Vild och med ett hjärta!

Hej! Tusan ta mig att det är redan 5 kanske 6 veckor sen Jonathan flyttade till Stockholm! Man vänjer sig kvickt men kommer (inser jag) alltid kännas ovant när ens barn väljer att flytta ur boet. Var det tanken när man skaffade barn? Att skaffa dem för att de ska flytta ut! Ja antagligen och antagligen skicka med dem trygghet som gör att de klarar av när det stormar eller kan höra av sig om de hamnar i knipa. Antagligen.

3 x G

Antagligen är jag en ganska blödig pappa, fast vem är inte det egentligen?!  Känns härligt att barnen på något sätt är ”på väg” men det är en omställning helt klart! Undrar var våra fyra barn kommer att bo i framtiden? Sverige, Europa, Asien eller USA. Det finns så otroligt många möjligheter i livet och jag ser med tillförsikt på framtiden! På tal om framtiden så inser jag att det blir resa ut i Europa för mig flera gånger i höst. Jag kan nog leva med det:-)

Förresten är det snart dags för mig att hälsa på Jonathan några dagar i Norrtälje och Stockholm. Senare i höst ska vi åka till Tyskland tillsammans på vår tredagars-tripp. Jag och Elias & Jonathan gör resan för tredje gången och vi kan nu kalla resan för tradition. Traditioner bevarar man! Denna gång är planen att få med farfar också. 3 generationer på roliga upptåg (törs inte skriva galna upptåg) ifall farmor läser bloggen.

Finns alltid möjlighet till tema på våra fotbollsresor till Hamburg via Autobahn med skrålande högtalare i snabba filer. Vi brukar ha olika förslag på tema och musik. Förra gången var temat -hatt. Denna gång startar resan med Stiftelsen -Vildhjärta i högtalaren. Resten sköter grabbarna 🙂

ps. Inget om träning? Jodå, simträning i morgon bitti  så klart.

Do it crazy!

TG i Vansbro

Må gott, lev väl

Tobias

Annonser

Kunde inte stå emot. IronMan 2015 är det som gäller för mig!

Magazinet

I dagens Magazinet i Växjö. Jag hade ju som bekant satt upp ett mål med IronMan i 2016 man jag kunde inte låta bli till 2015. Jag behövde helt enkelt ett stort träningsmål. Att jag är lite skraj för vatten, kan inte crawla, har cyklat endast en säsong samt bara gjort marathon-distansen två gånger kan inte få hindra mig.

Min träningscoach Rickardtri ska leda mig och jag ska träna fram till 15 augusti 2015, ända in i kaklet. Då står jag på startlinjen vare sig jag kan crawla eller inte. För varje hejarop och pepp jag får blir det lättare för mig att träna.

Det är resan på vägen dit som är roligast. Antingen kan du läsa hela reportaget på Magazinet när du får tidningen eller online från i morgon. Och min massör Anette på A-Motion tjatade igång mig och Ironmankvinnan Susanne Dalsätt inspirerade igång mig samt att äldste sonen ställde upp på en utmaning kommer jag aldrig att glömma, jag är er evigt tacksam för detta!  Att börja träna är nog det bästa som kunde hända mig. TACK!

Må gott, lev väl

Tobias

Ett val vi gjort. Icke förvånande men det blir dyrköpt

Valet. Vi har väl aldrig sett så mycket på våra sociala medier som senaste veckan. Den ena sidan har mer eller mindre fel beroende från vilken sida man står. Jag måste ändå säga som människa, företagare, förälder och medborgare att när en del skriver om skatter hit och dit. Vi pratar om politik, vi pratar ju faktiskt inte om att i morgon blir allt dyrare och sämre med resultat på färre jobb. Lite mer nyanserat måste vi se allt trots allt.

Det vi vet historiskt är att vänsterblocken och allianspartierna båda klarar av att styra Sverige. Kan de göra det mer tillsammans är nog ändå bättre men det lämnar jag dithän till ”proffsen”.

SD. Ok de finns. Några röstar på dem. Några blev många. 12,9% i Sverige eller 17,6% där jag bor. Jag är övertygad om att alla dessa människor inte är rasister utan det är också ett uttryck för missnöje med Sveriges politik. Däremot är SD ett rasistiskt parti och dessutom ett en-fråge-parti. Det gör mig fundersam när jag ser vilken makt folket gett till dem. Jag är också övertygad om att det starka stödet till SD kommer att drabba oss alla ekonomiskt på sikt med höjda räntor och andra avarter som kommer till med osäkerheten i den parlamentariska balansen. Och jag inser också att det går inte samarbeta med SD, det är otänkbart.

Men mest tänker jag ändå på dem som tagit sin tillflykt hit till oss i Sverige nu efter valet. Man måste nog känna en invandrare eller en klasskamrat till ens barn för att förstå. Nu pratar jag ju inte om antalet invandrare i Sverige utan jag pratar om hur  utsatt en människa kan känna sig i ett främmande land. Men allt för välfärden som Jimmie Åkesson lyckades övertyga 12,9% av de röstberättigade.

Man kan kommentera hur mycket som helst i den här frågan. Jag kommer emellertid att fortsätta vara den människan jag är och förespråka det jag tror på. Jag kommer fortsätta att försöka lägga energi på positiva saker, inte bara se allt svart eller vitt. Så kommentera gärna detta inlägg men jag är inte säker på att jag svarar dig i den här frågan. Vissa bränder slocknar lättare när bränslet är slut.

Icke förvånande men det blir dyrköpt för alla!

Alles

Må gott, lev väl

Tobias

Nu startar min nya tränings-resa. Piska, glädje och fokus.

Så är det äntligen dags för min nya träningsresa efter Ride of Hope. Inte bara snack eller funderingar på träningar utan från och med i morgon vävs mina träningar in i vardagen. Arbete, fritid och tränings-pass pusslas ihop och nu blir det tvingande. Bra för jag behöver det!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rickard Carlsson en ung lovande triathlet och entreprenör som ska coacha mig. Han var senast i Tjörn och körde en halv Ironman med pallplats med sig hem. Vill du läsa mer om honom kan du klicka här . Hans sida är väl värt ett besök för att få inspiration till sin egna träning.

Rickard kommer att coacha mig framöver i min tänkta satsning. Jag räknar kallt med att första månaden blir riktigt tuff eftersom jag inte tränat frekvent sen London-målgången. Med tufft menar jag att hitta nyttan med träningen och hitta den riktiga glädjen som kommer med euforisk känsla efter ett tag. Men den känslan kommer och det är då man kan komma på sig själv att man spänner magen även när man inte tränar. Man är liksom omedvetet i den ”bubblan” och det är då jag mår som bäst.

Simträningen har börjat lite lätt och att kunna crawla verkar skitkul men också svårt. En utmaning att få kroppen att lära sig något nytt. Jag har svalt ett antal liter vatten redan. Det positiva om jag kan komma över min vattenrädsla är att min nacke verkar godkänna min träning i fall inledningsvis.

Cykeln som jag bara tittar på varje morgon när jag reser mig från sängen på väg in i köket ska ut till veckan och i morgon bitti ger jag mig ut på ett löparpass. I morgon åker jag dessutom på en resa i tjänsten ett par dagar. Träningsprogrammet är med och denna gång utökar jag packningen med badbyxor också.

Detta var lite om träningen.

Nästa lördag är ett smärtsamt datum för vår familj men framförallt för min fru och flera släktingar runt om mig. Förra året den 12/9 när min kollega och jag var så glada efter att ha vunnit pris på Dagligvarugalan med Familyfood och ”största satsning på närproducerad mat” byttes glädjen till ett oväntat sorge-besked dagen efter fredagen den 13/9. Malin syster Marie dog endast 37 år gammal och lämnade efter sig sex barn. På lördag är det ett år sen det hände. Jag kommer att tänka på dem lite extra denna vecka och så får vi minnas det som var.

Lev i nuet:-) Nu drar jag till mitt jobb, arbetsveckan är i full gång!

Må gott, lev väl

Tobias

 

Som tonåring var jag bestämt emot all invandring. Idag vet jag bättre

Så, nu är min medborgliga plikt gjord. Jag har förtids-röstat på min lunch. En plikt som jag anser att det faktiskt är.

Det är så otroligt mycket politik nu inför valet. Överallt i media och på stan men det hör liksom till. Många förslag som kommer på kort tid. Trots att jag både är intresserad och insatt i politik tycker jag det är svårt  att veta exakt vad de olika partierna vill göra och lovar att göra. Förutom på en punkt. Invandringen. Där finns det bara ett parti som anser att UNHCR löser alla problem med världens flyktingar.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Om det vore krig där du bodde och mat- & vatten-brist och du riskerade dessutom dig och din familjs liv. Skulle du då stanna? Nej det skulle du inte. Sätt dig ner en stund i soffan och håll andan. Bestäm dig för fem minuter. Det går inte utan du kommer att öppna munnen och andas efter en stund. På samma sätt om det är fara och färde för ditt liv så kommer du att fly. Vi har vissa instinkter och mekanismer inbyggda i vår kropp, bland annat att överleva till varje pris. Så är det.

Därför tycker jag att det är lite väl enkelt att säga att UNHCR kan lösa problemen på plats. Vilket skitsnack rent ut sagt!

Tillbaka till min tonårstid. Till Fågelfors kom det många från Chile och invandrade. det kom också lite senare många ungdomar från Asien i något land jag nu glömt där det var allvarliga inbördeskrig. de som kom därifrån hade upplevt mycket som man inte ska behöva se som människa. 1991 var det valår. Ny demokrati med drag under galoscherna tilltalade många förstagångsväljare så även mig. Och jag minns att jag var så frustrerad att jag inte fick rösta i september då jag fyllde 18 år först i oktober.

Det fans kvällar när vi var ute och drack öl på byn som vi gick in i trapphusen på hyreshusen och bankade på dörrarna och skrattade  åt buset. Ett bus men ett elakt bus har jag fått inse som äldre. Vad vi unga bus-ungdomar skulle få erfara ett par veckor senare var nyttigt för oss, för mig i alla fall. I gymnasieskolan kom kommunens socialtjänsts kurator och sökte upp mig. Han konfronterade mig med att jag varit med och bankat på några dörrar tidigare. Äsch vad då tänkte jag. det visade sig att några av de dörrarna jag knackat på bodde det människor som upplevt hemska saker med krig och blev åter påminda av mitt bus. Direkt tog jag inte till mig av detta, var nog snarare mer pinsamt att kuratorn kom och pratade med dig som för övrigt var släkt med min far, ännu mer pinsamt.

Kuratorn erbjöd mig att följa med till Hultsfreds flygplats och ta emot nyanlända. Jag avböjde förstås. Inget för mig!  Men åren har nu gått och vi har också passerat det hemska som hände på Balkan när världen stod och tittade på alldeles för länge. När så FN ingrep till sist var det för sent. Många från Balkan har kommit till Sverige men tro mig, de ville inget hellre än att stanna i sitt hemland. Ni vet när man varit på semester så brukar man ha hemlängtan igen. Också inrotat djupt hos oss människor. Någonstans här när FN ingrep i Balkan eller rättare sagt belyste det som hände började jag få upp ögonen för det som hände men jag slog bort det lika enkelt. Påverkar inte mig och inget jag behöver bry mig om.

Idag vet jag bättre.

Nu verkar det som om SD kommer att bli Sveriges tredje största parti. Någonstans här har våra partier misslyckas. Inte bara i Sverige utan framförallt i övriga Europa att partier som SD har växt fram. Alltså i den delen som Sara Skyttedal KD tog upp att Sverige måste trycka på för att övriga Europa ska ta emot fler invandrare gillar jag. Vi måste våga prata om invandringen och dess antal men samtidigt kan vi inte stänga gränsen helt till Sverige för att vi ska värna om vår välfärd som det heter.

När det kommer till att ställa Välfärd mot människor som flyr för sina liv mot varandra, jadå gör man det enkelt för sig själv. Lite som när jag var ung.

Riktigt imponerande att SD kan vinna så många väljare på en fråga när de inte har någon riktig politik i andra frågor. Jimmie Åkesson & co är duktiga som politiker men för övrigt så är det mest pajaser runt om i Sverige som företräder partiet.  Hade jag sett invandringen som vår tids största fara då hade jag blivit politiker i något etablerat parti för att kunna påverka. Inte bara röstat på ett en-fråge-parti.  Klimatet är till exempel en fråga som är viktig som inte riktigt får sin plats varken i politiken eller för den delen i valrörelsen som jag tycker den förtjänar. Men det är min åsikt i min egna blogg i mitt Sverige.

14e september är det val. Då bestämmer du och jag vad vi vill ha för politiker i Sverige. Jag kan ana redan nu att det blir ett kallare Sverige. Men jag lovar dig en sak att om det blir krig i Sverige och eländigt med fara och färde kommer jag att försöka fly. Ni vet min instinkt på att vilja andas, äta och dricka i frihet. Leve friheten!

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Skolstart. I morgon är det jag mot vattnet!

Äntligen och hjälp på samma gång! I morgon bitti står jag säkert och huttrar mot bassängkanten. Nu är det dags för att lära sig att crawla.

TG Swim

Visst är det både underbart, pirrande och skrämmande på samma gång när man ska lära sig något nytt!? Precis som första gången man började skolan eller första tjejen som en kompis fick fråga chans på och man hoppades på ett ja. Eller när ens barn ska födas. För att inte tala om när man gifter sig!  Men sammantaget så älskar i alla fall jag utmaningar, utmaningar jag inte har en aning om. Det finns ett innan och jag vill hitta ett efter. Efter efter letar jag upp ett nytt efter.

Ok, inser just i detta nu hur mycket som Ride-of-Hope-teamet har betytt och fortfarande betyder. För nu startar träningen utan teamet och det är på egen hand med egen vilja och med egna mål. Kul men ändå en viss saknad från teamet. Eftersom jag nu också ska börja cykla igen efter lång ledighet från sadeln så ska jag haka på och köra något pass då och då med teamet eller delar av teamet som kör för fullt med cykeln. Hoppas det kan passa ibland med jobb och annat.

Har utan jag visste om det gått ner till målvikten innan London-cyklingen till 85 kg igen. Sakta ska jag tappa några kilo ytterligare tillsammans med mitt nya träningsår. Men det får liksom bli som det blir med det för desto mer jag kommer att träna efter ett tag måste jag också äta betydligt mer.

Nu när jag inte har tränat så har min nackvärk i diskbråcken kommit ikapp mig. Börjar mer och mer förstå att det onda går att häva mer med träning. Framförallt så är det fokuset som flyttas till träningen. Och värken blir av sekundär art.

I morgon har jag en riktigt lång arbetsdag så frukost, lunch och middag är packade i en ologisk ordning i kylen. Har till och med en lunchsömn inplanerad på kontoret. Speedos, näsklämma och simglasögon väntar på att få bli använda. I morgon är det jag mot vattnet, tänk att man kan bli rädd för vatten, jag som tog kandidaten som grabb. Den oviljan ska bort! Nu kör vi! Det kan bara bli bra:-)

Må gott, lev väl

Tobias