Jag såg en racer och började längta förtvivlat.

Vi vaknade upp på ett härligt Bed & Breakfast i Hammenhög. Valnöt & Kaprifol. Bara namnet andas härlig stämning. Och verkligen ett toppenboende.

Jag kvällsbadade med tjejerna igår i deras tredje poolbad här och morgondoppet har de redan klarat av.
En lummig park och restaurang på gården med egen trubadur gör det ganska enkelt att bara vara. Malin börja snacka om racer-cykling. Hon börjar helt klart bli intresserad. Herregud!? Ska vi ansöka om att åka nästa år? You never know…..
Hur som helst så träffade jag ett par på morgonen som kom och bar på sina racercyklar. De var på väg till ett cykellopp. Men herregud vad jag saknar min cykel. Fick bita mig i läppen en stund. Jag är ju på semester faktiskt och det är ju också ganska härligt.
Men till veckan när min blå-gula skönhet på två hjul hämtas ut från servicen ska grabben och jag ut och köra. Köra längs landskapet och njuta. Nu väntar besök på vingårdar, ost-tillverkning och bad. Massor av havsbad och så god mat.
Bäst att raka sig först.
Må gott, lev väl
Tobias

20140727-093319-34399298.jpg

Annonser

Lätt att vara glad när man har det så bra:-)

Eller egentligen är jag super-bekymrad över det som händer i Gaza-området. Men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa till?

TG glad

Idag när jag sprang mina 21 km i gassande värme hade jag lite överläggningar med mig själv. Jag tänkte tillbaka på förra året och fram till där jag är nu. Jag kom fram till att Lätt att vara glad när man har det så bra:-)Det är krig på flera platser i världen men inte här hos mig. Fy tusan vad många som har det svårt nu. Tänk att bo där eller rättare sagt försöka bo där det är krig. Förra året hade jag ständigt ont i mina benhinnor som gjorde att jag fick hitta ett sätt att träna samtidigt som jag slogs med mina tankar(skit i träning); löpa max en gång i veckan. Jag vet nu att det går att försiktigt öka på den dosen nu. Lycka! Varken jag eller någon i min familj har cancer vilket också är en anledning till glädje. Malin och jag pratade häromdagen och hon insåg att det snart gått ett år sen hennes lillasyster dog. Det ger en tacksamhet till livet mitt i saknaden.

Eftersom jag valt att driva två företag så har jag inte direkt någon industrisemester men när jag var i England så var det en underbar ledighet och jag var helt frikopplad av vad allt med jobb heter i 11 dagar. Dessutom är jag ledig en hel del nu också men inte de här hela veckorna. Ett livssätt jag trivs med helt enkelt. Men kanske först nu efter England-resan som jag förstår det. Att jag vill ha det så. I höst ska familjen åka på semester. Och så måste jag ju hålla på min tradition. I höst är det tredje gången jag och de äldsta sönerna åker på tysk fotboll. Autobahn, spex och skratt. Fotboll och sunkiga hotellrum det är en helhet som gärna vill bli bra.

Ett par sms-rader från mellanson Elias när jag var i England levde jag gott på när jag cyklade.

Elias

Om jag skulle få önska något? Då skulle jag önska att min Mor blev frisk. det står högst upp på önskelistan.

Ok vänner jag är inte glad jämt. Det vet familjen inte minst att jag kan vara oerhört tjurskallig ibland. Men jag gillar att påminna mig själv om varför jag oftast är glad. Jag gillar tanken med att glaset är halvfullt än att det är halvtomt.  Kämpa! är ett favorituttryck som jag ofta säger till mig själv. Medan jag skriver här och nu går det upp för mig att min nacke känns riktigt bra igen! Om någon vecka lär jag sitta på cykeln då och då. Ska jag vara ärlig är jag sugen på att anmäla mig till IRONMAN 2015 så att jag riktigt kan bita tag i en ny utmaning till kommande år. Men 2016 har jag sagt.

Inser också nu att vilket konstigt blogginlägg det blev. Men det kanske inte är så konstigt egentligen när jag försöker skriva utan en massa ”måsten” eller ”hur det bör vara”. Kul att du läser min blogg, Tack!

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

 

Ett leende och ett långsiktigt mål. Det funkar för mig

Igår träffades vi ”Sommartågare” vid Jönköpings station 09.30 för samling, plåtning samt information och hälsande på alla runners!

Sommartåg 2014

 

Det var lite ovant att kliva upp 04.20 på en ledig lördag och äta sen köra yngste sonen till jobbet för att därefter köra mot Gränna. Bilen parkerades bakom scenen till Allsång i Gränna och med några minuters marginal hann jag med frukost nummer två i bilen och hoppa på bussen med destination Jönköping. I år eller egentligen närmare två år har mitt mål varit att klara den här distansen just på Sommartåget. Senaste året har jag hittat löpningen igen genom att max springa en gång i veckan. Då har jag inte haft problem med mina benhinnor. Som ni vet har jag då och då råkat ut för överansträngningar som yttrat sig på olika sätt. Men ändå tillsammans med den fantastiska träningen jag fått genom Ride of Hope Team Växjö på Idrottskliniken har jag lärt känna min kropp ännu mer på resan. Och avgörande för min löpning var att jag åkte på ett Löpar-läger Hofsnäs Sweat Camp i vintras som Suss & Madeleine arrangerade.

Men det riktigt roliga är att som jag har längtat efter att göra mitt Sommartåg var det också ett kvitto till mig själv efter hårt men roligt slit. När jag satt och nynnade till musik i bilen igår och swischade förbi Jönköping på väg mot Gränna bestämde jag med nyss cyklat i mål i London att om jag skulle få problem med benen vilket jag utgick ifrån så skulle jag inte riskera några skador utan då skulle jag avbryta loppet. Men känslan var go redan 04.20, det kändes bra!

Sen dag ett när jag träffade Susanne för snart tre år sen genom våra företag och jag då helt otränad(inte ens intresserad av träning) hon sa att ”Ingenting är omöjligt” när jag pratade om mina föreläsningsdrömmar. Den tråden tog jag med mig och in i träningsvärlden när jag började följa Susanne genom hennes blogg som nyfrälst försöka-träna-kille. Dessutom har hennes föreläsning ”ingenting är omöjligt” som jag har lyssnat på gett mig nya visioner. För mig, mot mig själv, med mig själv i mina träningsmål.

Jag skriver ofta om mina två diskbråck i nacken som jag har ständig värk i mer eller mindre. Det är på grund av två orsaker jag skriver om det. 1) ibland tycker jag synd om mig när jag har extra ont i nacken och då är det skönt att skriva om det. 2) När jag läser om det jag då skrivit så kan jag säga till mig själv att det är inget skäl till att inte träna. KÄMPA!

Jag är säkert ingen bättre människa för att jag tränar. Jag är övertygad om att många i min omgivning ser annorlunda på mig idag för jag har verkligen inte gillat träning innan. Men vad jag vet är att jag mår bra, alldeles förträffligt bra. Jag ser det som en ynnest att kunna hitta något som ger så mycket tillbaka. Därför kör man 35 mil en dag för att springa och för att sen hinna hem till familjen. Det är därför jag har ont i benen idag samtidigt som jag ler. Ändå med lite självinsikt borde jag nog jobba mer på att vårda mina vänner i livs-karusellen med jobb, företag, träning, familj. Ett nytt mål helt enkelt.

Roxen

Så. Susanne & Miranda är två viktiga inspiratörer i min dagliga träning. Och jag har lätt ett femtiotal människor som mer eller mindre dagligen genom nätet ger mig inspiration att ramla framåt i den den rullande träningsspiralen i ett rosa skimmer. Roxen inte minst, killen som sprang Sommartåget i våtdräkt och självklart simmade i Vättern och sprang ikapp oss igen. Nu är det bara Tomtetåget som ska klaras av tillsammans med andra men den gången kommer jag inte missa vare sig maten, Visingsö eller den obligatoriska dansen långt in på småtimmarna. Alles

Må gott, lev väl

Tobias

Två diskbråck i nacken hindrar inte mig. London fixat, snart nya stora mål.

Nej det gör faktiskt inte det. Jag har lärt mig en sak på min tvååriga karriär som träningskille. Jag blir skadad då och då, jag har mina dippar, jag har ibland så ont i nacken och axlar, nackfästen och axlar att jag blir bara så trött och det enda som hjälper mot värken då är en riktig fylla. Men gnälla är inte träning. Kämpa är träning! Jag är lyckligt lottad, jag har bara diskbråck på två kotor i nacken. Jag är inte sjuk, och ingen cancer och jag är frisk för övrigt. Vad kan då hindra mig från att bygga nya mål? Ingenting!

20140709-092517-33917623.jpg

 

Att vara med och cykla den cyklingen vi har gjort över Storbritanniens högsta berg Mount Snowden i Wales och alla mil och timmar är få förunnat. Jag är lycklig att jag fick vara med på den resan med att manifestera med cykelloppet efter all insamling vi har gjort och vi är ju inte färdiga ännu. Boka gärna in 23/8 redan nu. Familyfood har Matmarknad, det är Barncancertrampet i Strandbjörket och på kvällen är det HJULFEST på hotell Statt. Jag hoppas du kommer!

Dessutom har jag varit riktigt ledig från alla måsten som det kan vara med jobb, företag eller familj. Nu är jag hemma igen och redo att ta tag i vardagen med nya friska krafter. New generation! Kom sent hem igår kväll till en familj som jobbar för fullt! Tusan, barnen är ju än mer vuxna än vad jag tänkte för bara några år sen. Målmedvetna och framåt..vad fort det går!

Cyklingen har bitvis varit jobbig för min nacke då jag liksom ”bryter” upp bråcken något men det har funkat ändå. Efter två dagars cykling fick jag massage  i nacken och sen har det funkat toppen med värk visserligen men ändå med ok funktionalitet i nacken.

Löpning beredd

Vad händer nu framåt såhär fyra dagar efter målgång vid Buckingham Palace, London?  På lördag ska jag springa Sommartåget. Ett lopp som är 45 km (kortat till 43km i år då sista tre kilometer är trail-löpning rakt genom skogen). Jag har i vanlig ordning bokat hela paketet men har tänkt om i sista stund. Malin är ledig i helgen och jag har varit borta länge hem i från så vi åker till Jönköping tillsammans på lördag. Jag springer med Sommar-gänget till Gränna hamn (om jag orkar och mina ben håller) 40 km. Därefter hittar jag och frun och de barnen som är med på något i Gränna hamn. Bada lär vi nog göra, jag har också en liten överraskning på lut….men jag håller lite på den.

Ni tycker kanske att det är galet att springa så nära inpå cyklingen? Det är det för jag är ingen elitidrottare….men jag gillar att spränga gränser. Jag går ut för att klara distansen på lördag. Heja gärna på mig det ger mig ny kraft!

I höst hade jag tänkt att satsa mer på föreläsningar men jag pausar det tills jag känner att jag är redo för det igen. Anledningen är att jag vill lägga så mycket tid som möjligt på träningen framöver som det är möjligt och samtidigt inte försaka mer tid än nödvändigt. Två företag och fyra barn kräver sin man (och fru).

MÅL! Klara Sommartåget på lördag. Augusti (stor cykling på gång). I höst börja lära mig att crawla för att 2016 göra IRONMAN på 16 timmar max. Simma 3,4 km i Kalmarsund, cykla 19 mil, springa ett Marathon 42,195 km. Med två diskbråck går det göra allt(tänk om jag bara hade haft ett diskbråck, vad ensamt det skulle bli)! 🙂

Jag är inte galen men jag älskar att träna och jag älskar att göra det med andra, det ger mer då! Heja framtiden! Efter England har jag gått på mig två kilo till 87 kilo. Sakta ska jag gå ner till 80 kilo för en ny träningskropp men det får ta tid. Rom byggdes inte på en dag, inte jag heller. Men varje dag är en ny skön utmaning! Kör hårt!

Tack för alla som hejat på mig sista året när jag tränar. Jag säger som Gary Fleming; ni har inte sett något ännu.

TG Slottsruin

Och varma hälsningar till alla nya vänner jag hittat i England på våran resa på två hjul!

 

ps. du noterade väl 23/8 i din almanacka!?

Må gott, lev väl

Tobias