Äntligen lite löparfest-tillställningar!!

Jaaaaaaa! Imorgon är det Växjöloppet och om två veckor är det dags för Göteborgsvarvet för att 2 månader senare vara Sommartåget i Jönköping-Visingsö. Det roliga har börjat! Mellan detta ska jag ju cykla en hel del förstås! Men löpningen vara det som gav mitt nya träningsliv och det kommer jag aldrig att glömma. Därför kommer jag springa med den äran imorgon på Växjöloppet.

Faktum är att jag är lite förvånad över att det var så pass ”enkelt” att springa hem från jobbet i söndags. 21 km på mitt bästa 2.12.09 efter 300 km eller nästan 12 timmar på cykel-sadeln samma vecka. Men antagligen är det så att träningsflit ger resultat. Ändå har jag sprungit bara en gång i veckan max sista halvåret. Träningen med Ride of Hope på spinning och sen cykeln har idag gett mig en träningsform jag aldrig upplevt tidigare. Det sitter inte i benen, det sitter i huvudet!

Och allvarligt talat; hur har London klarat sig utan mig tidigare. Vi syns i sommar när jag går i mål med Ride of Hope.

Utmaningen mellan min son Jonathan och mig är vem som ska vinna på Göteborgsvarvet. Nå vad tror ni? Jonathan är ung och stark, har gympa i skolan. Har sprungit någon gång i år. Tränar lite på gym.

Jag är en gammal chipsätande kille som hårdtränat sista halvåret. Ofta stora planer som grusas av skador. Är dock nu i toppform.

Imorgon är vi från Ride of Hope representerade på Växjöloppet och vi dessutom är några som springer loppet också.

Ha en trevlig Valborg! Vi syns i marschallens skugga!

Innan löpningen2

Må gott, lev väl

Tobias

 

Annonser

Extrem cykel-vecka avslutas med nöjes-löpning hem från jobbet ikväll

Vad är det egentligen som rör sig i mitt träningshuvud nu? Ja det undrar jag med. Men vad jag vet är att det är såå kul att träna! Denna vecka har jag cyklat som bara den! Och sen hade vi ju lördagsträning med teamet i lördags på över 120 km!

TG sommar

Så nästan 300 km på cykel och mellan 11-12 timmar har jag nött på sadeln denna veckan. Nyttigt att nöta många timmar inför London. Nu är cykeln på verkstad där de spänner om ekrarna. Det ska man tydligen göra efter 300km och jag har ju redan hunnit köra 750km så det kanske inte var så konstigt att en eker blev lite lös på bakhjulet.

Idag är det jobbardag. Jag började med att skjutsa frun till jobbet och därefter startade lite jobb på morgon. Rasta hund i soligt väder och fixa disk och tvätt. Denna helgen har varit lite konstig. Lilla dottern är hos kompis i stan hela ända tills idag. Yngste sonen på konfirmations-läger i Polen och de andra pojkarna är ju vuxna och sköter oftast mest med sitt. Förutom när de är hungriga….

Efter lunch är det åter arbete några timmar på gården i Gårdsby Tångshult. När jag vaknade idag vid 6.30 var jag helt slut och pollen-allergien gjorde sitt till också. Men nu är jag i fin form igen.

Så ikväll startar min hem-löpning via Rottne till Braås. Ungefär 25 km tror jag att det är. Sonen lär komma ikapp mig vid ca 10-11 km så vi får se om jag orkar hela vägen hem eller om jag bryter vid 10-11km. Liksom de sista löpar-stegen inför Växjöloppet som är på torsdag.

Möjligtvis så kanske en del tycker att jag blivit galen, nja eller halvgalen på att träna. Men allt går ju upp och ner och just nu är det hård-träning inför London och det är verkligen super-kul.  Även jag planerar för en semester i höst med familjen, planerar att byta ut fasaden på huset kanske nästa år(även om jag tycker sånt är skit-tråkigt). Efter sommaren kanske jag inte kommer att träna precis så mycket som jag gör nu men samtidigt ska man aldrig hindra sånt som är kul. Nya mål och nya insatser efter London. det enda jag ångrar utan att det egentligen bekymrar mig så mycket är att jag lät det gå 23 år innan jag började träna. Om du inte har kommit igång ännu eller kanske inte tänker komma igång är det fine för mig. Var och en bestämmer själv, precis så det ska vara.

Men idag när jag tränar är jag ännu mer effektivare i mitt arbete och dessutom orkar jag mycket mer. Att jag är gladare får väl vara en liten bonus. I oktober vägde jag 99 kg och målet var att träna ner till 85 kg innan London. Jag pendlar nu på 85-85,5kg och har nått det målet. Check. London hägrar och Rhodos i höst hägrar(löparskorna kommer att smusslas med i resväskan då).

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

 

Den här tjejen ska till EM i Krakow i sommar. Ulrika går på EM-Guld för Sverige!

En solig och vitsippe-beprydd fredag i mina hemtrakter har gett mig energi! Att få köra ett ”lunch-pass” med Ulrika på nästan 40 km och snitta 30 km/h ger framtidshopp om att träning ger färdighet! 7 mil totalt idag.

Cykling med Ulrika 2Den här tjejen Ulrika ska till Krakow, Polen i Augusti och tävla i EM! För bara några år sen var hon svårt sjuk. Idag har hon fått en transplantation av en ny njure och hunnit ta både EM-medaljer och VM-medaljer och flera guld! Nu siktar hon på fler medaljer i European Transplant and Dialysis Games! Jag glömde säga att hon ska bestiga Kebnekaise i Juli först….

Jag har känt Ulrika bara i ett år och vi träffades faktiskt via facebook. Jag började läsa om hennes träning och hennes föreläsningar. Och faktum är att förutom att hon är grym på att träna så är hon en av mina alla goda inspiratörer! Idag körde vi ett pass som var hårdare än hårdast för mig men det gick! Jag vet nu att jag kommer att kunna träna mig långt bara jag hela tiden har källan till inspiration från andra, och det har jag! Dessutom fick jag tramptips av Ulrika som jag kände ganska snabbt var lätt att lära sig och som underlättade i backarna.

När jag frågade Ulrika om hon hade fått bra träning under passet så log hon och sa; det var grymt men jag brukar köra betydligt fortare! Ok tänkte jag, dit ska jag ta mig!

Om en månad så vänder jag och Malin hem till Högsby för Möjligheternas kväll! Det ska bli kul!

Så var det superkul att träffa mina föräldrar men lite oroväckande med ett vobblande bakdäck. Det var Far som upptäckte det när han snurrade på bakhjulet och det stannade på ett visst ställe mot bromsklossarna hela tiden. Får lämna in cykeln imorgon efter min 10-milaträning.

Cykling med Ulrika

Glöm aldrig att låta dig inspireras av andra. Du, hon, han och andra inspirerar mig hela tiden. Varje dag och varje vecka! London hägrar och IRONMAN ritar upp mina framtidsmål.

Må gott, lev väl

Tobias

Vill du ha en signerad flaska av Kurre Hamrin som jag skänker?

Ja snart är det dags att slutligen auktionera ut min fina fina och dyra vinflaska. Den togs fram speciellt av Piero Hamrin inför sin Far Kurre Hamrins 75 årsdag för snart 4 år sen. Jag har köpt 2 flaskor med den lilla skillnaden att jag fått mina exemplar signerade av legenden Kurre Hamrin.

Curre Hamrin

 

Dessutom lär vinet vara riktigt gott när du väljer att öppna den. Jag hoppas jag snart får möjlighet att åka på ett träningskonvent i Italien och Florens där idag Kurre Hamrin bor. Tillbaka till flaskan. Flaskan kommer att slutligen auktioneras ut på Ride of Hope Team Växjös Hjulfest på Statt lördagen 3/5.

Jag hoppas verkligen att du kommer till den festen! Endast 350 kr för en härlig vårbuffé och öl och vin ingår. Kaffe och underhållning, mingel och kanske lite dans.

Piero Hamrin & Tobias

Piero Hamrin & Tobias

Du får träffa mig och övriga i teamet under avslappnade förhållande och vet du vad!? Personalen på Statt samt Hotell Statt sponsrar oss med allt så hela 300 kr av din kuvert-avgift på 350kr går till vår insamling! Visst är det bra! Så kom du också på vår fest!

Just nu har jag ett bud på 1600 kr för den signerade flaskan! Vad bjuder du till förmån för Barncancerfonden?

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

När flowet kommer är det bara att hänga på!

Sannerligen är det så! När man tränar så kommer det svackor och ibland kommer det ett ”flow”. Så är det i alla fall när det gäller mig och flowet är roligare att prata om istället för svackor; både när det gäller jobb, familj och träning. Fast jag har insett att det är skönare att veta om att svackorna kommer ibland när man tränar och även skadorna. För då är man ju liksom förberedd att det ska hända ibland!

Med cykeln så tränade jag med Teamet i Lördags och vi körde 80 km.  Att jag senare på dagen testade att springa 10 km och att jag fixade denna mentala spärr som alltid kommer när man tränat färdigt var skönt att bevisa för sig själv. Igår kväll var det dags för mig och Ronny att köra runt sjön Örken. En vacker företeelse mellan Braås-Ramkvilla-Hörjesås-Braås. Ca 42 km är rundan. Med sköna backar både neråt och uppåt. När Ronny och jag kom fram till Hörjesås-backen som jag bara kört en gång tidigare och då fick jag avbryta för övrigt så tittade vi på varandra och sa nu kör vi! Och vi fixade det båda två. 6 grader lutning är hela backen och på det brantaste stället lär det vara 11 grader lutning uppåt.  Efter att ha haft flera dagars ledighet som har varit helt enkelt underbart, inser jag att det är ganska skönt att släppa jobbet helt några dagar. det borde jag träna på! Efter en stunds arbete ganska sent igår när de små barnen gått och lagt sig bestämde jag mig för att köra runt Örken idag också. Klockan ringde 05.15. Frukost och jobb fram till 07.00. Sen svidade jag om och körde rundan igen. Klarade backen och nytt PB på rundan. 42,2 km 1.41 ger ett snitt på 24,9. Ahh måste ju komma upp i 25 km/h snitthastighet! Nästa mål med andra ord. Jag drivs av att flytta fram mina mål och det ger mig träningsglädje! Precis som Susanne Dalsätt sa till oss på Sweat Camp stämmer väl in på mig. Att inspireras av andra! Man tävlar mot sig själv men låter sig inspireras av andra genom deras träning. 50 mil har jag suttit på sadeln i detta nu. 200 mil är vad lagkaptenen har gett oss i uppgift att träna innan vi drar till England. Och jag fattar nu varför…för det känns i rumpan i detta nu. Idag är det jobb som gäller då vi packar och lämnar ut matkassar med Familyfood. Eftersom det är måndag så var det även inköpsarbete på agendan, som är fixat nu. Jag är sugen på att ta en 4-milarunda på cykeln imorgon bitti också. Får se om jag orkar upp bara. Jag måste gå upp vid 4.00 om jag ska hinna innan dottern och jag kör till Växjö på morgonen. Men är man i ett ”flow” så kan det ju hända….

Må gott, lev väl

Tobias

Den beryktade Hörjesås-backen.

Den beryktade Hörjesås-backen.

Busknack på vår dörr igen. Fast nu springer jag ikapp

Det kan vara ganska harmlöst; att busknacka dörr eller palla äpple. Det var ett spännande och läskigt intresse då och då som barn. Inte helt riskfritt när offret reagerade genom att jaga oss. Jag skämdes ofta efteråt när vi satt och tryckte i en buske när någon var arg på på oss. Samtidigt var det ganska harmlöst egentligen. Och allvarligt talat var det ju kul när offret reagerade och jagade oss. Så långt som vi tänkte då i ungdomens glada och omognas tecken.

För 12-13 år sen så satte jag upp blomlådor med kommunens tillstånd på vår gata. Vi bor i en backe och bilar kör gärna för fort då. Och i alla fall med hänsyn till vägens beskaffenhet och dess utfarter. Och så våra barn i direkt närhet.
Jag lät bygga blomlådor med reflexer och köpte blommor och satsade några tusen kronor på detta allt enligt kommunens föreskrifter. Mina grannar på vägen tyckte det var ok med blomlådor( det krävdes 75% ok för att få tillstånd) men de hade inga småbarn så det var upp till mig själv att bekosta. Men det gjorde jag gärna.
Det gick två veckor sen började lådorna vältas på nätterna. Det blev till en rutin att vända på en blomlåda och köpa nya blommor efter en lördagskväll. En söndagsmorgon hittade jag inte den ena blomlådan och det var först senare på förmiddagen som en granne som bodde hundra meter bort hade fått den i sin trädgård. Hur som helst, killen som alltid välte och förstörde min blomlåda åkte senare i ungdomsfängelse för annat större och grövre bus. Men det är en annan historia.
Men innan jag gav upp med blomlådorna på min gata som skulle sakta ner biltrafiken så satt jag uppe otaliga nätter och vaktade tills jag gav upp. Det blev ohållbart.
Några år senare skulle en av mina söner bli mobbad i högstadiet i flera år. Ibland av de som hade umgåtts med honom innan mycket men använde hans vänliga lynne att spela ett spratt inför andra på. Jag minns fortfarande hans ansiktsuttryck den dagen när han kom hem från skolan stående innanför dörren med skorna fyllda med schampoo. Uttänkt och psykiskt i lång lång tid. Jag vet att jag som Far då reagerade med att knyta näven. Ni vet. När det är så att man känner dom som gör så fast man kommer liksom inte åt dom.

Allt detta är överspelat idag för länge sen. Men det var en tid i samband med detta som pågick i skolan som det busknackades på vår dörr på baksidan och stenar och snöbollar kastades på våra rutor.
Jag sprang då ibland efter dessa ”harmlösa busare” i ett försök att få stopp på detta som gick överstyr. Men min kondition höll aldrig. Och som ni vet; när man jagar så blir det ännu roligare att busa.

Nu har det varit lugnt i några år tills ikväll. Två modiga mörkklädda individer stegade upp i vår trädgård och bankade på vår ytterdörr. Jag var lite upptagen just då, så min reaktion blev något sen.
Säkert otroligt harmlöst denna gång. Men åren som gått här på gatan har också format min egna inställning till buset. Jag kommer inte att acceptera detta. Kommer stoppa detta direkt! Självklart är jag en schysst kille som bara tänker fostra med mina ord efter jag jagat ikapp dem nästa gång. Eller så följer jag dom hem till sin mamma och pappa.
Det de inte vet är att jag är envis och jag kan idag springa flera timmar. Jag har ju liksom övat med mina tennisskor.

Bring it on, Im ready!
Må gott, lev väl
Tobias

Idag cyklade jag 15 mil, gick uppför Killimanjaro med stort leende!

Precis. det gjorde jag. Klockan var modigt ställd på 04.45 för att kunna köra ett pass med cykeln runt Örken på morgonen innan jobbet. Haha jag skrattar åt mig själv för jag hade en såååå kul morgon.

04.45 ringde klockan. Jag tittade upp och ställde fram klockan två timmar. Kvalitetsdrömmar kallas det för!

På dessa två timmar har jag hunnit cykla 15 mil. Jag har bestigit Killimanjaro. Och hela tiden med ett brett leende! Underbara drömmar som ger så mycket! Därför blir ju denna dag fantastisk!

Jobbat nu några timmar hemma. Ska iväg till gården och jobba en stund för att sen jobba ett par timmar på kontoret. Åter hem och då jobba med äldste sonen, grilla lite kött med familjen och ladda för löpning i morgon bitti. Nej tänk inte tanken. Imorgon går jag upp när klockan ringer.

Cykling blir det onsdag, torsdag, fredag och lördag.

Allvarligt talat, ha en riktigt Glad Påsk!

Må gott, lev väl

Tobias

Premiär för min Örken runt!

Eller kalla det för en dagbok i cykel-form om du hellre vill det. Ni vet den där sjön som ligger mellan Braås, Ramkvilla och Hörjesås. Och dessutom råkar jag bo i Braås så Örken runt har varit givet att jag skulle ta mig runt någon gång.

Det var superkul förstås. Känna fartvinden när man matar på asfalten med sin racer-cykel. Ett med naturen och ett med sina trampor. Ni som inte känner till det här med cykling kan jag varmt rekommendera denna motions- eller nöjes-gren.

ÖrkenNi som känner mig väl vet också att jag älskar teknik som många andra också gör som idrottar. Herregud när jag tänker efter så är jag idrottare på ett sätt! Coolt…jag som tyckte träning var löjligt så sent som för 26 månader sen.

På cykelstyret har jag koll på hastighet, distans och tid. Och så har jag även koll på min hjärtfrekvens alltså puls. Och så lite radio i lurarna. Motorn är enkel, det är 1 hästkraft som drar fram tramporna. Först idag så upptäckte jag att jag faktiskt börjar lära mig att också dra tramporna uppåt också. Ni vet sån där teknikgrej…

Det låter nästan lite halvgalet när jag tänker på min runda på cykeln igen. Men jag hann gå igenom veckan som varit och fundera på några spörsmål jag hade i huvudet. I närheten av Ramkvilla strax efter jag gjort mitt fartrekord med cykeln (som för övrigt var lite otäckt) så började jag skratta åt mig själv. Så roligt kan man ha ibland. Jag skrattade åt mig själv att jag har en målbild på att om dryga två år göra en IRONMAN och då är ju cyklingen bara 1 gren av 3. Men då har jag ibland gått och tänkt för mig själv att farten ska då ligga på ca 28-30 km/h i 180km. Alltså i minst 6 timmar i sträck. Jag skrattade åt mig själv för det låter ju helt galet och omöjligt, dessutom inte rimligt. Eller? Jo det är klart att det är ett rimligt mål. När TG bestämmer sig för något så genomför han det också. Typ oftast….inte alltid. Tänk att såna mål i dag är en del av mitt liv. Vilken lycka!

Tillbaka till verkligheten och den stora uppgiften att träna 2000 km inför London fram till slutet på juni. Backen i Skärbäck som ligger 4 km innan Ramkvilla från Braås var en seg och lång backe men jag trampade på glatt genom hela backen medan jag växlade ner växel för växel ner till en nivå där jag kunde hålla. Ramkvilla mottog mig inte med något jubel men likväl en del människor som var ute och strosade och kaxig som man är på cykeln så ökar man farten för att tävlingsinstinkten slår till då. Det där är lite konstigt men många känner nog igen sig där. När jag sen på ett graciöst sätt tog en kurva för att svänga av mot Klavreström i ganska härlig fart fick jag snart bekänna färg. En backe som tillät mig att växla ner till näst lägsta växeln. Sen gick det uppåt. Och uppåt. Och mer uppåt. Lite nerför och sen lite nerför igen för att sen låta naturen välkomna mig till Hörjesås och vilket välkomnande jag fick där. En backe som var superbrant och lång som bara den. När det var riktigt tungt fast jag hade lägsta växeln och pulsen var en bit över 180 så stannade jag ett par minuter. Lite energipåfyllning och sen koppla på tramporna igen och sega sig uppför backen som nästan aldrig ville ta slut.

Därefter var det mestadels en kul och enkel cykling och jag kunde stå på igen så jag kände vinddraget.

Lite fakta om nöjet. Tid 1.44.24 Distans 43,4 km, Snitthastighet 24,94 km/h och så en topphastighet på 54,8 km/h

2 mål jag nu har inför London med Örken runt. Ska klara detta på 1.30 och backen i Hörjesås ska klaras utan att stanna.

Imorgon är en annan dag. Fredag och ingen träning. Jobb, chips och Let`s dance låter som en ”big deal! Det visade sig att jag glömt ett möte ikväll medan jag cyklade. Hmm får nog ändå leva med devisen att jag inte är helt perfekt alltid. Det funkar…

Må gott, lev väl

Tobias

Du vet, de där cyklisterna. Nu är jag där själv!

Ungefär så har jag sagt om cyklister tidigare. Kanske av okunskap och kanske av en gnutta avundsjuka över deras graciösa propellande framåt på vägen. Nu är jag där själv. Coolt säger jag bara:-)

Jag har mils-vid kunskap att lära mig det inser jag. Men samtidigt är jag en äventyrare och äventyrare älskar att göra nya saker, uppleva nya resmål och hela tiden uppnå nya saker. Och gärna när det gäller välgörenhet. Igår gjorde vi 101 km på cykel vilket jag tyckte var lite tufft för en första lördagsträning. Men jag kom i mål och sista 5 km när min kropp gick tom på energi så hjälpte mig lagkamrat Crille mig tre gånger att putta mig i ryggen. Tack för det! Ett tempo när vi var på rull på snitt 23,4 km/h. Känns coolt.

Igår frågade jag frun om hon ville hänga med och bestiga Killimanjaro.  Malin bara tittade på mig och varken sa ja eller nej. Jag tolkar det som ett svagt ja om ett halvår typ. Eller möjligtvis om ett år….

Träning framåt nu blir följande;

Måndagar; cykling 2 timmar, Onsdagar cykling 2 timmar, Torsdag cykling 1-5 timmar beroende på backträning eller distans. Och om tid finns:-) Fredagar; löpning 1 timme,  Lördagar; cykling 5 timmar. Och så magträning samt massa stretch på det.

Återigen måste jag nypa mig i armen. För 26 månader sen orkade jag knappt gå uppför en backe idag kan jag kalla mig för en idrottare som älskar att träna. Och att jag har mina skavanker i kroppen är ingen ursäkt för att inte träna, däremot en viktig påminnelse om att jag ibland får byta träningsaktivitet beroende på hur kroppen mår. Och att för varje träningstimme så utmanar jag både kropp och knopp. För tiden innan träning vill jag inte gå tillbaka till. Har jag sagt att jag ska göra en IRONMAN så ska jag. 2016 är det fortfarande tänkt.

Men en sak i taget. London i sikte i början på juli efter 7 dagars lång cykling. Och så var det min berömda vikt. Jag startade med 99 kg i oktober och nu har jag tränat ”ner” kroppen till 86 kg. 1 kg återstår till London-målet på 85 kg. Var enklare än jag trodde att tappa vikt. men jag vet också att det kan springa lika lätt uppåt också. Bra att påminna sig ibland om det för det finns ju ett ”efter-London” då risken är stor att jag tar lite träningsuppehåll om inte motivationen finns kvar. Gäller att hitta motivationen igen då!

Jag säger det ofta när jag springer och säger det igen; Älska livet så älskar det dig!

Må gott, lev väl

Tobias

 

Jag är tillbaka på rosa moln igen. Visste väl att den känslan skulle infinnas igen!

Precis, rosa moln! Precis som grabben nu sitter och skriker på övervåningen när PSG och Zlatan spelar Champions Leauge-match så skriker jag inombords av lycka igen. Träningsglädje och en återfunnen kärlek till cykling. Men att det var så svårt och att man måste koncentrera sig hela tiden i klungan visste jag inte. Men det gör det hela änmer kul. Dessutom är jag med i ett riktigt kul gäng som samlar in pengar till Barncancerfonden. Man gör olika val i livet av olika anledningar. Att anmäla sig och att få möjlighet att bli en av Ride of Hope Team Växjös deltagare är ett av de där valen i livet som jag är övertygad om att jag kommer att ha med mig hela livet. Känner det liksom på mig.

Fick tillbaka min känsla av när jag cyklade ensam i höstas mellan Fagersta och Nyköping i beckmörker, spöregn och det var bara cykeln och jag. Inte helt precis. Malins lillasyster hade dött några dagar innan jag gjorde cyklingen ner från Stockholm och hon var liksom med på resan ner. På något sätt var det så. Och så jag och cykeln!

Den känslan med jag och cykeln infann sig ikväll efter vi tränat färdigt ikväll. Så nu är åter jag tillbaka på de rosa molnen igen. Och ett underbart Team där vana cyklister hjälper oss ovana med tips och små peppningar. Underbar känsla.

Om 87 dagar cyklar vi till London. Och innan dess ska 200 mil göras hemma på cykeln:-)

Nu ska datorn slås igen. Tidigt på jobbet imorgon för att ta tag i nya stordåd som Mr Obama sa. I vart fall ska jag syssla med lite gott arbete. Är jag effektiv och jobbar bra under dagen så kan det bli en belönings-tur med den blågula cykeln imorgon också. Dessutom kan jag inte skriva mer nu, måste smälta alla intryck från den magiska turen med racer-cykeln!

Första filmen med Teamet! https://www.youtube.com/watch?v=5g_n4haN39M&feature=youtu.be

Må gott, lev väl

Tobias