mot Småland så var det kanske en chans på miljonen att jag skulle stöta på min kusin Lisa men faktum är att jag gjorde det…och då tog vi denna bilden! Så kul!

Hur som helst, planen är att cykla Braås-Tullinge med start midnatt, natten till nästa lördag 11/4. Mitt tänk när jag står inför en utmaning är hela tiden att det är resan till utmaningen som är det roligaste, alltså träningen dit för att klara av utmaningen. Utmaningen ska ju självklart klaras av är meningen men om jag inte klarar det så finns det andra värden i att ha försökt. Det är lätt att glömma ibland.

Barncancerfonden ligger mig varmt om hjärtat och bara för att jag inte är med Team Växjö i år så känner man sig alltid som en god ambassadör för Barncancerfonden när man tar på sig sitt cykelställ ändå. Att jag känner för Barncancerfonden är av flera skäl och så ser det väl ut för dom flesta. -Ge aldrig upp!

Därför utmanar jag Dig kära läsare att göra som jag, nämligen skänka 100 kronor för varje 100 km jag klarar. Och klarar jag att gå i mål hos Lisa på två hjul i Tullinge så höjer vi en hundring till 500 kronor för insamlingen till Barncancerfonden som Ride of Hope Team Växjö samlar in och kämpar för! För barnen! Heja Ride of Hope Team Växjö!
Märk gärna din inbetalning med #cykla-braås-stockholm här skänker du pengarna http://www.barncancerfonden.se/1309371606
Do it! TACK!
Jag kommer att dela detta inlägg varje dag tills jag åker….för barnen!
Nu kör vi!

Må gott, lev väl
Tobias

Takida och karatepinnar

Hämtade min racer igår på Rydhs cykel efter de hade varit vänliga att montera tempopinnarna på cykeln åt mig. 

  

Haha tempopinnar, jag tycker det ordet är kul men passar inte in i mitt ”cykelstall”. Jag säger karatepinnar istället. Nu kan jag vila kroppen lite när jag håller i dem och när cyklingen blir långtråkig kan jag öva lite karateslag mot pinnarna. Inte för att jag kan karate men man skriker väl bonsai eller så:-)

Det gäller att rada upp massa saker man kan göra under tiden när man ska cykla många många timmar som jag snart ska.

Midnatt mot 11/4 ger jag mig iväg mot Stockholm på cykeln. Når jag ända fram till Cafe Opera eller får mitt serviceteam (läs kidsen) skrapa upp mig från vägen redan efter 20, 25 eller kanske 30 mil? Allt är öppet men allt är också möjligt! Brukar säga det till mina barn; du kan bli vad du vill, var du vill.  Bara fantasin  sätter gränsen. 

Tusan vet om inte nästa års utmaning (en av säkert flera utmaningar) ska bli att lära sig att bugga på riktigt! Det är ju så kul att dansa! Buggkurs är noterat på ”utmanare redo” framöver.

Snöar ni fast på musik ibland? Jag gör det då och då. Nu är det Takidas I am the world som snurrar ett antal gånger per dag hemma. Den är liksom bara ”den låten har allt”

http://youtu.be/RFHb01OUIqY

Må gott, lev väl

Tobias 

Nu har han tagit vatten (läs cykeln) över sitt huvud. Om 1 månad eller ca 700 timmar rullar cykeln mot Stockholm.

I vanlig ordning när mina crazy utmaningar närmar sig så börjar jag tvivla, att fundera eller bara ångrar att jag ens funderade på mina nästa utmaning men i nästa andetag landa i att allt är förberett och allt vill bli bra! Trots att inget är förberett!

TG Eng
Jag har ju inte cyklat en enda meter sen i höstas på cykeln, cykeln som för övrigt ska ta mig runt en IronMan i augusti. Ni hör ju själva hur galet det låter så jag tror knappt på det själv!

Som ”småpojk” brukade folk säga om mig att jag svängde på en femöring som fotbollsspelare. Jag spelade alltid högerback eller libero. Men huvudet och självförtroendet var nog aldrig riktigt med så jag fattade nog aldrig aldrig att man kunde satsa eller att man kunde bli riktigt bra bara man la manken i.
Jag slutade med fotbollen som dryga 14-åring. Såhär efteråt så var det en dold talang som slutade i alla fall när min gamla tränare brukade tjata på mig att börja igen sa ha så. Men som sagt var…

Idag gör jag saker med ett otroligt starkt självförtroende, har aldrig varit så trygg i mig själv som jag är idag. Därför har jag inser jag idag vågat cykla i totalt mörker på gamla E4an utan lyse i kallt spöregn för något år sen. Försöker dela med mig av den känslan till mina barn att ALLT är möjligt, finns inga hinder! Självförtroende är en stor byggsten i livet vid sidan av empati och kärlek.

Så nu är jag tillbaka till utmaningarna igen, nästa vecka ska cykeln utrustas på Rydhs cykel med tempopinnar (ja det låter löjligt) för jag har ju inte så högt tempo men de ska avlasta mina axlar och överkropp om jag förstår rätt.

I år firar jag tre år i mitt vuxna liv med rörelse och träning igen och det innebär att jag fortfarande har levt större delen av livet utan någon som helst fysisk aktivitet. OCH NU VET JAG. Utmaningarna oavsett hur lätta eller svåra de är hjälper mig att träna, ger mig kärleken till träning, rörelse. Om ett par år kanske jag inte behöver lura kroppen med en massa utmaningar utan bara kan stanna upp och älska det jag gör. Idag älskar jag träning men törs fortfarande inte stanna upp och bara träna. Men vänner, det kommer. Verktygen finns i lådan och ett viktigt verktyg som kommer att överbevisa mig själv att jag kan träna mot ett mål är IronMan Kalmar 20150815. Jag hoppas du är där då och hejar på mig!

Kommer mer information om min cykling mellan Braås-Cafe Opera 11/4 senare.

Må gott, lev väl
Tobias

Halvtid mot IM, halvvägs in i livet

Hej läsare.

Halvvägs

Klockan tickar på och räknar jag mot Iron Man i augusti så har halva året gått nu sen jag anmälde mig. En himlans intressant resa såhär långt. I träning, i mig själv och runt omkring mig också på olika sätt. Halvvägs in i livet också, ja om jag inte blir 90 år förstås för då är det inte halvtid ännu. Men nästan:-) Halvvägs kan också vara att leva varje dag som om den vore den sista. Att njuta av stunden här och nu.

Jag gillar mitt träningsupplägg som faktiskt fungerar som PT-Rickard sätter ihop till mig! När jag aldrig hade tränat tidigare i livet var ett träningspass i veckan gristungt och nu kör jag åtta pass i veckan på ett ungefär. Men jag är trött när lördag eftermiddag kommer…det känns! Mest nöjd är jag att kunna hålla träningen på så vis att jag bara tränar ett kvällspass i veckan, resten blir på morgnar, förmiddagar eller lunchpass.

Ett par resor är planerade framöver men allra först hägrar nog ändå London med dottern.

En månad kvar tills jag ska cykla till Stockholm på ett bräde (är det tänkt). Kanske dags att laga punkan på cykeln denna veckan, cykeln tittar envist på mig i ett hörn av kontoret mest hela tiden. Den vill komma ut och likaså jag. Ja vi ska. SLÄPP FÅNGARNA LOSS DET ÄR VÅR
ps. Livet är ganska gott ändå!
Må gott, lev väl
Tobias

Vår melodi är ändå musiken trots Skid-VM

Om du skulle få välja mellan att vara i Falun tre dagar under VM utan musik eller bara åka bil med musik i tre dagar vad hade du då valt? Jag och pojkarna hade valt åka bil med musik, lätt! Det är så vi är…..

Annars var det kul att se Charlotte Kalla ta brons, se Emil Jönsson gå uppför mördarebacken med serviceteamet eller se Hellner vid spåret. Ja jag såg Petter Northug också, mest såg jag hans rumpa om jag ska vara riktigt ärlig.
Men det kan väl kvitta med han….
Backhoppningen var så cool men allra roligast var det att spexa med Elias, Olivia och Jonathan för det var ju så vi är….
2 dygn, 160 mil, besök på KTH, Täby centrum, restauranger och så jobb i Växjö i eftermiddag.
Jag är ganska mör nu, härligt mör! Hur var det jag sa förra veckan? Vi skulle åka till Falun och då skulle jag vila. Jovisst 👍
Träningsveckan startar imorgon, så upp och jobba 5-6 sen springa mitt pass (ska läsa coachens träningsschema strax) säkert runt en timmes löpning första av veckans 7..8 träningspass.
Nästa natt är sen början på en vecka med barnröster i huset igen.

Ps. Min nya tröja är en tjejtröja enligt kidzen även om jag köpt den på herravdelningen på HM i Stockholm. Bra, då vet jag att den sticker ut och är mode nu. Eller förresten det spelar ingen roll ju, jag gillar tröjan…det räcker!

Jonathan vi ses snart igen! Nästa gång tar jag tåget upp!

Må gott, lev väl
Tobias

IMG_2846

IMG_2915

Ordentlig träningsvärk och VM till helgen

Hej!

Allt är inte guld som glimmar och alla vägar bär inte till Rom och hela livet är inte träning. Men just i år är det fokus på  träning av olika orsaker men den främsta heter ju IronManKalmar. Och vilken tur att jag både gillar det såå och att jag kan pussla ihop det så bra med barn och jobb känns det som. Lyckligt lottad helt enkelt….Fast idag har jag ajajaj träningsvärk i låren, på undersidan och ovansidan. Tusan, jag har träningsvärk i mage och bröst också….Var på ett styrkepass igår morse och lyckades kanske göra passet lite mer rätt denna gång och sen körde jag lite max i bassängen mellan rutschekanaåken i Sävsjö. Fast tidigt i morgon får jag räta ut benen i skogen och springa igång veckan:-) Eftersom jag i tisdags lyckades att göra 500 meter crawl utan att stanna inser jag att målet närmar sig även om det är superlångt kvar. Men jag släpper liksom inte nu. Jag har utmanat elementet vatten som varit både skrämmande och hämmande för mig i många år. Jag har redan nu besegrat vattnet, för jag är inte rädd längre. Nu är det bara fysiska hindret på 3,86 km som ska klaras av.

Veckan som kommer är ingen pappa-vecka med de små. Istället blir det lite mer jobb. 8 träningspass är också inplanerade från måndag morgon till lördag morgon som ska göras också, fast med stort leende. Sista simpasset och löparpasset kommer jag att göra i Norrtälje. Precis, det är Skid-VM i Falun och Elias, Olivia och jag drar upp till KTH på fredag för att hämta Jonathan. Sen ska vi shoppa och göra lite Stockholm ett tag. Käka sushi.

På lördag förmiddag sätter vi kurs mot Falun för att heja fram svenskarna på plats. Och så ha kul förstås….Än så länge har inte Jojje lovat någon schysst mat på fredag kväll, tror allvarligt på att pappan får öppna plånboken på den lokala pizzerian i helgen en kanske två gånger… När vi är tillbaka hemma igen på söndagen så lär vi vara möra….men rika på upplevelser vi gjort.

Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid de nya pilotglasögonen och kärlek börjar att uppstå helt enkelt!

TG pilot

 

Nu har jag säkert lyssnat på denna låten 50 gånger och den blir bara bättre och bättre!!  ”I`ll Be Fine”

 

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Jonathan 20 år!!! Förstfödd och nybliven Stockholmare

Ett kärt livsuppdrag, att vara förälder och som nu har nått en viktig fas i och med Jonathans 20-åriga födelsedag idag!
Jag blev hyfsat tidigt pappa i livet och jag var just 20 år när Jonathan föddes, han skulle egentligen födas i slutet av mars/ början på april men ville komma ut redan i januari!

Farmor, Jonathan & Elias

Farmor, Jonathan & Elias

Hans första dagar i livet var lite sköra och han växte först upp i en kuvös som tryggaste plats och med respirator till att börja med innan han kunde börja andas helt själv.
En omvälvande fas för en 20-åring att bli pappa så, och inte mindre bli vuxen. Var inte vuxen på riktigt innan men när Jonathan föddes förändrades det direkt. En ny era hade börjat!
Jonathan blev starkare sakta men säkert men efter någon månad eller två så blev han drabbad av det otäcka RS-virus som då drabbade en del barn på neonatala avdelningen i Växjö 1995. Han hade gulsot varvid hans hy var alldeles gul/brun men efter att ha drabbats av RS-virus så försvann gulsoten över en natt.
Malin berättade för mig efteråt att läkarna trodde inte att han skulle överleva natten när han var som sämst och viruset attackerade hela hans redan svaga immunförsvar.
Han överlevde! När han låg där som sämst ville jag bara bort från sjukhuset och springa, springa i hundra mil och aldrig vända mig om, farliga saker springer man ifrån, tänkte jag då!

Någonstans där blev jag pappa på riktigt och började försöka formera, acceptera och ta ansvar för fadersrollen. Resan tog vid där i alla fall, jag har det ögonblicket framför mig här och nu vid skrivbordet hur jag sondmatar Jonathan och inser att det är mitt barn och det är dags för mig att axla rollen som vårdnadshavare!

Sen dess har min vuxenresa fortsatt och jag har i flera år sagt till de bägge äldsta barnen Jonathan & Elias att ni är min högskoleutbildning, precis som i Kina! Barnen utbildar sig och ska sen försörja föräldrarna på ålderns höst. Så dumt, haha så tokigt, ja det har aldrig varit på allvar men jag har skämtat om det!
Äsch, var och en tar ju ansvar för sig själv så klart!
Faktum är att jag kanske ska plugga på universitet längre fram…inte helt omöjligt att det blir en utmaning senare i livet! Man fixar det man bestämmer sig för att göra och når man inte riktigt fram så är man alldeles säkert nära sitt drömmål ändå och det är bra nog!!! Det räcker ju om barnen faktiskt tar ansvar för sig själv bara till att börja med och vi vuxna kan ju göra precis vad vi vill ändå, nästan!

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Nu inser jag att min 20-åriga föräldrautbildning börjar bli färdig, ska bara slussa ut nummer 2, 3 och slutligen barn nummer 4 på samma sätt sen är allt klart i den delen!
Nu har ju pappan som var 20 år när äldste sonen föddes åter blivit 20 år genom att stå på biltak igen och börjat med utmaningar höger till vänster. Fast denna gången med en föräldrautbildning i bagaget som aldrig blir riktigt färdig! Det är nog inte meningen att man ska bli färdig med något i livet egentligen tror jag. Man blir bara strået vassare och rikare på erfarenheter men aldrig färdig. -Vad ska vi då göra i livet om vi redan kan allt?

Eftersom Jonathan blivit Stockholmare nu och tänker så framåt ett tag då han nyss börjat på KTH så får jag avsluta på vanligt pappa-manér;
Ha en bra dag din 08-a!

Må gott, lev väl
Tobias

Så drog killen till storstaden igen!

Efter en hel månad var det dags för Jonathan att återvända till studentlivets mecka i Stockholm:-)
Jojje
Jag måste medge att jag blir lite sugen på att börja plugga på KTH också, för varje gång jag kommer dit så kommer lusten! Jonathan visade mig i några böcker och jag fattade inte mycket av vad som stod där men jag tänker att man lär sig det man vill lära sig. Eftersom jag i många år haft en dröm om att plugga så kanske jag gör det också! Kanske inte nu men om ett, två eller tre år. Plugga blir kanske min nästa utmaning?! Nåväl det tar vi då, nu är det kul att hälsa på…..även om det är i Norrtälje Jojje bor.
Det kommer bli vackert i Roslagen till sommaren är jag övertygad om efter min löpartur längs Norrtäljeviken i lördags morse. jag sprang och mötte ljuset! Har redan bokat semester-stuga a la studentboende!

Idag när sprang såg jag en varg, ca 5.20 vid viken vid sjön som vetter mot Böksholm. Vargen och jag blev lika överrumplade och vände tvärt, det var i alla fall 60-70 meter mellan oss i gatljuset. Jag vet vad jag såg, det räcker för mig. Tro nu inte att jag ger upp morgonlöpningen för det…men kanske jag inte är lika härligt avslappnad som jag brukar vara när jag springer, inte just på den platsen i vart fall. 80 minuter löpning denna snöprydda morgon.

Jonathans favoritdryck numera är chailatte. Syskonen protesterade lite tyst när Jonathan åkte tillbaka till storstan igen och allra mest protesterade äldsta lillebror, pseudotvillingen Elias.
TGJojjeElias

Vi åker snart till stortstan igen! På med en scysst spellista och sen i med högsta växeln på mercan! Förresten när jag ändå snackar musik så pratade jag med en kompis igår om Style, gamla låtar ”ögon som glittrar” till exempel.
Nedan kommer nästa låt som var en riktig favorit när jag i mina jeanskläder och pins tumlade runt som tonåring!

High Five!
Må gott, lev väl
Tobias

Träning i all ära men nu siktar jag på VM!

Precis. Min coach började med små snälla träningspass i augusti men ganska många pass ändå från början. Nu är steget taget från 7 till 8 träningspass per vecka och dessutom kommer denna veckan att bjuda på en nyhet! Efter ett spinningpass ska jag springa direkt efter. För många låter det kanske inte så speciellt men jag längtar att få se hur kroppen kommer att svara på det!
Att nu klara att simma 100 meter på crawl är magiskt häftigt men än mer häftigt är att jag känner att min kropp börjar bli som en Mr eller Mrs Smith (nåväl inte utseendemässigt). Inget som stoppar….kroppen maler liksom på:-) Efter att ha sprungit en timme vill kroppen liksom springa en till men då gäller det att hålla sig till schemat! Och med nya löparskor går det ännu bättre!
TG swim

Nog om träning nu förutom att jag måste säga Rickard på Rickards PT-Studio i Växjö som coachar mig är superbra! Och till det min fantastiska simlärarinna i Åseda som vrider och vänder mig med sitt tänk!

I slutet av februari drar jag upp ett par dagar till Falun. det är ju skid-vm i Sverige. Vem vet, vi kanske syns där?

Må gott, lev väl
Tobias

Julefriden

Hej på Dig! Tänkte en massa idag när jag sprang på morgonen så jag bestämde att jag skulle rita ihop vad jag kom fram till i min blogg. Och så var det ju länge sen jag uppdaterade min blogg. Men ni vet ju vad jag sagt tidigare…jag skriver när det finns något att skriva om. Man skriver inte brev bara för att:-)

En ovanligt konstig jul på flera sätt, självklart mest för att min fru eller säger man före detta? fru bor på annan adress idag och två av våra barn inte alltid sover hos mig (pratar redan i imperfekt!) efter två veckor. Man vänjer sig snabbt. Men konstigt nog har vi haft en otrolig fin julafton med barnen, Malin och mina föräldrar. Och barnen verkar tycka detsamma! Dessutom så startade vi julaftonen i Missionskyrkan på förmiddagen med all stämningsfull musik och min favorit O Helga natt så klart..alla vi sex var på plats. Barnen knorrade men följde med.
TG Slottsruin
Julefriden -I år har jag verkligen haft julefrid trots andra pålagor av händelser runt jul. Har kopplat bort jobbet helt nu i flera dagar och bara faktiskt njutit och haft kul! Den känslan sparar jag till kommande ledigheter framöver……kanske när jag pyser ner till Italien igen:-)

Jo jag vill berätta för dig och dig och Dig om mina träningsplaner och kanske konstiga idéer som gäller träning, utmaning, fullföljande av mål men likväl som är mina ”rättesnöre” i livet just nu.
Först av allt så är det fortfarande viktigt, super-viktigt för mig att berätta att jag går min egen väg! Det är på gott och ont ibland men det gör att att jag tycker det är superkul att träna i grupp och med gemensamt mål men det finns också något djupt…nästan andligt ibland när jag tränar själv. Tankarna, idéerna och färdigställande av min mentala hälsa som har med träning att göra.
Jag har ju o-förmånen att inte ha några akademiska poäng men kan bestämt hävda att det borde vara fem lektioner gympa i skolan, alla företag borde ha fem träningspass obligatoriska i en arbetsvecka. Jag som varit på ”båda sidorna” om träningen tar mig friheten att säga att jag vet. Ibland hör man allt snack om stress, i välfärds-Sverige snackar vi om stress-symtom. Jo jag har varit där också flera gånger i livet utan behöva gå till en doktor som berättar utan jag vet om det själv. TRÄNA! Det är botemedlet till allt, träna! Det räcker inte med att gå, utan börja springa och släpp loss dina innersta endorfiner! Kan man inte springa så bestämmer man sig för att börja springa, så gör man det efter ett tag! Eller så börjar man med spinning helt enkelt! För varje endorfin som skapas ger dig den skjutsen du behöver framåt i livet, arbetet eller din ”stress-situation”
Tillbaka till min satsning inför 2015. IronMan i Kalmar 15e augusti. På maximalt 16 timmar ska jag simma 3,86 km, cykla 180 km, springa 42,195 km.
Det börjar svänga i min bekantskapskrets, folk börjar förstå att jag verkligen ska göra detta 2015! Faktum är att så många sagt att jag är galen att jag minns inte ens vem som sagt så till mig för jag slutade lyssna i samma ögonblick varje gång. Men otroligt många hejar och peppar mig vilket är superkul! Ni vet som Aron Andersson säger; det är resan dit mot målet som är det roligaste! 7 träningspass i veckan som är roliga! Det gör jobbet och övriga ibland bökiga saker till en ”piece of cake”:-)
För mig har det varit och jag har vetat från första början att träna är inget jag kan slentrian-göra. Det finns inte med-ävrvt med mig eller min familj från början. I snart tre år har jag tränat och det är jag så otroligt tacksam för att jag aldrig skulle vilja riskera att sluta med det….när träningen blir slentrian. Precis därför jag behöver nästan omöjliga mål ibland. Det för att jag älskar att träna, inget annat! Jo kanske lite galenskap också (men det behöver du ju inte berätta för andra).
Därför bestämde jag Ironman som mål i princip när jag började med RideofHope, och därför är målet efter Ironman redan klart, kanske inte i detalj men grejen eller grejorna är liksom utstakade framöver.
När det gäller triathlon så måste jag säga, sorry jag blir aldrig någon riktig triathlet, det tror jag inte. Vi får komma ihåg denna bloggen om ett år och se…
Nej jag menar att jag uppskattar och är galet imponerad över alla triahleter. Och jag är ju där just nu, känner mig som en i familjen triathlet men ändå inte. Att träna för tre grenar varav den ena, simningen i mitt fall som jag inte kan(kunde) alls så ställer det krav. Jag älskar det just nu men jag tror inte jag kan säga ÄLSKA gång nummer två. Fast jag kan ha fel, har ju haft fel någon gång i livet tidigare (tror det var en sommar 1993). Om du inte förstod det sista så var det ett ”Italien-skämt”.
Hur som helst om jag INTE klarar IronMan i augusti så är målet solklart; jag anmäler mig morgonen efter tävlingen igen för tävling 2016. Måste ju fixa mina mål! Och då kan jag nog också motivera mig samt ha kul när jag tränar för då snackar vi ändå finslipning typ!
En anledning till att jag inte vill bli triathlet (tror jag) är för att jag vill göra många utmaningar framöver och de kommer att rymma breda spektra i vår värld så tiden kommer inte att räcka till!

Nästa träningsmål inför 2016 är alltså; Två mål denna gång! Jag gör en grej alternativt båda (en på våren, en på sommaren) och gärna i grupp.
1) Cykla Braås till Kiruna ca 1700 km samt bestiga Kebnekaise.
2) Cykla Braås till Venedig ca 1800 km samt eventuellt springa Marathon i Rom som avslutning på semestern.
Jag har ett par stycken cyklister som är sugna på att följa med till Venedig på cykel, avståndet lär bli längre då det måste bli mindre vägar. Kanske cirka 2000 km eller så.
Så ett av dessa mål är nästa och vi får se vilket det blir! Jag måste erkänna att jag är sugen åter på att ingå i grupp och jobba för Barncancerfonden och cykla en gång till. Vi får se helt enkelt vad som händer framöver…
Blir det varmare i morgon, typ 2-3 minusgrader så kommer jag att cykla till mina föräldrar till familje-middagen. 66 km till en middag! Wow!

Ja nu vet ni vad som rör sig i huvudet på mig….ibland i alla fall!

”Ta tag i livet innan livet tar tag i Dig” TG ordspråk
Till Dig önskar jag en riktigt God Fortsättning på Julen!
Må gott, lev väl
Tobias