Superonsdag!

Efter en härlig dag och ett kvälls- & natt-pass så är det ladda för onsdag som gäller!
Skönhetssömn sen kör vi superonsdag.
Springa 10km till frukost, jobba. Köra son på röntgen till lunch.
Och så en liten tripp till Ullaredstrakter till morbror. Undertecknad kanske hinner smita in på Gekås en stund, kanske.
Väl i Växjö blir det ett litet premiär-pass på Idrottskliniken på I11. Nu börjar Ride of Hope på riktigt! Äntligen träning med struktur!
Torsdag kväll kör vi höstlovsmys då Malin ska jobba hela helgen. Men först lite onsdag.

Superonsdag var det!
Må gott, lev väl
Tobias

Senapsgult är mitt nya ”shit”

Varför har jag aldrig haft såna byxor innan? Nåväl nu har jag det!

Senapsgul
Jag piffade till med ett par nya tröjor och en härlig skjorta.

Jag hittade en fin skjorta på Milanos flygplats som jag inte köpte. Ångrar mig nu. Det får bli på nästa resa.

 

Senapsgult med kavajTröja med nitar

Ha en fin vecka 🙂
Må gott, lev väl
Tobias

Åter på hemmaplan fulltankad med idéer

100årig balsamico

Att resa är en sak, att hitta inspiration är en annan sak.
I en vecka har jag mött så många människor, fått sååå mycket inspiration och dessutom idéer att jag måste sortera allt hemma i lugn och ro. Fast riktigt någon ro blir det inte nu. Nu är det gasen i botten som gäller igen. Jag gillar det!

Piero Hamrin kan sitt Italien. Även om han inte spelar lika bra fotboll som sin legend till pappa gjorde!

Piero Hamrin & jag

Att lämna det vanliga och istället insupa nya saker, nya möjligheter är berikande på många sätt.
Inte minst har jag funnit flera nya vänner för livet på resan. En del mer och en del mindre.

En häftig grej på resan var att smak 100 år gammal balsamico! Underbar smak och underbar känsla. Fruns present från resan blev förstås en balsamico men denna var lite yngre. 30 år

Åter till verkligheten. Efter en dags hemmajobb är det nu dags för att åka på en mentorskap-träff ikväll.
På måndag är det åter dags för att köra en föreläsning, denna gång i södra länsgränsen. Så det blir till att träna i helgen och så träna lite ben, mage & armar såklart:-)

Jag ska skriva mer om resan sen. Från Milano till Parma från morgon till kväll från serpentinväg till fårostbonde från motorväg och parmaskinka///

Må gott, lev väl
Tobias

På språng mot Italien

20131016-225310.jpg

Ja nu är det dags. Borde sova för att om några timmar är det dags att gå upp. Runt lunch landar jag i Milano.
Hmm, kan jag något italiensk ord? Nja. Pizza, amore det kanske är franska förresten.
Med bred småländska kommer det säkert att funka!

Ikväll har jag varit på ett kul möte i Växjö. Styrgruppen i Ride of Hope Växjö hade möte ikväll. Min uppgift är att vara PR-ansvarig i teamet.
3/11 så kör vi igång på allvar med träningen. Jag är grymt taggad nu.
Dessutom ska Malin och jag börja springa tillsammans vilket ska bli superkul.

Jag är lite flygrädd så jag tänker att lite sömn inatt kan vara bra. Så sover jag kanske lite på flyget. Fast å andra sidan så kommer jag upp i luften och garanterat ner på marken igen.

Jag har börjat studera en film på youtube i ämnet moonwalk. Upp till bevis i jul….
Må gott, lev väl
Tobias

Moonwalka. kan det vara nästa utmaning?!

Mmm kanske. Jag vet att jag lovade att moonwalka på Visingsö i vinter om jag klarar 45km i Tomtetågs-tempo.

TG HattDet känns som om det varit en del utmaningar nu på sistone. Jag sa till Malin igår att nu ska jag leva ett alldeles normalt liv några veckor. -Hur gör man? Vad är normalt? Ähh man ska nog bara köra på. Försöka ha lite kul…medan man jobbar och står i diskbaljan…

Kanske lära sig att moonwalka kan vara något framöver….ändå.

Helgen har varit märklig på många sätt.

Begravning i Gärdslösa kyrka i fredags. Vi tog farväl av Marie.

Ett Marathon i lördags. Och ja, jag sprang den officiella sträckningen under ledning av ordförande i Växjö löparklubb Claes-Peter tillsammans med Ulrika Svantesson.

Ulrika som har peppat mig och skrikit och hejat. Fru Malin och Jonathan har servat med kaffe och vätska och banan.

Barndop senare på lördagseftermiddagen som var så fint.

RonnyPappa Ronny sjöng för sin son Folke. Och även moster Ellinore sjöng. De är såååå duktiga på att sjunga så man blir alldeles snyftig.

Kvällen avslutades i Böksholm efter fika i församlingshemmet. Såklart hade Catrin bakat Cupkakes. Ett måste på ett kalas!

CupkakesOch en söndag med uppträdande i Missionskyrkan för dottern. Jobb på eftermiddagen och uppvaktning hemma på kvällen.

Jag har ont i vader idag och ont i ryggslutet. men jag har strategiskt bokat en massage till imorgon bitti hos Anette på A-Motion.

Så bli inte förvånad om du ser mig moonwalka framöver. då är det bara nästa utmaning som är på G!

Strax dax att packa för en tripp till Milano. Jag smyger med löparskorna för Italien vill nog upplevas till fots också. I alla fall så tänker jag!

Och åter igen vill jag tacka alla som gratulerat mig. Varenda en av er betyder så mycket.

Och så var det busighetens vara eller inte vara. Jag är busigare än någonsin, bara lite äldre….

Må gott, lev väl

Tobias

Tid för begravning och tid för att hedra minnet som alltid kommer att leva kvar hos oss.

Tid för eftertanke. Tid för att minnas. Tid för att ta vara på här och nu.

DödenNu är fokus på Marie. Denna blogg och våra handlingar närmaste dygnet i familjen går i tankarna till Marie och att hedra hennes minne.

I Gärdslösa kyrka kommer begravningen äga rum under fredagen. Det kommer att bli en begravning som sätter avtryck, en begravning som inte är som andra. En begravning som blir ett minne i livet för oss alla! I Gärdslösa kyrka har Marie blivit döpt och konfirmerad.

Att jag skriver är mitt sätt att hedra Marie. Vill berätta, synliggöra sorgen. Allt med full respekt för de närmast anhöriga. Sorgen finns och är naturlig för alla som hamnar i den situationen.

I mitt fall är det min frus lillasyster. 15 månaders mellanrum var det. Mina barns moster och mina svärföräldrars dotter. Och mina barns kusiners mamma som har gått bort.

Några dagar efter Marie hade dött så cyklade jag som bekant från Stockholm till Småland. Min fru ville att jag skulle fullfölja vad som var tänkt. Där på cykeln hade jag tid till eftertanke. Framförallt när jag cyklade i mörker. Bara jag och cykeln och mina innersta tankar. Jag tänkte då på hur jag lärde känna Marie, på vem hon var och hur hon var.

Marie var en människa som oftast var glad. Skrattade. Älskade barn. Malin och Marie turades om ibland och ammade varandras barn. Min son och hennes dotter. För 18 år sen.

Marie var en människa som inte hade något ont i sig. Vi har delat flera cigaretter genom åren då vi umgicks i Jämjö på Öland förr när jag blev tillsammans med Malin och åren därefter. Att Marie jobbade som undersköterska var nog helt rätt yrkesval. Hon var duktig på att ta människor, att lyssna på människor. Att ta sig tid för människor.

Marie blev 37 år. Hon dog fredag den 13e september. Marie efterlämnade sex barn och sambo. Min lille William sa att han kommer alltid att vara rädd för fredag den 13e. Jag tror att alla i vår familj kommer att minnas fredag den 13e. Idag, imorgon och för alltid.

Vi är många som älskade Marie. Malin, Jonathan & Elias kommer att bära hennes kista till sista vilan. De tar sin uppgift på största allvar. Det är på riktigt och livet är också på riktigt! Det finns här och nu! Lev i nuet! Maries död ger oss alla en insikt i livets allvar och varför nuet är så viktigt!

Marie kommer alltid att finnas kvar hos oss på olika sätt. Marie lever vidare genom sina barn och genom minnet. För alltid.

Må Gud vare med dig Marie.

Vila i frid.

Svåger Tobias.

Mitt Marathon på lördag 12/10 med Ulrika på donationsveckan!

Har du mod? Ulrika och jag kommer att springa i tröjor med budskapet har du mod?

Ulrika SvantessonTa ställning och gärna för donation. Jag har gjort det och Ulrika är ett levande bevis på varför det är viktigt att ta ställning för detta .

Jag träffade Ulrika via facebook förra året. Och faktiskt har jag bara träffat henne två gånger In Real Life. En fantastiskt inspirerande människa och faktiskt nybliven VM-guldmedaljör!

När hon läste att jag skulle göra min ”Marathon-grej” så hörde hon av sig och sa; jag springer med dig!!! Så hon blir mitt pepp under denna resa på 42195 meter.

Jonathan och Malin samt Ulrikas man kommer att finnas på träbryggan vid Växjösjön och dela ut donationskort mellan ca 08.00-13.00 på lördag.

Jag är djupt tacksam för att Ulrika och hennes man kör upp och peppar mig ända från Högsby en lördagsmorgon. För mig. Precis så funkar jag också som människa. Är det en utmaning eller en vän som behöver hjälp så vill jag ställa upp om jag kan. Såklart. Till exempel Ronny som körde 35 mil en onsdagskväll efter jobbet för att hämta mig och min cykel för några veckor sen. Det berör och det ger avtryck! TACK!

Nu taggar vi för att fler ska ta ställning för donation!

På fredag är det begravning. Det kommer allt närmare. Så just därför kan det vara skönt med detta jippo på lördag och sen barndop på kvällen. Lite också för att tänka på något annat i sorgen som vår familj har nu.

Vi ses på lördag hoppas jag!

Må gott, lev väl

Tobias

Försök fånga mig om ni kan! Härligt drag på grejorna nu!

Har jag sagt det förr? Att det är mycket. Jo, Men nu är det mycket men väldigt roligt och mycket som sagt! Jag gillar utmaningar och jag älskar ordet KÄMPA!

Nåväl. I lördags var vi och firade yngsta sonen hos farmor och farfar. Detta strategiska drag var inte bara för att få maten serverad av två tjänstvilliga pigga pensionärer utan jag ville också besöka kusin Jennys ”Lilla Lyckan” som hade öppet i helgen. Och så fick jag ett lass ved av far. Veden värmer på många sätt, inte minst i kaminen på vintern!

Lilla Lyckan JennyLilla Lyckan 1

Lilla Lyckan 2Lilla Lyckan 3

Jag fullkomligen älskar såna små söta pyssel-affärer som säljer lyktor och små söta kreationer.  Lite nytt blev det hemköpt!

Lilla Lyckan Jenny & Emma Och ett kort på båda mina kusiner Jenny & Emma.

Lilla Lyckan 6

Må gott, lev väl

Tobias

Växjösjön-Race; Marathon a la TG lördag 12/10. Heja på mig!

Jag behöver det. Precis just av dig och dig och dig. Heja på plats eller på sociala medier. Allt hjälper!

Jag börjar bli lite nervös. Har aldrig sprungit mer än 25 km i ett sträck. Ja ni vet 42195 meter är en bit. Dessutom är det ju extra mentalt jobbigt för oss som inte är så snabba för att vi får hålla på i typ 6 timmar.Typ. Skalle- Fokus- Just do it!

Men det är ju klart att jag ska fixa det. Ska i mål! Jag räknar med att springa i 6,50min/km-tempo och i slutändan ett snitt på ca 7 min/km. Det är också tillåtet att gå om jag måste. Ska klara distansen, inget annat!

Men just av dig och dig och dig får jag inspiration till att klara mina utmaningar och det är så gott att få berätta det! Att jag skriver om min träning och delar med mig stärker min egna utmaning och tränings-vilja. Så tack du för att du peppar mig!

Jag har varit tvungen att byta race-dag. På grund av att vi ska begrava min frus syster på fredagen. Och så är det så mycket som händer på jobbet att lördag morgon var det enda som passade. Klockan 16.00 på lördag är det barndop och det vill vi ju inte missa. Folke ska döpa sig. Förresten så var Folkes mamma tillika min goa vän Catrin här för en stund sen och slängde in en påse nybakta bullar. Det kallar jag för positiv överraskning en torsdagskväll!

Catrin 21

Lördag 12/10 08.00 till ca 14.00 springer jag runt Växjö-sjön. Äldste sonen Jonathan ska peppa mig vid varje varv, ge mig dricka och energi-mat.

Jag säger till mig själv; jag kan göra det, jag ska göra det, jag vill göra det, gör det! 42195 meter är mina. Nu ska jag plocka dem, meter för meter.

Så grymt stolt att Ulrika som har varit en stor inspiration för mig ska komma och springa med mig om hon kommer loss i tid hemifrån. Hon har tagit både EM och VM-medaljer i flera grenar. Hon är ett föredöme och en grym inspiratör inte minst för alla barn som väntar på transplantation.

TG Bike 6

Och du! Lite galenskap mår världen bättre av. Utmaningar går under kategorien galenskap för mig. Galenskap är bra!

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

 

I denna utmaning finns det bara vinnare!

Jepp. Utmaningar är min grej! Att dessutom kunna vara med att bidra för andra kommer att prägla min kommande säsong!

London callingJag har fått fundera en del. Detta är en grej som inte bara innebär träning, det innebär även åtagande att samla in pengar på olika sätt hela säsongen tills vi kommit fram i London! -Men jag gillar utmaningar och gillar driv! Och att få vara med och bidra i den viktiga cancerforskningen känns självklart!

Så det finns bara vinnare i denna utmaningen!

Nu när jag tänker på det så blir jag stolt att få vara med på denna resa som egentligen startade redan i söndags med första team-möte.

Nu kör vi!

Må gott, lev väl

Tobias