Race report IM 150815, allt precis allt är möjligt!

Det har nu gått en dryg månad sedan jag korsade mållinjen i Kalmar! Jag har endast sprungit en gång sen sist så det börjar bli dax att träna snart igen, bara träna för att det är kul närmaste tiden! Mycket har hänt senaste månaden, mycket mer än vad som ibland kan hända under en tioårsperiod eller varför inte ett helt liv för en del människor. Sista flyttlådan är nu dessutom flyttad, nycklarna till huset lämnat, ett nytt äventyr har startat, ett äventyr som ligger mig varmt om hjärtat:-) Tack för flytthjälp Mor, Far, Maria och Siri (och Camilla förstås som alltid står beredd att hjälpa, tack!)

medalj

 

Här kommer min utlovade race-report från loppet lördag 15e augusti i Kalmar.

04.15 Klockan ringer och efter ca 4 timmars sömn makar jag upp en trött kropp! Allt är förberett med vad jag ska ta på mig, nu finns ingen tid att tänka. Tri-dräkten på när jag smörj in mig med vaselin på onämnbara ställen. Grötfrukost och mycket ägg och kaffe borgade för ett viktigt toalettbesök innan det var dags att åka. Lottas man Johan hade vänligheten att köra mig och hämta upp kompis Peter Stillman för att köras till startplatsen.

06.30 Om en kvart ska vi vara färdiga för start, tusan jag är nödig! Bara att stå fint i kön och vänta på sin tur. Jag är glad för att jag gjorde detta viktiga dassbesök innan start! Jag var visserligen en av de sista mot start men det fanns gott om tid i alla fall att förbereda sig på.

06.50 Jag intalar mig samma mantra jag tänkt i 2 dagar nu att vattnet inte är farligt och det är bara att simma på. Kan andra så kan jag tänker jag medan jag sveper blicken över startområdet och tillåter mig att njuta av stämningen, mitt livs lopp! Hur svårt kan det vara tänker jag? Enkelt, piece of cake tänker jag, Jag ska dricka massor av vin i kväll hinner jag tänka innan vi börja att röra oss mot ………..det svarta vattnet.

07.10 IM 00.00 Nu är jag nära vattnet och efter att ha dragit mina crawlglasögon upp och ner från ansiktet säkert 30 gånger bestämmer jag mig för att de kommer inte sitta bekvämare, det är bara att acceptera ödet att de inte känns bra, inget känns bra för dräkten sitter ju som ett ålaskinn men vad tusan nu är det dags för start. Fokus Tobias, fokus Tobias hinner jag tänka innan jag känner det kalla vattnet mot mina fötter för att i nästa ögonblick låta hela kroppen sköljas av Kalmar sunds bräckta havsvatten. Jag simmar igång lite försiktigt men höjer snabbt tempot för att liksom komma i form och bli varm. Jag är nu taggad för jag inser att det blåser 12 meter per sekund och sen simma i dessa vågor då gäller det att vara taggad inför sitt bröstsim. Jag går in i (jag kallar det för krigspositionen) mitt mentala förbereder sig på 2 timmars kamp i vattnet. Precis som om jag ska brottas med ett sjöodjur i 2 timmar. En egenskap jag har kom väl till pass här; jag är ganska envis, för att inte säga väldigt envis om jag bestämt mig. Har jag också gått in i krigsposition för att skydda mig mot det farliga så då är det inget som stoppar mig. I alla fall byggde jag upp dessa tankar på vägen ut mot havet. Ni hör själva…på väg ut i havet. Det svarta havet. Men faktum är att simningen gick riktigt bra och visserligen fick jag ca 10 kallsupar men efter varje gång så tänkte jag lugna tankar och behöll min arbetspuls och fokus på uppgiften. Ni vet krigspositionen!

Tid simning 2:00:44      3860 meter

ca 09.20 IM 2:10:00 Jag överlevde simningen och satt och skrattade en del medan jag bytte om till cykelkläder, en helt otrolig känsla att veta att men bemästrat det nyckfulla havet. Känslan infann sig någonstans mellan cykelskor och cykelram innan jag lyfte ner cykeln från stället i växlingsområdet att allt är möjligt, jag ska i mål tänkte jag! Jag satte mig på cykeln och medan publiken jublade så strulade mina nypåsatta flaskhållare bakom sadeln och de for ner på bakdäcket. Jag hann rädda upp dem och nu ut på Ängöleden i högt tempo. Vilken energi jag har tänkte jag då! Väl framme vid Ölandbron började jag som alla andra att sega mig upp mot högbrodelen. Bara att sitta och tugga i låg fart och jobba med hela benen för att låta pulsen ligga i rätt arbetstempo. Väll uppe på högbrodelen ramlar båda flaskorna där bak av men jag klarade mig bra utan dem. Nerför högbrodelen och sen hela vägen mot Färjestaden var det tusan som en vägg, vilken motvind! Jag fick kämpa för att hålla cykeln över 20 km/h. Här ska ni veta att det var mental träning på hög nivå för att liksom hålla i. Efter ca 30 minuter ytterligare var det fortfarande tidvis motvind och då bestämde jag mig för att öka farten några kilometer, det är bara att öka tänkte jag och dessa tankar var bra att ha. Nere i Degerhamn stod Lottas föräldrar och hejade på mig när jag rusade förbi i 35 km/h. Kort därefter var det en brant uppförsbacke och jag passerade stolt 5 cyklister och tänkte triumferande att har man cyklat Box hill eller uppför Mount Snowdania med Barncancergänget så klarar man en liten backe i Degerhamn. Åter igen så använde jag rätt tankar vid rätt tillfälle! Cyklingen var bitvis tuff och mycket vind men tro mig, jag njöt nästan hela tiden trots stelhet i kroppen, inte minst i rumpan…  Jag hade medvind på Ölandsbron mot Kalmar och låg på ca 45 km/h och det var en härlig känsla att sitta upp i min enkla racercykel och köra om triahlon-cyklar på rad. Någonstans runt Kläckeberga och Lindsdal så stod mina föräldrar samt Torbjörn, Angelica och Hampus och hejade på mig! Det gav mig så mycket energi, så mycket glädje där jag satt på min cykel. Vilken lycka!

Tid cyklingen 6:56:36         180km

ca 16.20 IM 9:14

Dax för löpning och här hade vi bestämt 6 timmar men det gick lite snabbare. Starkaste minnet från löpningen som jag för övrigt njöt varenda sekund av var att se killen som stretchar sina krampande ben mot en lyktstolpe i Bergavik och lyktstolpen välter varvid atleten börjar springa vidare, så kul! Eller när jag såg Mor & Far heja nere vid hamnen på mig! Det var en underbar känsla! Publiken var helt underbar längs hela loppet! Jag har inte så mycket mer att skriva om löpningen än att jag kunde ha sprungit ett par mil till, det fanns mycket mer att ge i min kropp & knopp. Var stark som en oxe och efter jag förstått att Maria var på plats i Kalmar fick jag extra energi!Faktum är att jag kunde ha cyklat fortare och sprungit betydligt fortare men att gå i mål som IronMan var ändå viktigare än att riskera att gå för hårt med risk för skador speciellt med tanke på min blygsamma träning sista tiden inför loppet.

Tid löpning 5:11:28    42 km

TOTAL 14:26:24

Total ranking plats 1803 och så mina första och troligen sista 1270 VM-poäng!

IMG_4241

Tack underbara kollega Lotta som stöttat mig hela året och hennes familj som under hela loppet från start till mål hejade fram mig.  Och tack för er gästfrihet under IronManveckan. Och allra sist tack Johan…jag gillar att heta IM!!!

ps. jag orkade bara att dricka ett halvt glas vin men vad gjorde väl det!

Efter att ha genomfört detta stora träningsmål så tillåter jag mig själv att tro på att ”allt, precis allt är möjligt”!

Nu är mina barn, Maria och så Siris och mitt nya boende som är största fokuset framåt. Men bli inte helt förvånad om ni läser om ett annat äventyr som ska genomföras i framtiden….

Må gott, lev väl

IM Tobias

 

 

Annonser

Coach har nu gett mig en uppgift som heter duga! Cykelträning är nu i rullning!

Tusan! Jag kommer på mig själv återigen att jag skriver mest bara om träning. Kommer nog snart ett annat innehåll också men träning är en viss del av mitt liv, en viktig viss del dessutom!
TG R o H

Inför min Stockholmscykling är det ju bra med några timmars träning på cykeln med tanke på att det bara är ett par veckor tills jag drar iväg…hjälp:-) Coach Rickard har nu tagit tag i den delen!
Just nu sitter jag och filar på nästa vecka. Jobb, barn och träning, ja en himla massa kul grejor helt enkelt som ska planeras in!

När det gäller cykling så är 2 timmar inplanerat i morgon och med tanke på hur mina jobbmåndagar ser ut bör jag träna innan jobbet. 5.30 sitter det en halvgalen cyklist och åker backe upp och backe ner i Braås-trakten fram till 7.30. För tre år år sen hade jag idiotförklarat en sån grej, idag skakar jag på huvudet, ler och tänker; det måste vara en cool kille som visserligen kanske är lite halvgalen men han gör sin grej helhjärtat!

En vecka som bjuder på tre cykelpass som nästan motsvarar en 25% heltidstjänst och därutöver 2 simpass & 2 löppass! Endast ett pass på kvällen denna veckan också, jag pusslar med tider och pusslar med jobbet och tränar mycket morgon, förmiddag och lunch.

Nu när jag skrivit en stund så har jag taggat igång, bra för jag behövde den kicken. Är du med? Jag är med och jag är på! Nu kör vi. Mindre än 5 månader till Ironman och på vägen dit 5 utmaningar. På något sätt känner jag att jag fortfarande representerar Ride of Hope och Barncancerfonden när jag drar på mig mitt gula ställ….
Ps. Tack alla som hejar på mig, ni ger verkligen kraft till min träning! Det går upp och ibland går det ner…det är naturligt!

Kör för fullt och GodNatt!
Må gott, lev väl
Tobias

Hela livet är en prioritering på vad du vill göra!

Bara se till att det blir som du har tänkt för du har bollen!

Flera av mina följare har mejlat mig ( tack!) och undrar hur jag kan hinna med
min träning i vardagen!

Jag jobbar mer än en heltid med de två företagen jag är engagerad i men jag är disciplinerad!
Disciplin, disciplin så funkar det att träna 8 pass i veckan, jobba 50 timmar i veckan och ändå vara en närvarande förälder! Disciplin och tidiga morgnar!!
LYCKA TILL om du vill träna! Du fixar det, jag vet!!!
Det är resan som gör målet!!
Må gott, lev väl
Tobias

2015/01/img_2518.jpg

Det svåra.

Jag gillar att skriva och berätta om mig själv, det är liksom min grej.
Då och då har jag skrivit om familjen men inte så ofta utan ofta berättar jag om min träning, yrkesliv och äventyr som jag gärna delar av mig med. Det älskar jag att förmedla och vissa saker tycker jag ändå ska vara privata. Så funkar jag! Jag bloggar kanske inte så ofta som andra utan jag bloggar när jag känner för det. Det är så entreprenörer funkar tycker jag. Man drivs av saker och använder sin kreativitet för det. Inte bara för att. Och man skriver när man känner för det. Det har många av mina läsare förstått och nu är ni ganska många som följer mig på olika sätt. Kul!

Med anledning av att många följer mig på olika sätt via sociala medier men framförallt att flera människor har börjat att höra av sig på flera sätt; av omtanke förstås, så kommer här ett uttalande om min nuvarande livs-situation för att bringa exakt klarhet: Efter 22 års förhållande har min fru Malin och jag bestämt att vi kommer att separera inom kort.

Vi har fyra barn tillsammans som är i största fokus. Likväl är det barnen som drabbas mest av seperationen och det finns en djup insikt om allvaret hos oss om detta.

Jag avser inte att kommentera detta mer, nu eller här.
Må gott, lev väl
Tobias

För två år sen en kul grej på biltaket. 2015 startar jag i Vansbrosimningen!

Visst är det fantastiskt med detta kapp-vänderi i träning och intresse!

TG i Vansbro

På väg hem från semester i Mora och närheten av Sollerön närmare bestämt vid Gesunda så passerade vi denna konstiga sport; Vansbrosimningen. Jag sa till familjen att vi måste titta en stund men ingen var speciellt intresserad, egentligen inte jag heller. Jag tänkte nog mer att det var lite galet att människor simmade i kallt vatten frivilligt! Det var mycket publik så för att få en bättre skymt så klättrade jag upp på biltaket och spanade ostört över publiken. Stå på biltaket har liksom blivit mitt ”hopp som Stina Dabrowski” gjorde med sina intervjuande gäster efter detta. Finn ju ett par bilder med cykel på taket också och det lär säkert komma fler bilder i framtiden. Spex är alltid kul!

Nu är det min tur att vara en av de där ”konstiga människorna med badmössor”. 2015 ställer jag upp på Vansbrosimningen. 3000 meter i härligt kallt vatten. 2000 meter medströms och 1000 meter motströms. Självklart hoppas jag kunna crawla mer än de 20 meter jag kan just nu med energislukande stil.

Tänk vilken lycka om jag kan klara att crawla 1500 meter så bröstsimmar jag resterade 1500 meter.

http://vansbrosimningen.se

Ja ni hör ju själva….vilket kapp-vänderi i träning och intresse. Så har jag ju min non-stop cykling Växjö-Stockholm kvar också. Blir nog tillfälle för detta nästa vår.

Träningen som är intensiv börjar redan nu ge resultat när det gäller min sömn. Jag sover bättre för att jag är såååå trött på kvällarna. Om mindre än tre veckor slutar jag med snuset vilket känns både skrämmande men framförallt taggande. Finns risk och möjlighet att jag kommer träna lite extra då och då när abstinensen blir som störst. Malin har lovat att stötta mig och det blir nog kännbart för hela familjen…men det gäller att försöka hålla humöret i schack….

Du, ha en underbar dag så fortsätter jag med mitt matkasse-jobb och tränar vidare under ledning av min coach Rickard Carlsson mot målet Ironman Kalmar 2015. Och resan dit är verkligen skitkul…..

Må gott, lev väl

Tobias

 

Jag älskar dig är ett härligt ord

Jag är ju Far till ett par stycken barn, närmare bestämt tre pojkar och en tjej. Jag gillar när man är utåtriktad och gärna delar med sig av sina känslor i form av ord. Men det gillar inte alla så klart, inte alla av mina barn heller alltid. Vi är olika så klart.

Men idag så gjorde ett av mina barn det oväntade; Pappa, jag älskar Dig! Det lilla, fyra ord ger min måndag lite extra guldkant bara sådär. Måndag kväll betyder packa simkläder för att i Arla morgonstund på tisdagen är det dags för crawl-kurs nummer ett.

Och så….. tjugosex dagar till jag fimpar snuset. Det är ju ganska lätt att skriva när man har en snus under läppen. Krigsmålning på förste november, för att försvara mitt löfte till mig själv.

Jag älskar Dig var det:-)

Må gott, lev väl

Tobias

 

Ni har hört den förut. Men nu är det färdigsnusat!

Efter en vecka på Rhodos kan man inte annat än att vara nöjd. Bad, bad och bad. Mat, mat och mat. Och så drinkarna förstås:-) Har sovit ikapp en del, säkert sovit 9-10 timmar per natt så nu är jag åter pigg som en lärka. Men så har jag snusat och oj vad jag har snusat! Kommer hem från Rhodos med ont i läppen. Detta goda, äckliga och dyra men ack så viktiga substitut under läppen.

simma

Crawla är kul men jobbigt:-)

Jag har som många andra snusat sen 12 års ålder. Mer eller mindre men mest mer. Var nykter snusare i ett år när äldste sonen föddes efter krav från hustrun. Sen började jag igen och har fortsatt med undantag för ett par kortare uppehåll. Hälsoaspekten när det gäller snus är kanske inte så stor om man läser fakta, givetvis bättre för hjärtat att gå ner i puls att inte snusa och alla gånger bättre träningsresultat än om marginellt. Men det har också blivit en lyxvara. Ungefär 1000kr i månaden lägger jag just nu på snus. Så länge man snusar tycker man det är värt det. Verkligen!

Sen i somras när jag jobbade ganska hårt efter London-trippen har jag snusat mer än någonsin igen. Så som man gör då och då.

Där i kön när jag stod för anmälan till Ironman 2015 i Kalmar efter årets lopp så bestämde jag mig. Jag gillar inte att svära, men jag tänkte NU JÄVLAR! Vid årsskiftet ska jag sluta var tanken.

Men så under förra veckan kom jag underfund med att det är helt galet att jag vaknar ibland efter 4 timmars sömn och är snussugen och får lägga in en prilla eller väljer att göra det rättare sagt. Och det jag inte gillar är att jag inte bestämmer utan snuset bestämmer över mig i den frågan. För övrigt så lärde vi känna en familj från Ulricehamn på semestern vars flicka var lika gammal som Siri. Och oj vad mycket kul tjejerna har haft i havet. Och även vi vuxna! Men sista kvällen pratade vi vuxna just om detta om nikotin och de berättade om sina erfarenheter på att sluta röka och snusa.

Så på flygplanet hem i onsdags bestämde jag att nej nu får det vara slut. 1/11 är det slut. Färdigsnusat!!! Inget plåster eller tuggummi utan bara slut! Jag vet sen tidigare gånger och med tanke på att jag snusar så mycket som jag gör är risken överhängande att jag kommer att bli sjuk ett litet tag. Feber räknar jag med.

Och slutet på oktober ska jag åka några dagar till Italien vilket borde vara ett tillfälle att sluta då. Men blir jag riktigt dålig kroppsligen av abstinensen då så blir ju resan lite blasé, så jag slutar 1/11

Nu vet ju ni också. Så det blir; kämpa, vilja och målmedvetenhet! Kanske en bitvis tjurig Tobias som får träna lite extra när det är som jobbigast. Hoppas jag vinner detta lopp!

Puss o kram

Må gott, lev väl

Tobias

Vild och med ett hjärta!

Hej! Tusan ta mig att det är redan 5 kanske 6 veckor sen Jonathan flyttade till Stockholm! Man vänjer sig kvickt men kommer (inser jag) alltid kännas ovant när ens barn väljer att flytta ur boet. Var det tanken när man skaffade barn? Att skaffa dem för att de ska flytta ut! Ja antagligen och antagligen skicka med dem trygghet som gör att de klarar av när det stormar eller kan höra av sig om de hamnar i knipa. Antagligen.

3 x G

Antagligen är jag en ganska blödig pappa, fast vem är inte det egentligen?!  Känns härligt att barnen på något sätt är ”på väg” men det är en omställning helt klart! Undrar var våra fyra barn kommer att bo i framtiden? Sverige, Europa, Asien eller USA. Det finns så otroligt många möjligheter i livet och jag ser med tillförsikt på framtiden! På tal om framtiden så inser jag att det blir resa ut i Europa för mig flera gånger i höst. Jag kan nog leva med det:-)

Förresten är det snart dags för mig att hälsa på Jonathan några dagar i Norrtälje och Stockholm. Senare i höst ska vi åka till Tyskland tillsammans på vår tredagars-tripp. Jag och Elias & Jonathan gör resan för tredje gången och vi kan nu kalla resan för tradition. Traditioner bevarar man! Denna gång är planen att få med farfar också. 3 generationer på roliga upptåg (törs inte skriva galna upptåg) ifall farmor läser bloggen.

Finns alltid möjlighet till tema på våra fotbollsresor till Hamburg via Autobahn med skrålande högtalare i snabba filer. Vi brukar ha olika förslag på tema och musik. Förra gången var temat -hatt. Denna gång startar resan med Stiftelsen -Vildhjärta i högtalaren. Resten sköter grabbarna 🙂

ps. Inget om träning? Jodå, simträning i morgon bitti  så klart.

Do it crazy!

TG i Vansbro

Må gott, lev väl

Tobias

Ett val vi gjort. Icke förvånande men det blir dyrköpt

Valet. Vi har väl aldrig sett så mycket på våra sociala medier som senaste veckan. Den ena sidan har mer eller mindre fel beroende från vilken sida man står. Jag måste ändå säga som människa, företagare, förälder och medborgare att när en del skriver om skatter hit och dit. Vi pratar om politik, vi pratar ju faktiskt inte om att i morgon blir allt dyrare och sämre med resultat på färre jobb. Lite mer nyanserat måste vi se allt trots allt.

Det vi vet historiskt är att vänsterblocken och allianspartierna båda klarar av att styra Sverige. Kan de göra det mer tillsammans är nog ändå bättre men det lämnar jag dithän till ”proffsen”.

SD. Ok de finns. Några röstar på dem. Några blev många. 12,9% i Sverige eller 17,6% där jag bor. Jag är övertygad om att alla dessa människor inte är rasister utan det är också ett uttryck för missnöje med Sveriges politik. Däremot är SD ett rasistiskt parti och dessutom ett en-fråge-parti. Det gör mig fundersam när jag ser vilken makt folket gett till dem. Jag är också övertygad om att det starka stödet till SD kommer att drabba oss alla ekonomiskt på sikt med höjda räntor och andra avarter som kommer till med osäkerheten i den parlamentariska balansen. Och jag inser också att det går inte samarbeta med SD, det är otänkbart.

Men mest tänker jag ändå på dem som tagit sin tillflykt hit till oss i Sverige nu efter valet. Man måste nog känna en invandrare eller en klasskamrat till ens barn för att förstå. Nu pratar jag ju inte om antalet invandrare i Sverige utan jag pratar om hur  utsatt en människa kan känna sig i ett främmande land. Men allt för välfärden som Jimmie Åkesson lyckades övertyga 12,9% av de röstberättigade.

Man kan kommentera hur mycket som helst i den här frågan. Jag kommer emellertid att fortsätta vara den människan jag är och förespråka det jag tror på. Jag kommer fortsätta att försöka lägga energi på positiva saker, inte bara se allt svart eller vitt. Så kommentera gärna detta inlägg men jag är inte säker på att jag svarar dig i den här frågan. Vissa bränder slocknar lättare när bränslet är slut.

Icke förvånande men det blir dyrköpt för alla!

Alles

Må gott, lev väl

Tobias

En flyttar ut, en flyttar in. Speedos eller softbadis?

T MINUS ZERO är snart här. Framflyttat till i morgon fredag då flyttlasset går till Stockholm på allvar. En mamma och pappa som ska följa med upp till lägenheten och lägga sina sista förbarmande händer över sin sons välbefinnande. Sen blir det på ett annat sätt. Ska jag vara riktigt ärlig så känns det riktigt bra nu, så här det ska vara. Extra glad är jag att han flyttar i väg och vidgar sina vyer. Genom att byta miljö och människor så utbildar han sig i livet och allt runt i kring. Jag har inte heller flyttat färdigt. Tror stenhårt på att människan är inte gjord för att följa samma mönster hela livet. Och platser.

TG

Känns bra som sagt var att Jonathan flyttar men också viktigt för mig att stanna upp och tänka efter, tänka tillbaka. det är ju liksom tillbaka till kärnan, varför man skaffade barn och hur livet blev format efter ett liv med barn och familj. Alla val man gjort i livet därefter och varför. Spännande att stanna upp. Och just, tänka efter. Jag ser mig i framtiden att Malin och jag har en massa barnbarn. Sitter och klurar på vilka årliga traditioner vi ska ha för att upprätthålla kontakten så att det liksom inte tynar ut oavsett var vi bor och var våra barn och barnbarn bor i världen. Jag har massa idéer!!!!

Nu till nästa kära ämne, träning. Jag har faktiskt hoppat över träning nu ett tag för jag har helt enkelt haft för mycket runt omkring mig men nu kör jag igång igen! I eftermiddag kör jag ett löparnas. Dessutom så flyttar det nu in en tränare i mitt tränings-liv. Vi startar vårt samarbete om någon vecka. Jag kommer att skriva mer om detta och vem denne tränare lite längre fram! På tisdag börjar min simskola. 40-åringen ska lära sig att crawla. Undrar om det är svårt? Det är det säkert och det är också kul att jag tvingas till att lära mig något nytt som förhoppningsvis ska ge mig fighting-spirit! Resan mot IRONMAN startar!

Men badbyxor?!?!?  Ska man ha gamla klassiska speedos på sig, typ såna som alla tyskar har på sig när man är utomlands? Eller ska jag köra med mina vanliga soft-badisar som liksom är lite fluffiga och softiga. Har du någon idé?

Och så är jag förstås glad att mitt föredrag igår blev bra & naturligt och att publiken gillade att interagera med mig på resan med Familyfood. Tränat och förplanerat med powerpoint men också massa spontant och så lite om mitt träningsliv sista 30 månader…..Jag fick en liten tagg till på att kanske börja igen med föredrag…nja vi får se:-)

Må gott, lev väl

Tobias