Coach har nu gett mig en uppgift som heter duga! Cykelträning är nu i rullning!

Tusan! Jag kommer på mig själv återigen att jag skriver mest bara om träning. Kommer nog snart ett annat innehåll också men träning är en viss del av mitt liv, en viktig viss del dessutom!
TG R o H

Inför min Stockholmscykling är det ju bra med några timmars träning på cykeln med tanke på att det bara är ett par veckor tills jag drar iväg…hjälp:-) Coach Rickard har nu tagit tag i den delen!
Just nu sitter jag och filar på nästa vecka. Jobb, barn och träning, ja en himla massa kul grejor helt enkelt som ska planeras in!

När det gäller cykling så är 2 timmar inplanerat i morgon och med tanke på hur mina jobbmåndagar ser ut bör jag träna innan jobbet. 5.30 sitter det en halvgalen cyklist och åker backe upp och backe ner i Braås-trakten fram till 7.30. För tre år år sen hade jag idiotförklarat en sån grej, idag skakar jag på huvudet, ler och tänker; det måste vara en cool kille som visserligen kanske är lite halvgalen men han gör sin grej helhjärtat!

En vecka som bjuder på tre cykelpass som nästan motsvarar en 25% heltidstjänst och därutöver 2 simpass & 2 löppass! Endast ett pass på kvällen denna veckan också, jag pusslar med tider och pusslar med jobbet och tränar mycket morgon, förmiddag och lunch.

Nu när jag skrivit en stund så har jag taggat igång, bra för jag behövde den kicken. Är du med? Jag är med och jag är på! Nu kör vi. Mindre än 5 månader till Ironman och på vägen dit 5 utmaningar. På något sätt känner jag att jag fortfarande representerar Ride of Hope och Barncancerfonden när jag drar på mig mitt gula ställ….
Ps. Tack alla som hejar på mig, ni ger verkligen kraft till min träning! Det går upp och ibland går det ner…det är naturligt!

Kör för fullt och GodNatt!
Må gott, lev väl
Tobias

Takida och karatepinnar

Hämtade min racer igår på Rydhs cykel efter de hade varit vänliga att montera tempopinnarna på cykeln åt mig. 

  

Haha tempopinnar, jag tycker det ordet är kul men passar inte in i mitt ”cykelstall”. Jag säger karatepinnar istället. Nu kan jag vila kroppen lite när jag håller i dem och när cyklingen blir långtråkig kan jag öva lite karateslag mot pinnarna. Inte för att jag kan karate men man skriker väl bonsai eller så:-)

Det gäller att rada upp massa saker man kan göra under tiden när man ska cykla många många timmar som jag snart ska.

Midnatt mot 11/4 ger jag mig iväg mot Stockholm på cykeln. Når jag ända fram till Cafe Opera eller får mitt serviceteam (läs kidsen) skrapa upp mig från vägen redan efter 20, 25 eller kanske 30 mil? Allt är öppet men allt är också möjligt! Brukar säga det till mina barn; du kan bli vad du vill, var du vill.  Bara fantasin  sätter gränsen. 

Tusan vet om inte nästa års utmaning (en av säkert flera utmaningar) ska bli att lära sig att bugga på riktigt! Det är ju så kul att dansa! Buggkurs är noterat på ”utmanare redo” framöver.

Snöar ni fast på musik ibland? Jag gör det då och då. Nu är det Takidas I am the world som snurrar ett antal gånger per dag hemma. Den är liksom bara ”den låten har allt”

http://youtu.be/RFHb01OUIqY

Må gott, lev väl

Tobias 

Nu har han tagit vatten (läs cykeln) över sitt huvud. Om 1 månad eller ca 700 timmar rullar cykeln mot Stockholm.

I vanlig ordning när mina crazy utmaningar närmar sig så börjar jag tvivla, att fundera eller bara ångrar att jag ens funderade på mina nästa utmaning men i nästa andetag landa i att allt är förberett och allt vill bli bra! Trots att inget är förberett!

TG Eng
Jag har ju inte cyklat en enda meter sen i höstas på cykeln, cykeln som för övrigt ska ta mig runt en IronMan i augusti. Ni hör ju själva hur galet det låter så jag tror knappt på det själv!

Som ”småpojk” brukade folk säga om mig att jag svängde på en femöring som fotbollsspelare. Jag spelade alltid högerback eller libero. Men huvudet och självförtroendet var nog aldrig riktigt med så jag fattade nog aldrig aldrig att man kunde satsa eller att man kunde bli riktigt bra bara man la manken i.
Jag slutade med fotbollen som dryga 14-åring. Såhär efteråt så var det en dold talang som slutade i alla fall när min gamla tränare brukade tjata på mig att börja igen sa ha så. Men som sagt var…

Idag gör jag saker med ett otroligt starkt självförtroende, har aldrig varit så trygg i mig själv som jag är idag. Därför har jag inser jag idag vågat cykla i totalt mörker på gamla E4an utan lyse i kallt spöregn för något år sen. Försöker dela med mig av den känslan till mina barn att ALLT är möjligt, finns inga hinder! Självförtroende är en stor byggsten i livet vid sidan av empati och kärlek.

Så nu är jag tillbaka till utmaningarna igen, nästa vecka ska cykeln utrustas på Rydhs cykel med tempopinnar (ja det låter löjligt) för jag har ju inte så högt tempo men de ska avlasta mina axlar och överkropp om jag förstår rätt.

I år firar jag tre år i mitt vuxna liv med rörelse och träning igen och det innebär att jag fortfarande har levt större delen av livet utan någon som helst fysisk aktivitet. OCH NU VET JAG. Utmaningarna oavsett hur lätta eller svåra de är hjälper mig att träna, ger mig kärleken till träning, rörelse. Om ett par år kanske jag inte behöver lura kroppen med en massa utmaningar utan bara kan stanna upp och älska det jag gör. Idag älskar jag träning men törs fortfarande inte stanna upp och bara träna. Men vänner, det kommer. Verktygen finns i lådan och ett viktigt verktyg som kommer att överbevisa mig själv att jag kan träna mot ett mål är IronMan Kalmar 20150815. Jag hoppas du är där då och hejar på mig!

Kommer mer information om min cykling mellan Braås-Cafe Opera 11/4 senare.

Må gott, lev väl
Tobias

Halvtid mot IM, halvvägs in i livet

Hej läsare.

Halvvägs

Klockan tickar på och räknar jag mot Iron Man i augusti så har halva året gått nu sen jag anmälde mig. En himlans intressant resa såhär långt. I träning, i mig själv och runt omkring mig också på olika sätt. Halvvägs in i livet också, ja om jag inte blir 90 år förstås för då är det inte halvtid ännu. Men nästan:-) Halvvägs kan också vara att leva varje dag som om den vore den sista. Att njuta av stunden här och nu.

Jag gillar mitt träningsupplägg som faktiskt fungerar som PT-Rickard sätter ihop till mig! När jag aldrig hade tränat tidigare i livet var ett träningspass i veckan gristungt och nu kör jag åtta pass i veckan på ett ungefär. Men jag är trött när lördag eftermiddag kommer…det känns! Mest nöjd är jag att kunna hålla träningen på så vis att jag bara tränar ett kvällspass i veckan, resten blir på morgnar, förmiddagar eller lunchpass.

Ett par resor är planerade framöver men allra först hägrar nog ändå London med dottern.

En månad kvar tills jag ska cykla till Stockholm på ett bräde (är det tänkt). Kanske dags att laga punkan på cykeln denna veckan, cykeln tittar envist på mig i ett hörn av kontoret mest hela tiden. Den vill komma ut och likaså jag. Ja vi ska. SLÄPP FÅNGARNA LOSS DET ÄR VÅR
ps. Livet är ganska gott ändå!
Må gott, lev väl
Tobias