Nu knyter jag ihop träningssäcken och blickar mot framtiden…

Jag kunde inte låta bli att låta mig medverkas i tisdagens Karlavagnen i P4. Den gången för 1,5 år sen när jag ringde till Karlavagnen och Christian Olsson för att synliggöra Barncancerfonden så lovade jag ju att återkomma till Karlavagnen efter min genomförda Ironman 2016. Jag trodde kanske inte där just då att det skulle bli så överhuvudtaget. Det blev det ju inte heller utan det blev ju verkligen av och det blev ju 2015!

 

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3117&grupp=19054&artikel=6271835

 

Jag är med de sista 9-10 minuterna av programmet.

 

Precis som jag säger i programmet har jag nu tid över, jag har klarat mina träningsmål och med tid över…..

Just nu låter jag mig coachas för att jag ska kunna hitta verktyg att ta reda på vad jag ska anta för nästa utmaning. Plugga lite blir det säkert och så är frågan om jag ska starta upp med mina föreläsningar också. På det så kommer allt spännande med mitt jobb och så barn och kärlek förstås…..

 

Allt, precis allt är möjligt!

 

Nu tar jag helg, ska hämta William på hans skola i Reftele vilket jag ser fram emot!

Må gott, lev väl

Tobias

IRONMAN på 14:26:24 & drivkraften

För 3,5 år sen var jag ju som bekant soffpotatisen och idag en stolt Finisher i IM ///

IMG_4241

Jag är oerhört stolt över min prestation jag gjorde i lördags och det var verkligen mycket trevligt att inse att så många människor använt sin lediga tid för att komma och heja på mig! Dessutom hade jag kul hela dagen trots den långa ansträngningen. Susanne sa för ett år sen att hon skulle heja på mig. Hon med många andra var på plats i Kalmar och lyfte fram mig. TACK! Att få bli uppmärksammad så som jag blev en hel dag var en otrolig känsla och min tacksamhet till er alla är stor! Många har hejat och följt mig via nätet och det är en härlig känsla att veta att så många ville se mig lyckas med detta, tack!

Det är en prestation i sig att göra en Ironman. Att dessutom ha två diskbråck i nacken gör det inte enklare. Men att kunna välja att röra på sig eller att inte kunna är en stor skillnad.  Nu ska jag berätta något som ingen vet, min mamma allra minst.

I snart 30 år har min mamma Christina levt med bl. a. reumatiska sjukdomar och ständig värk. Att stå vid sidan och se på när någon har ont har varit en resa i sig genom livet. För oss friska är det svårt att förstå att en del som är sjuka för en ständig kamp från morgon till kväll genom att bara försöka röra på sig eller att bara vara. Genom dessa 3,5 år jag tränat och framförallt sista träningsåret när motivationen ibland har saknats har jag hela tiden intalat mig att morsan kan inte välja sin värk, jag har valt att sätta upp mina träningsmål och jag har möjlighet att påverka mina mål med mina insatser!

Så helt klart så tillägnar jag min genomförda IronMan i lördags till min mamma som inte valt sina sjukdomar och sina begränsningar. Sista tiden har hon haft väldigt ont i sina axlar och jag hade inte räknat med att mina föräldrar då skulle komma och titta på min tävling, tävlingen tillägnad mamma! När jag först såg min svägerska Angelika vid Lindsdal-trakten vid en kyrka och strax efter mina föräldrar som hejade på mig så var det en otrolig härlig känsla. Nere vid hamnen så hejade de på mig under min löpning och det var superkul och kändes speciellt!

Det finns så många där ute som inte väljer sin värk eller sjukdomar, barn och vuxna med cancer eller andra sjukdomar. Jag är frisk och jag väljer mina mål i livet. Har man den ödmjuka inställningen och omtanke för andra människor både friska och sjuka så är jag övertygad om att allt, precis allt är möjligt för oss som kan.

Inom kort kommer en race-report också med detaljer från tävlingen, med bilder och high-lights samt rolig kuriosa.  Just nu håller vi på att förbereda matmarknad med Familyfood och så packar jag i huset för att alldeles snart flytta in i Växjö så det är verkligen full fart!

medalj

TACK för all support genom ytterligare ett träningsår från er alla och tack för drivkraften du gett mig morsan!

Med stort hjärta tar mig nu an ett annat äventyr!

Må gott, lev väl (kämpa och ha kul)

Tobias

 

En månad till start för IronMan i Kalmar. Jag står på startlinjen då!

Ja snart är det dags, dags på riktigt! Så här långt har det varit ett fantastiskt träningsår med både framgångar och motgångar men allra allra mest framgångar i min träning.

TG Glader
Den största framgången i min tuffa träning sen i höstas är att jag har verkligen njutit varje sekund. Dessutom har jag aldrig aldrig varit så vältränad som nu och det är roligt när man känner att det ger resultat för alla timmar man lagt ner på rolig träning! Träningen har också gett mig nya infallsvinklingar på livet. Stort som smått men väldigt viktigt!

15/8 är det dags för eldprovet! Strax efter 7 på morgonen ska jag utsätta mig för mitt otäckaste element; vattnet! 3,86 km och jag kommer nog att bröstsimma det mesta av den sträckan! Antagligen kommer jag att vara ganska orolig och rädd i vattnet mest hela tiden men det ska gå!!! 180 km på cykel och slutligen springa ett Marathon. Detta ska jag då klara under 16 timmar!
Oavsett hur det går så är jag redan nöjd…..fast jag vill ju klara loppet förstås. Tro inget annat! Hoppas du vill koma och heja på mig i Kalmar! Mitt hus är nu sålt och flytten går till Växjö i höst. Massa nya saker som har hänt i mitt liv senaste halvåret. Den sista pusselbiten har fallit på plats och inget kunde ha varit bättre. Jag är verkligen en människa som är lyckligare än lyckligast och nu är pusslet färdiglagt!
Jag brukar säga; Gör det du drömmer om, skapa ditt äventyr! Det har jag gjort! Och det kommer jag fortsätta att göra framåt! Tack för alla hejarop jag får av er!!!
Må gott, lev väl
Tobias

Takida och karatepinnar

Hämtade min racer igår på Rydhs cykel efter de hade varit vänliga att montera tempopinnarna på cykeln åt mig. 

  

Haha tempopinnar, jag tycker det ordet är kul men passar inte in i mitt ”cykelstall”. Jag säger karatepinnar istället. Nu kan jag vila kroppen lite när jag håller i dem och när cyklingen blir långtråkig kan jag öva lite karateslag mot pinnarna. Inte för att jag kan karate men man skriker väl bonsai eller så:-)

Det gäller att rada upp massa saker man kan göra under tiden när man ska cykla många många timmar som jag snart ska.

Midnatt mot 11/4 ger jag mig iväg mot Stockholm på cykeln. Når jag ända fram till Cafe Opera eller får mitt serviceteam (läs kidsen) skrapa upp mig från vägen redan efter 20, 25 eller kanske 30 mil? Allt är öppet men allt är också möjligt! Brukar säga det till mina barn; du kan bli vad du vill, var du vill.  Bara fantasin  sätter gränsen. 

Tusan vet om inte nästa års utmaning (en av säkert flera utmaningar) ska bli att lära sig att bugga på riktigt! Det är ju så kul att dansa! Buggkurs är noterat på ”utmanare redo” framöver.

Snöar ni fast på musik ibland? Jag gör det då och då. Nu är det Takidas I am the world som snurrar ett antal gånger per dag hemma. Den är liksom bara ”den låten har allt”

http://youtu.be/RFHb01OUIqY

Må gott, lev väl

Tobias 

Nu har han tagit vatten (läs cykeln) över sitt huvud. Om 1 månad eller ca 700 timmar rullar cykeln mot Stockholm.

I vanlig ordning när mina crazy utmaningar närmar sig så börjar jag tvivla, att fundera eller bara ångrar att jag ens funderade på mina nästa utmaning men i nästa andetag landa i att allt är förberett och allt vill bli bra! Trots att inget är förberett!

TG Eng
Jag har ju inte cyklat en enda meter sen i höstas på cykeln, cykeln som för övrigt ska ta mig runt en IronMan i augusti. Ni hör ju själva hur galet det låter så jag tror knappt på det själv!

Som ”småpojk” brukade folk säga om mig att jag svängde på en femöring som fotbollsspelare. Jag spelade alltid högerback eller libero. Men huvudet och självförtroendet var nog aldrig riktigt med så jag fattade nog aldrig aldrig att man kunde satsa eller att man kunde bli riktigt bra bara man la manken i.
Jag slutade med fotbollen som dryga 14-åring. Såhär efteråt så var det en dold talang som slutade i alla fall när min gamla tränare brukade tjata på mig att börja igen sa ha så. Men som sagt var…

Idag gör jag saker med ett otroligt starkt självförtroende, har aldrig varit så trygg i mig själv som jag är idag. Därför har jag inser jag idag vågat cykla i totalt mörker på gamla E4an utan lyse i kallt spöregn för något år sen. Försöker dela med mig av den känslan till mina barn att ALLT är möjligt, finns inga hinder! Självförtroende är en stor byggsten i livet vid sidan av empati och kärlek.

Så nu är jag tillbaka till utmaningarna igen, nästa vecka ska cykeln utrustas på Rydhs cykel med tempopinnar (ja det låter löjligt) för jag har ju inte så högt tempo men de ska avlasta mina axlar och överkropp om jag förstår rätt.

I år firar jag tre år i mitt vuxna liv med rörelse och träning igen och det innebär att jag fortfarande har levt större delen av livet utan någon som helst fysisk aktivitet. OCH NU VET JAG. Utmaningarna oavsett hur lätta eller svåra de är hjälper mig att träna, ger mig kärleken till träning, rörelse. Om ett par år kanske jag inte behöver lura kroppen med en massa utmaningar utan bara kan stanna upp och älska det jag gör. Idag älskar jag träning men törs fortfarande inte stanna upp och bara träna. Men vänner, det kommer. Verktygen finns i lådan och ett viktigt verktyg som kommer att överbevisa mig själv att jag kan träna mot ett mål är IronMan Kalmar 20150815. Jag hoppas du är där då och hejar på mig!

Kommer mer information om min cykling mellan Braås-Cafe Opera 11/4 senare.

Må gott, lev väl
Tobias

Halvtid mot IM, halvvägs in i livet

Hej läsare.

Halvvägs

Klockan tickar på och räknar jag mot Iron Man i augusti så har halva året gått nu sen jag anmälde mig. En himlans intressant resa såhär långt. I träning, i mig själv och runt omkring mig också på olika sätt. Halvvägs in i livet också, ja om jag inte blir 90 år förstås för då är det inte halvtid ännu. Men nästan:-) Halvvägs kan också vara att leva varje dag som om den vore den sista. Att njuta av stunden här och nu.

Jag gillar mitt träningsupplägg som faktiskt fungerar som PT-Rickard sätter ihop till mig! När jag aldrig hade tränat tidigare i livet var ett träningspass i veckan gristungt och nu kör jag åtta pass i veckan på ett ungefär. Men jag är trött när lördag eftermiddag kommer…det känns! Mest nöjd är jag att kunna hålla träningen på så vis att jag bara tränar ett kvällspass i veckan, resten blir på morgnar, förmiddagar eller lunchpass.

Ett par resor är planerade framöver men allra först hägrar nog ändå London med dottern.

En månad kvar tills jag ska cykla till Stockholm på ett bräde (är det tänkt). Kanske dags att laga punkan på cykeln denna veckan, cykeln tittar envist på mig i ett hörn av kontoret mest hela tiden. Den vill komma ut och likaså jag. Ja vi ska. SLÄPP FÅNGARNA LOSS DET ÄR VÅR
ps. Livet är ganska gott ändå!
Må gott, lev väl
Tobias

Ordentlig träningsvärk och VM till helgen

Hej!

Allt är inte guld som glimmar och alla vägar bär inte till Rom och hela livet är inte träning. Men just i år är det fokus på  träning av olika orsaker men den främsta heter ju IronManKalmar. Och vilken tur att jag både gillar det såå och att jag kan pussla ihop det så bra med barn och jobb känns det som. Lyckligt lottad helt enkelt….Fast idag har jag ajajaj träningsvärk i låren, på undersidan och ovansidan. Tusan, jag har träningsvärk i mage och bröst också….Var på ett styrkepass igår morse och lyckades kanske göra passet lite mer rätt denna gång och sen körde jag lite max i bassängen mellan rutschekanaåken i Sävsjö. Fast tidigt i morgon får jag räta ut benen i skogen och springa igång veckan:-) Eftersom jag i tisdags lyckades att göra 500 meter crawl utan att stanna inser jag att målet närmar sig även om det är superlångt kvar. Men jag släpper liksom inte nu. Jag har utmanat elementet vatten som varit både skrämmande och hämmande för mig i många år. Jag har redan nu besegrat vattnet, för jag är inte rädd längre. Nu är det bara fysiska hindret på 3,86 km som ska klaras av.

Veckan som kommer är ingen pappa-vecka med de små. Istället blir det lite mer jobb. 8 träningspass är också inplanerade från måndag morgon till lördag morgon som ska göras också, fast med stort leende. Sista simpasset och löparpasset kommer jag att göra i Norrtälje. Precis, det är Skid-VM i Falun och Elias, Olivia och jag drar upp till KTH på fredag för att hämta Jonathan. Sen ska vi shoppa och göra lite Stockholm ett tag. Käka sushi.

På lördag förmiddag sätter vi kurs mot Falun för att heja fram svenskarna på plats. Och så ha kul förstås….Än så länge har inte Jojje lovat någon schysst mat på fredag kväll, tror allvarligt på att pappan får öppna plånboken på den lokala pizzerian i helgen en kanske två gånger… När vi är tillbaka hemma igen på söndagen så lär vi vara möra….men rika på upplevelser vi gjort.

Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid de nya pilotglasögonen och kärlek börjar att uppstå helt enkelt!

TG pilot

 

Nu har jag säkert lyssnat på denna låten 50 gånger och den blir bara bättre och bättre!!  ”I`ll Be Fine”

 

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Min simlärare och utmaning x 5 tar snart vid!

Låt mig presentera Mona. Hon kommer med tips, kritiserar, skrattar och framförallt vrider och vänder på hur hon kan utveckla min simteknik uti från mina förutsättningar! Mona själv är en utmärkt simmare, gammal SM-medaljör både en och två gånger om jag inte har helt fel:-)

Mona

Hon har både skrattat och skällt på mig tidigare innan jul när jag inte ens kunde crawla 100 meter och jag berättade till slut att jag var anmäld till en liten tävling som hette Ironman i Kalmar 2015. Galet, dumdristigt för att inte säga omöjligt! Nu vet Mona att jag menar allvar, jag står på startlinjen den där lördagsmorgonen i augusti vare sig jag är redo eller inte. Mona inser att min natur är sådan och att jag fixar det. Kan fixa allt för det är precis så jag är som människa! Tro på det du gör, och gör det!

Det behöver inte innebära att det är enkelt! Simningen går just nu lite halvtrögt efter tidigare influensa men har ju gjort 400 meter crawl i ett streck och har simmat distansen 3,86 km innan jul! Kalmar sund har respekt med sig. Men nu är jag inte vatten-rädd längre och det finns ju faktiskt inga hajar i sundet……..

Löpningen återstår hur det kommer att fungera med mina ben, möjligtvis får jag träna ett löppass i veckan framöver. Det blir i så fall inte den bästa förutsättningen inför Ironman men jag tänker att det ordnar sig! Bättre en gång i veckan än ingen gång! Och jag har fortfarande mitt första Göteborgsvarv i minne då jag kasade mig runt i princip otränad. Jag borde kanske var mer rädd om mitt hjärt i och med att mitt psyke kan pressa kroppen mer än jag kunnat ana. Men allt ordnar sig när det kommer omkring tänker jag…….

 

Men jag har inte tänkt riktigt på mina 5 utmaningar som det faktiskt verkar bli detta år (nästa år är kanske hänga-i-tv-soffan-året?) Jag sa senast idag i ett samtal att jag blir aldrig en riktig triathlet! Ändå tränar jag målmedvetet 7-8 pass i veckan. Rickard fixar mina träningspass….jag behöver ”bara” träna! Men jag accepterar gärna min egen vision på att jag aldrig blir en riktig triahlet, bara jag fixar vad jag bestämt! It´s a deal!

April. Cykla på ett dygn Småland-Stockholm Längd ca 400-430km

Maj. Cykla Småland-Göteborg och springa samma dag Göteborgsvarvet 220 km cykel + 21 km löpning

Juni. Vansbrosimmet. Simma 2000 meter nedströms + 1000  meter uppströms (gärna crawla)

Juli. Älskade Sommartåg-helgen! Cykla Braås-Gränna ca 180-200 km + dagen efter springa Sommartåget 43 km

Augusti. Ironman! Simma 3860 meter, cykla 190 km samt springa 42,195 km

Nej nu måste jag göra färdigt min fredagsstädning som jag gör i kväll! I morgon är det jobb på förmiddagen i Kalmar. På eftermiddagen tänker jag simma ett pass i simhallen och senare på eftermiddagen tänker jag för första gången gästa Malkars Västra i Kalmar! Skitkul!! Jag lovar att köra skiten ur mig…..och lite till. När magen krampar efter de korta spinningspassen en stund efteråt brukar jag vara nöjd på hur jag kunnat pressa kroppen! Galet, jag vet.

 

Löpning beredd

Och du…

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Jonathan 20 år!!! Förstfödd och nybliven Stockholmare

Ett kärt livsuppdrag, att vara förälder och som nu har nått en viktig fas i och med Jonathans 20-åriga födelsedag idag!
Jag blev hyfsat tidigt pappa i livet och jag var just 20 år när Jonathan föddes, han skulle egentligen födas i slutet av mars/ början på april men ville komma ut redan i januari!

Farmor, Jonathan & Elias

Farmor, Jonathan & Elias

Hans första dagar i livet var lite sköra och han växte först upp i en kuvös som tryggaste plats och med respirator till att börja med innan han kunde börja andas helt själv.
En omvälvande fas för en 20-åring att bli pappa så, och inte mindre bli vuxen. Var inte vuxen på riktigt innan men när Jonathan föddes förändrades det direkt. En ny era hade börjat!
Jonathan blev starkare sakta men säkert men efter någon månad eller två så blev han drabbad av det otäcka RS-virus som då drabbade en del barn på neonatala avdelningen i Växjö 1995. Han hade gulsot varvid hans hy var alldeles gul/brun men efter att ha drabbats av RS-virus så försvann gulsoten över en natt.
Malin berättade för mig efteråt att läkarna trodde inte att han skulle överleva natten när han var som sämst och viruset attackerade hela hans redan svaga immunförsvar.
Han överlevde! När han låg där som sämst ville jag bara bort från sjukhuset och springa, springa i hundra mil och aldrig vända mig om, farliga saker springer man ifrån, tänkte jag då!

Någonstans där blev jag pappa på riktigt och började försöka formera, acceptera och ta ansvar för fadersrollen. Resan tog vid där i alla fall, jag har det ögonblicket framför mig här och nu vid skrivbordet hur jag sondmatar Jonathan och inser att det är mitt barn och det är dags för mig att axla rollen som vårdnadshavare!

Sen dess har min vuxenresa fortsatt och jag har i flera år sagt till de bägge äldsta barnen Jonathan & Elias att ni är min högskoleutbildning, precis som i Kina! Barnen utbildar sig och ska sen försörja föräldrarna på ålderns höst. Så dumt, haha så tokigt, ja det har aldrig varit på allvar men jag har skämtat om det!
Äsch, var och en tar ju ansvar för sig själv så klart!
Faktum är att jag kanske ska plugga på universitet längre fram…inte helt omöjligt att det blir en utmaning senare i livet! Man fixar det man bestämmer sig för att göra och når man inte riktigt fram så är man alldeles säkert nära sitt drömmål ändå och det är bra nog!!! Det räcker ju om barnen faktiskt tar ansvar för sig själv bara till att börja med och vi vuxna kan ju göra precis vad vi vill ändå, nästan!

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Nu inser jag att min 20-åriga föräldrautbildning börjar bli färdig, ska bara slussa ut nummer 2, 3 och slutligen barn nummer 4 på samma sätt sen är allt klart i den delen!
Nu har ju pappan som var 20 år när äldste sonen föddes åter blivit 20 år genom att stå på biltak igen och börjat med utmaningar höger till vänster. Fast denna gången med en föräldrautbildning i bagaget som aldrig blir riktigt färdig! Det är nog inte meningen att man ska bli färdig med något i livet egentligen tror jag. Man blir bara strået vassare och rikare på erfarenheter men aldrig färdig. -Vad ska vi då göra i livet om vi redan kan allt?

Eftersom Jonathan blivit Stockholmare nu och tänker så framåt ett tag då han nyss börjat på KTH så får jag avsluta på vanligt pappa-manér;
Ha en bra dag din 08-a!

Må gott, lev väl
Tobias

Träning i all ära men nu siktar jag på VM!

Precis. Min coach började med små snälla träningspass i augusti men ganska många pass ändå från början. Nu är steget taget från 7 till 8 träningspass per vecka och dessutom kommer denna veckan att bjuda på en nyhet! Efter ett spinningpass ska jag springa direkt efter. För många låter det kanske inte så speciellt men jag längtar att få se hur kroppen kommer att svara på det!
Att nu klara att simma 100 meter på crawl är magiskt häftigt men än mer häftigt är att jag känner att min kropp börjar bli som en Mr eller Mrs Smith (nåväl inte utseendemässigt). Inget som stoppar….kroppen maler liksom på:-) Efter att ha sprungit en timme vill kroppen liksom springa en till men då gäller det att hålla sig till schemat! Och med nya löparskor går det ännu bättre!
TG swim

Nog om träning nu förutom att jag måste säga Rickard på Rickards PT-Studio i Växjö som coachar mig är superbra! Och till det min fantastiska simlärarinna i Åseda som vrider och vänder mig med sitt tänk!

I slutet av februari drar jag upp ett par dagar till Falun. det är ju skid-vm i Sverige. Vem vet, vi kanske syns där?

Må gott, lev väl
Tobias