Upp till bevis. Ikväll löpteknik + trail. Imorgon spinning.

Jag glömde ju skriva på föregående blogg https://tginreallife.wordpress.com/2014/03/26/sweat-camp-pa-hofsnas-gav-mig-forsta-nyckeln-till-ironman/ att jag har träffat ett 30 tal fantastiska träningsmänniskor förra helgen. Det sociala är en viktig del i träningen tycker jag. Man träffar nya människor hela tiden och utbyter nya erfarenheter.

TG i Vansbro

Jag kan varmt rekommendera att ta med familjen till Hofnäs herrgård. Hyr deras stuga och njut av naturen. Borås och Göteborg finns nära inpå. Bara lite Autobahn så är man framme. Det ska min familj göra snart! Men först ska vi ha ett par dagar på ett hotell tillsammans någonstans.

Några dagar innan träningslägret hade jag varit hos kiropraktorn och tagit bort 2 låsningar i framsida bröst och 1 låsning i nacken samt 1 låsning på baksidan vid ett skulderblad. Så inte så konstigt att efter en träningshelg så nära inpå få lite ont igen.

Men nu är jag hyfsat på banan igen…..

Ikväll blir det träna på löpteknik och springa i skogen. TRAIL heter det ju, häftigt namn! Imorgon blir det spinning och snart så stavar det mesta inom träning för mig; nöta cykel. Drygt 200 mil ska nötas på cykeln innan vi ger oss iväg till England.

Men lite annan träning och inte minst mage ska tränas också. Jag har lovat mig själv att träna tre gånger med löpteknik för att sen testa att springa 10 km och se om det gett resultat vad det gäller fart och fläkt.

Så ni ser….mycket kul i träningsväg framöver…. Som ni ser på bilden är det när jag tar en titt på förra årets Vansbrosimning. Vet vet där kanske jag är med inom något år?!

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Sweat Camp på Hofsnäs gav mig första nyckeln till IRONMAN!

Hur börjar man sitt inlägg efter en helg med så mycket nytt i sitt träningsliv?

TG GymSom ni vet så ingår jag i ett härligt gäng i Växjö som samlar in pengar till Barncancerfonden. Ride of Hope Team Växjö. Det är ett underbart gäng och jag har 29 nya vänner redan, trots att vi inte varit i England och cyklat ännu. På söndag får vi våra efterlängtade cyklar förresten. Jag är så förväntansfull som ett litet barn på att få våra Team-kläder och cykeln. Och jag vet att vi alla i Teamet känner likadant!

Men tillbaka till Hofsnäs Sweat Camp. Länge har jag velat lyssnat på Susanne Dalsätts omtalade inspirationsföreläsning. I fredags kväll var det dags. Och det som hon berättade om sitt liv och resan till hennes träningsliv träffade mig rakt i hjärtat. Jag känner verkligen precis som Susanne sa när Madeleine och Susanne startade tränings-campet i fredags; passa på att inspireras av varandra på lägret. Det gjorde jag verkligen! Underbar känsla att lyssna in på andras erfarenheter och andras mål med sin träning. Jag kan varmt rekommendera er att lyssna på Susannes inspirationsföreläsning ”Ingenting är omöjligt” och att ta hjälp med träning utav Madeleine!

IronmansussJag unnar verkligen ALLA att lägga en blygsam slant och åka på ett träningsläger. Susanne och Madeleine har verkligen levererat ett proffsigt träningsläger och som entreprenör kan jag också känna en extra glädje över deras entreprenörskap! Riktiga sanna entreprenörer dessa två tjejer!

Madeleine TräningsguruJag kan nog inte just nu beskriva allt jag varit med om utan jag återkommer om det. Helt otrolig helg är min samlade bedömning!

Jag blir så jäkla glad över att höra mig själv säga att jag älskar träning. Man älskar inte alltid träning innan man kommer ut men det gör gott och när man äntligen kommer ut är det underbart!!!

Tre saker förutom inspirationen tar jag med mig från helgen. Springa i skogen TRAIL med andra ord och löpteknik. Vi har fått verktyg att jobba med hemma. Alltså hur vi kan förbättra vår löpteknik och dessutom blev vi som önskade filmade hur vi springer nu och kan använda det framåt i sin träning. Och olika träningsformer på gym. 1695 väl investerade kronor för en hel-helg all-inclusive. Första nyckeln till IRONMAN har jag fått! För att hitta låset och slutligen öppna den kassakistan är det bara jag själv som kan göra med mina verktyg och kommande träningar.

Bäst!! Nedan följer några bilder från helgen!Återkommer i detta ämne snart igen. Må gott, lev väl

Tobias

Hofsnäs sweat camp 2Hofsnäs sweat camp 3

 

 

 

 

 

IMG_1860IMG_1879IMG_1881IMG_1867

Flera roliga beslut tagna och träningsläger med knak-nacke

Så är snart veckan slut. Nja nästan. Imorgon förmiddag ska jag göra två saker. Packa inför träningshelgen på Hofsnäs Sweet Camp med Madeleine Johansson och så Susanne Dalsätt som det för övrigt ska bli så kul att träffa igen. Och framförallt äntligen få lyssna på hennes föreläsning. Det är två människor förutom mig själv som gav mig hopp, vilja och inspiration att börja träna från ”the beginning”. En av dem är Suss.

Och så ska jag jobba. På eftermiddagen så hoppar jag i mina löparskor, på med gröna jackan och iväg med full fräs på Autobahn mot Borås med musik som dunkar i högtalarna!

Min knak-nacke är ingen rolig historia. Alltså jag var ju och knäckte till mina låsningar härom dagen i min kropp men idag och igår har jag haft otroligt ont i nacken. Jag känner liksom nacken sitta på rygg-kotorna. Lite svårt att förklara men jag är en kämpe när det väl gäller. Med rätt vilja så faller alla pusselbitar på plats igen. Jag tror att det gör det imorgon eftermiddag också. Lite så med mina jobb också; har jag väl bestämt mig så kör jag på 100%. Och jag vill inte gnälla för det hjälper inte men det är ändå skönt att berätta.

Flera beslut är tagna av mig sista tiden. En del saker kanske kommer rulla upp i direkt nutid och en del till hösten. Hur som helst har jag gjort upp med mig själv; och det känns bra! Det är nyttigt att göra det då och då. För det gör väl du också kära läsare? Gör du upp en plan med dig själv ibland?! Ett beslut innefattar en proffsfotografering av samma fotograf som senast jobbade åt Timoteij!

På Ride of Hope-fronten är det saker-som-händer nu! Kläder och cyklar är på gång! Så kul och så coooolt! Jag är så förväntansfull och stolt över att tillhöra Team Växjö.

Och så var fem sjättedelar av familjen på en snabbvisit i Jönköping ikväll. Varför vi var där berättar jag snart:-)

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Röd färg och kiropraktor, då blir allt skoj!

Typ så. Kanske liten hund Polly också så är liksom cirkeln sluten.

TG röd 4Måndagar brukar numera betyda att jag lämnar Siri i skolan på söder och därefter beger mig till kontoret för att sätta fart på veckan som startade dagen innan. För mig startar arbetsveckan alltid på söndagen.

Men idag ringde klockan 4.45 för lite hemmajobb vid datorn innan det var dags för den vanliga proceduren. Proceduren hade idag en liten knorr som hette; Tobias möter Kiropraktorn. Inget roligt möte egentligen, verkligen inte kul men liksom nödvändigt möte. Nu är det så länge som tre år sen jag var hos Benny så jag ska ju inte klaga. Faktum är att de övningarna jag fick från Kiropraktor-Benny då hjälper mig än idag att hålla nack-muskulaturen i trim.

Men nu skiter vi i det finliret, tillbaka till här och nu. Jag var alldeles övertygad om tills igår när Jocke på träningen kände på mitt ena skulderblad att nacken gjorde så att mina fingrar och arm sov. Jocke förklarade att problemet lär sitta i ryggen vid skulderbladet. Mycket riktigt så hade jag en låsning där, en låsning i nacken och två låsningar i bröstet. Kanske inte precis i bröstet men framtill på något sätt. Hur som helst var det till att ligga som en from liten gosse och försöka slappna av när Benny skulle knaka till min kropp. Tänk att det inte gör mer ont än vad det gör, för det är ju såååååå otäckt att liksom göra det. Men på något konstigt sätt lyckades jag ändå slappna av makligt. Och nu vet jag dessutom att jag är på gång åt rätt håll igen. Ytterligare tre enkla övningar att göra varje morgon för att förebygga dessa låsningar i överkroppen för framtiden.

Så hälsade jag på Åza Brennander en snabb visit på vägen från Kiropraktor-Benny.

Men efter ytterligare några timmars jobb var det dags för dagens röda. Mina nya glasögon hade kommit! De skulle bara hämtas och betalas förstås. Ett par mörka cykelglasögon och så mina nya röda bågar.

TG röd 1Medan Familyfoods gulaschsoppa stod och puttrade på spisen var jag var tvungen att testa kombon med röda byxor. Ett lakan blev studio och Siri fotograf. Nästa gång vi plåtar kanske frisyren ska vara lite mer fixad och sen så kan man ju vara rakad också….

TG röd 2

Nåväl, imorgon-bitti får rakhyveln åka fram. En ny dag ska dana och ny färg ska målas på vår livs-himmel. Visst är färg fantastiskt. Rött och rosa är mina favoritfärger. Såklart säger jag, någon annan kanske gillar svart istället.

Slutligen så funderar jag tillbaka på när jag låg på Kiropraktor-Bennys brits och väntade på min dom och knak-åtgärd, mina tankar just då; jag tänkte då att för tre år sen när jag låg där med nackproblem så visste jag inte vad kondition var för något, än mindre springa, cykla eller stava till att svettas med motion. Tyckte att de som tränade var lite fjantiga, löjliga. Idag är jag riktigt löjlig, sjukt mycket fjantig. Och jag bara älskar det. ”Från skrivbordet till ett Marathon” Sen sa det knak i min rygg….

TG röd 3Cirka 100 dagar tills vi cyklar till London och cirka 14 dagar tills jag ska lära mig att köra racer-cykel. Och 4 dagar tills jag åker på träningsläger i Borås.

Må gott, lev väl

Tobias

Jag tänker bli en sprinter!

20140315-095844.jpg

Får man tänka så? Kan man säga så eller bara påstå något sånt? Jag kan det i alla fall! Pulsklockor i all ära, nördigt har jag tänkt innan. Men igår när jag sprang så hjälpte mig pulsklockan med en viktig och stor upptäckt, dessutom sjukt självförtroende-höjare när det gäller träning.
Jag springer sakta. Vi snackar alltså 6 min/ km. Ändå så är min puls på 85-90% av min kapacitet när jag springer så hela vägen 10 km. Likadant när jag sprang 21km för några veckor sen.
Det innebär att jag använder sjukt mycket energi till att komma framåt på mina ben.
Det som gör mig överlycklig är att veta när min Personliga Tränare ska börja hjälpa mig så blir en viktig sak realiserad i praktiken; min löparstil, hitta ett effektivt löparsteg. Idag springer jag allt annat än effektivt och det är såååååå härligt att veta!
Att jag ska bli bättre på det! Därför törs jag tro att jag ska bli en sprinter. Bättre än idag i vart fall. Jag är ju trots allt en gammal kommunmästare på 60meter, även om det var för typ 100år sen!
Träning för mig är passion. Den passionen behöver ständigt ett bränsle. Mitt bränsle just nu är att jag ska bli en grym löpare till hösten. Bland annat förstås!
Två fingrar och ena armen sover fortfarande även om jag idag vaknade av att det är något bättre. Det sticker liksom i fingrarna nu, och det är positivt! Mindre nervkläm helt enkelt.
Jag vill mena och verkligen uppmana er(för så uppmanar jag mig själv) att man blir inte friskare av att låta bli att röra på sig!
Mina diskbråck i min nacke är inga roliga meriter på mitt kropps-Cv men det går inte göra så mycket åt det. Däremot kan jag träna och faktiskt göra något bra åt mina diskbråck. Det fattar jag idag 20 år efter min skada!
Människan är lat av naturen och jag är det verkligen också! Mitt viktmål innan jag ger mig av mot London med @RideofHopeVaxjo är från 99kg till 85kg. Två kilo till ska jag tappa på tre månader. Men det blir så automatiskt för jag tänker inte banta. På väg mot mitt IRONMAN ska jag gå ner till 80kg!
Kan Aron Andersson göra det mest omöjliga utan ben och cancersjuka barn kämpa för sin överlevnad i med- & mot-gång så klarar jag att träna med två sketna diskbråck i nacken, oftast i alla fall.
Må gott, lev väl
Tobias

Bästa barn, buslördag & bra besked

Jag sitter och summerar ihop en helg med mycket hjälpsamhet, bus, skratt och vänskap. Och en sovande Polly.
Elias skulle dubbas in i vuxenvärlden i fredags kväll. Ungdomarna huserade i köket och Siri och jag huserade vid TVn. Lets Dance, jag skulle definitivt vilja deltaga om jag fick chansen. Jag älskar att lära mig nya saker.
Lördag och Mello hos Catrin & Ronny. Jag var på riktigt bus-humör och kvällen blev så lyckad som den bara kunde bli.
Söndagar är dagar som min fadersroll inte riktigt träder fram. Jag lyser med min frånvaro. Först ett par timmar jobb på morgonen sen drar jag på tre timmars träning.
När jag så kom hem hade William & Anton middag färdig, de hade grillat. Dessutom fick lillasyster vara med på ett hörn. Riktiga kreativa barn de där två. Det ska vara svenskt kött sa de vuxet när jag kom in genom dörren. De hade köpt, ja svenskt kött, haha bra där!
Mamma har varit på Öland hela helgen. Efter käk så drog jag till jobbet igen.
Barnen själva. Men de har haft en fin dag med promenader och grillning och de fixar att kunna vara självständiga när det behövs.
Ska ta ledigt en eftermiddag någon dag och försöka göra något riktigt kul med mina busiga små barn.

Träning, ja träning!!! Det kändes bra trots allt. Jag är på gång igen!!! Ena fingret är fortfarande avdomnat av nervpåverkan från nacken men jäklar den skiten kommer jag att träna bort! Var så säker! Jag lärt mig att inte tappa modet för en gångs skull när man inte kan träna.
Snart så ska kroppen få rulla ut på min digra och rosa tränings-lusta igen. Och lilla Polly, oj vad hon sover:-)
Jag knyter ihop säcken med att säga åter; JAG ÄLSKAR lIVET!!
Må gott, lev väl
Tobias

Mentors-träff, avdomnad arm och begravning

Efter dagens jobb ska jag knata över till Kommunhuset för att gå på Nyföretagarcentrums träff. Jag är mentor och det är kul! Min adept försöker utveckla sin produkt och framförallt få den att sälja i affärer.

I efterdyningarnas spår från min förra veckas sjukdom så krånglar nacken just nu. Nacken och mitt diskbråck är nog ganska ok egentligen men jag har nervpåverkan med till viss del en avdomnad arm och ett par fingrar som är avdomnade som resultat. Men jag hoppas, tror och utgår från att allt är bra imorgon bitti när jag vaknar! Det brukar hjälpa att tänka så. Jag fick helt enkelt hoppa över träningen igår för just tidigare nämnda anledning. Men imorgon så står det löpning på schemat. Tror det blir på sen-eftermiddagen. Och på söndag så går jag på igen för fullt! Ska köras med glädje och största kämpa-inställning på gymmet. -Mina mål och inställning framåt är desamma som innan. London med Ride of Hope Team Växjö för att sen starta resan mot Ironman. -Må det ta den tiden det tar för att nå dit. Men dit ska jag!

Just nu skänker jag 12/9 2013 en tanke. När Lotta & jag åkte upp till Stockholm och vann priset på Dagligvarugalan ”Årets satsning på närproducerad mat”. Snacka om att ge hela mat-Sverige en vakna-upp-känsla! Vårt lilla företag i Småland satsar alltså mer än butiker i Sverige som har många tusen artiklar i sitt sortiment på närproducerad mat. Fast nu vet vi ju att fler och fler affärer gör små steg framåt för detta. I vart fall väldigt små och det är ju super-bra. Men visst måste vi sträcka på oss och säga att vi är bra. Helt ok enligt min mening att våga säga att man är bra, ja eller bäst till och med. Det viktiga är kanske hur man förvaltar det man vunnit och fortsätter arbetet man påbörjat framåt.

Vinnar-foto Men den stora anledningen till att jag tänkte på det här datumet var inte vår seger utan det var för ett dödsfall som gav vår familj en vakna-upp-känsla. Dagen efter Stockholm när jag klev av tåget i Växjö så blev jag intervjuad av Herr Enestubbe från Smålandsposten i Mat2013-tältet. Strax därefter åkte jag hem och gick och la mig tillsammans med Malin för att vila och vi somnade. En timme senare ringde telefonen och jag hörde Malin skrika. Neeeej! Dödsbudet.

Malins lillasyster hade dött. Fredagen den 13 September. Hemska dag. 11/10 var det dags för begravning. Ett jobbigt ämne att deltaga på då flera av de närmaste anhöriga var så unga. Men att få möjlighet att hedra den avlidne på en begravning är något jag tar på stort allvar. En ära mitt i det svåraste.

Imorgon eftermiddag ska mina vänners far, svärfar & farfar begravas. Också någon jag kände. Alldeles för tidigt gick han ur tiden. Jag ska gå på begravningen imorgon för att få hedra honom till den sista vilan. Och det kommer jag att göra med den äran. Så är det. Tänker på er närmaste anhöriga.

Må gott, lev väl

Tobias

Jonathan flyger till Japan, Elias blir myndig på lördag.Times flies!

Har precis landat på kontoret och sätter mig och skriver frenetiskt med alla ord som bubblar inom mig. För en kvart sen så kramade jag om min förstfödde son 19-årige Jonathan. Han den där lilla killen som föddes 10 veckor för tidigt och fick låta en respirator var hans ammare första livs-dygnen. Jonathan som opererade sitt hjärta 11 månader gammal i Lund vars pappa fortfarande då inte kunde förstå vad som var viktigast i livet. (Jag visste egentligen, men var mer plikttrogen till jobbet än säker på min fadersroll då.) Större än allt annat. Sina barn. Det tog mig några år och det behövdes en älskade Jonathan och blott 13 månader senare en älskade Elias för den här pappan för att förstå vad som är viktigast. Det som egentligen betyder något och det som man lever för mest hela tiden. Varje andetag. Sina barn.
Det som kommit över mig är att Jonathan i detta nu är på väg till Japan. Min lilla skit-unge har blivit en stor man och världen bara väntar på hans underverk. Han kommer att vara borta i två veckor i Japan med sina kurskamrater från Växjö. Sendai, Hiroshima & Tokyo är resmålen. Jag gråter och tittar ut från mitt kontorsfönster. Gråter för att jag redan nu saknar min Jonathan, gråter av glädje för att jag älskar alla mina fyra barn så mycket och gråter för att jag tänker tillbaka på tiden när jag blev förälder tidigt tidigt i livet. Så sällan jag gråter men så skönt ler jag för mig själv. En anledning till att Malin och jag betalar Jonathans resa som är långt ifrån gratis är att våra barn är vår högskoleutbildning. Vi brukar säga så lite på skämt. Vi skaffade ju barn tidigt i livet.
Vi vill ge barnen de möjligheter de tänkas behöva. Vi kan inte ge dem allt och barnen ska få göra sin egna misstag. Kärlek kan man dock alltid ge. Den här resan är helt klart en merit att göra för Jonathan framtid. Jonathan; njut av din resa!

Pappa & Jonathan i Alfa-testPå lördag fyller älskade Elias 18 år. Han fyller alltid år på Internationella Kvinnodagen. Malin och jag har varit restriktiva med alkoholinnehav. Så restriktiva man kan vara som förälder. Men på lördag fyller Lille som vi kallade han för förr, ja eller Elias 18 år. Vi ska dricka ett par öl tillsammans. Alkohol-glorifierande? Nja, men javisst på ett sätt. 8 mars är ett viktigt målsnöre för Elias och att vi dricker ett par öl tillsammans på hans 18 årsdag är mer av social karaktär och ett duande på att jag duar Elias eller dubbar om du hellre vill det. Till att vara vuxen. Du hörde rätt, vuxen. Jag curlar verkligen inte mina barn men jag ger däremot morötter efter uppnått resultat eller prestation. En prestation är att fylla 18 år:-)
I höst pojkar åker vi till Hamburg via Autobahn igen. Bundesliga och umgås ett par dagar runt fotboll och skratt är målet. Nu vet ni det.:-)

Jonathan & Elias 121228Tre fina pojkar på Imtech Arena Hamburg
Så se denna blogg som en hyllning till mina fyra barn även om jag bara lyfter fram mina vuxna barn här nu. Se det också som en hyllning till alla barn i världen. Alla kämpar från det lilla embryot till att bli en självständig individ oavsett kultur, etnicitet, förutsättning eller möjlighet. Det ligger liksom i människans natur.

 

Leve livet och leve våra barn. Och leve Times flies…det hör liksom till att jag måste inse att mina barn blir vuxna även om man ibland tycker att tiden rusar iväg. Och jag är ändå supernöjd att jag är ung i sinnet och lär vara det hela livet.
Må gott, lev väl
Tobias

Växlar upp mot Autobahn och åker på hotell

Hej eller Tjena hallå! Måndag och kreativiteten flödar på kontoret i de centrala delarna av Växjö. Tanken på inflyttningsfest på kontoret har slagit mig idag. men jag väntar tills jag blir sugen på en fest. Då kör vi!

Förutom att jag är stel i nacken och ena axeln med ett diskbråck som spökar i spåren efter förra veckans konvalescent så börjar jag bli riktigt pigg!Det börjar kännas vår i hela kroppen och solen gör sina bästa försök att leta sig fram bakom stadsbibliotekets tak som jag har som en skön referenspunkt när jag kisar ut genom fönstret.

Imorgon tar jag och Christer emot 40 st miljö- & mat-intresserade människor som vi ska underhålla ett par timmar bland matkassar och höns. Röntga min lilla stortå står också på morgondagens schema. Nästa vecka väntar ett kärt återbesök till favorit-hotell i Jönköping. Härliga Jönköping ska njutas av lite-grann.

Men nu är jag på väg igen mot min träningsresa. Jag växlar upp och är inte där ännu men i horisonten kan jag skönja Autobahn där det går riktigt fort. Härligt att snart vara back on track igen.

TRÄNING  vecka 10. Onsdag Spinning 60 minuter, Fredag Löpning +60 minuter, Söndag Spinning 3 timmar och då hoppas jag kunna köra med full kraft igen! Yes!!!

Må gott, lev väl

Tobias