Jakten på sommaren börjar med Sommartåget!

TG Tri

Nu är det snart dags för att vara en del av det somriga tåget i Jönköping! De flesta av er vet ju inte riktigt vad det är. Ska försöka förklara. Många av oss träffas redan på fredag kväll i Jönköping och äter middag för att ladda inför lördag. Kl 10.00 startar vi från tågstationen efter att pressen har plåtat oss och intervjuat arrangörerna och på fötter tar vi oss till Gränna. Åker färja och springer sista biten till Persgårdens myslifabrik på Visingsö. 43 km på fötter, vi äter frukost längs vägen, stannar och äter glass, har kul och en del är utklädda så coolt att man knappt kan förstå hur de kan springa i utstyrseln! Jag kommer att cykla upp till Jönkan dagen innan. 155 km ska det bli på min racerhoj.

Här kommer filmen från förra Sommartåget om du vill se lite. Festen på kvällen med dans och boendet på Visingsö blir liksom bonusen av löpningen.

Måste bara säga att Växjö Triathlon var så himla kul! Nästa gång hoppas jag få simma, wow jag gillar det här med olika moment…så kul!
Avslutningsvis så ska det bli toppenkul att träffa alla mina löpar-vänner från södra Sverige i detta sommartågs-event! Denna gång kommer en go vän att följa med mig från Växjö. det blir bästa tåget någonsin för mig i år helt klart oavsett om jag klarar distansen eller inte!

Jakten på sommaren kan börja! Och drömmen om IronMan lever fortfarande….faktiskt!
Må gott, lev väl
Tobias

Göteborg väntar på mig. Jag hör musiken från Hisingen redan nu!

Den där musiken där storbandet står på ett lastbilsflak i högerkröken efter det att en familj har sprutat oss löpare med vatten på kroppen för att kyla ner oss på Hisingen. I år kanske det behövs varmvatten.
TG pilot

Tänk förra året kände jag mig galet vältränad, hade aldrig varit så tränad som då inför cyklingen på 222 km dagen innan Göteborgsvarvet. Och allt funkade ju faktiskt. På fredagskvällen bjöd jag mina två äldsta söner och flickvän på fransk restaurang efter den cyklingen då de tog emot mig i Göteborg. Idag efter diverse avbräck i träningen mestadels avbräck för mitt krånglande eksem på ryggen så har jag ändå 7 månaders fokuserad träning bakom mig. 7-8 pass i veckan eller ca 200 träningspass totalt och även om jag nu då inte kunnat träna som innan lika frekvent så känner jag mig i en härlig form. Det är nog på det viset att jag i år är mer tränad än någonsin egentligen.
Jag får ett par mejl i veckan från glada följare som undrar hur det går med min träning. Jag måste säga helt ärligt att jag har fått rita om mina mål men drömmen är fortfarande att stå på startlinjen för Iron Man i Kalmar 15/8 bara jag kan jobba upp min simning igen. Utmanande och spännande! Det händer ganska mycket i mitt liv just nu, mycket positivt.
Så det är också med det i bakhuvudet jag är ganska trygg och lugn med min träning. För varje pass jag gör, gör jag för att det är kul och att det ger mig mycket tillbaka. Det är det viktigaste.
Livet är ganska fantastiskt och det gäller nog att stanna upp då och då och sätta fingret mot skyn och känna vart det blåser. Ta ny riktning i livet och följa hjärtat.
Jag bjuder på en skön låt här, håll tillgodo.

På lördag morgon cyklar jag någonstans mellan Halmstad & Varberg på väg mot Göteborg. Ett klädbyte i Götet sen springer jag Göteborgsvarvet och jag kommer att ha kul hela dagen. Minst! Oavsett resultat även om jag har krav på mig….så kostar jag på mig att vara nöjd oavsett resultat…efteråt. Och på lördag kommer Jonathan hem från Stockholm! Kul!

Tack för era mejl och jag måste säga att det är en ynnest att ha så många människor som visar en sån omtanke och sitt bästa för mig, tack! Allt är möjligt….eller i alla fall nästan allt!

Må gott, lev väl
Tobias

Tankekraft bär långt!

Solen gick upp och när dimman mötte ljuset så liksom ångade hela horisonten både bildligt och bokstavligt. Tre rådjur spatserade över vägen precis där dimman lättade och liksom vinkade in mig till Viås by. -Det var i lördags morse tidigt på cykel.
En and kväser lite tyst på sjön, en ekorre dansar förbi längre bort allt medan träbron mot Böksholm bar spår av frost och min högra kind blev uppvärmd av solen från Öster. -Mäktig känsla i löparskor kl 5 idag.
Siri pappa

Jag svär otroligt sällan för antingen svor jag tillräckligt förr så jag tröttnade på det eller kanske bara för att jag tycker inte det språket är jag. Passar inte helt enkelt mig. Men ibland…jävla eksem:-)
Eksemet har efter tidigare utbrott åter blossat upp på sidan av överkroppen samt på flera ställen av ryggen. Extremt irriterande att behöva klia sig som en hund på ryggen och för att sen inse att man kliat hål på huden igen. Blir att boka in en ny läkartid igen om det inte vänder nu i veckan…för eksemet går lite upp och ner mest hela tiden. Ni ska veta att jag testar allt…och testar att ta bort vissa födoämnen också.

Drömmen mot att stå på startlinjen på Ironman 15/8 lever ännu. Och resan dit är roligast trots allt!
Jag njuter av varje sekund jag tränar även om eksemen stör….tankekraft:-)
Mycket har hänt i mitt liv senaste halvåret. Fast allting vill gärna bli bra säger en del kloka! Siri sov gott. Sov gott alla barn. Ja alla vuxna också.

Tankekraft bär långt! Är du med mig? ”Are You With Me”

Må gott, lev väl
Tobias

Att våga utsätta sig för omöjliga saker ger ibland en taktpinne med ny motivation!

Precis. Många tänker säkert nu, vad menar han!? Jag menar precis det jag skriver att ibland göra saker eller i vart fall försöka göra saker som är omöjliga ger ny motivation till det möjliga! Det blir liksom lättare att se det man faktiskt KAN göra när man precis testat det som var omöjligt att göra.
Löpning beredd

Hoppar vi tillbaka till helgens cykling så fick jag en bra värdemätare på att mitt rundtramp i backarna levererar över förväntan och pulsen skjuter inte i väg. Lycka för en cykelamatör! Cykla på natten är ganska häftigt och Virserumsbacken parallellt med Dackestupet nerför kl 02.00 i ca 50 km/h, ja det måste upplevas! Jag fick också en bra värdemätare på under dessa timmar på natten att min kropp har aldrig varit starkare, någonsin. Kalla isfötter som sitter fast i tramporna är också en nyttig upplevelse. Hur man kan efter en lång stund få loss en tå pyttelite så den kan börja röra sig och få fram lite blodcirkulation och till sist få till ett tillstånd att inte frysa längre om foten, trots isfot. Nyttig mental erfarenhet! Rent fysiskt och mentalt är jag övertygad om att jag hade klarat av cyklingen om jag inte hade somnat i bilen och ”gått in i vila”. Tusen nyttiga erfarenheter framåt hur man lägger upp sina strapatser!

Jag gör det oftast ganska enkelt för mig och jag är inte den som grubblar ihjäl mig över saker, utan jag försöker reflektera och sen gå vidare. Klart jag vill cykla hela distansen någon gång till Stockholm! Men det blir i så fall när rätt tillfälle ges (som min vän Jocke sa…på sommaren).
Många av oss, säkert du också vill gärna vinna, vill lyckas med det mesta och man berättar bara saker man lyckats med, det är ju gärna så inte tvärtom. Vi människor är ju sen gammalt ett flockdjur som vill överleva på den här planeten och det ger oss säkert också den här vinnarstrategien medärvt.
-Fast då och då gillar jag att gå mot strömmen! Mitt misslyckande i går natt var det mest lyckade jag skulle kunna göra just nu, nästan så jag ett tag trodde själv på att mitt undermedvetna hade iscensatt en vändpunkt i den så tidigare framgångsrika träning jag haft sista halvåret.

Det jag ska berätta nu känns skönt att berätta; jag har varit i en motivationssvacka när det gäller min träning senaste månaden inser jag nu. Jag har kanske inte varit medveten om det fast jag inser det nu att jo så är det. När man tränar och fokuserar på träningen så vilar hjärnan och alla sinnen är inställda på fokus, fokus och glädje. När jag tittar tillbaka på senaste tiden så har jag inte kunnat hitta fokus även om glädjen har funnits där så har jag låtit mig fundera på andra saker under träningen och det går liksom inte! Inte helt oväntat eftersom sista halvåret förutom bjudit på mycket träning har den också bjudit på nya utmaningar i livet, utmaningar som en del aldrig upplever under en hel livstid, vilket också är positivt att inte alla upplever det!
Jag måste dock tillägga att jag mår prima och och har en otroligt positiv inställning till allt livet vill bjuda på men fokus på träning måste handla om fokus och det fokuset ska hittas igen!

Så nu har jag kan man säga; kickat igång mig själv….igen! Till er alla som faktiskt messar och hejar ideligen på mig, nu kör vi! Mot #IronManKalmar
Jag har fått ett besvärande kontakteksem på sidan av kroppen som jag ska söka hjälp för nu eftersom det inte vill läka själv. Jag trodde det skulle försvinna men det blir bara värre. När eksemet är borta så lovar jag att TG åter då är fokuserad och i full gång att följa coach PT-Rickards träningsprogram, med fokus!

Må gott, lev väl
Tobias

Takida och karatepinnar

Hämtade min racer igår på Rydhs cykel efter de hade varit vänliga att montera tempopinnarna på cykeln åt mig. 

  

Haha tempopinnar, jag tycker det ordet är kul men passar inte in i mitt ”cykelstall”. Jag säger karatepinnar istället. Nu kan jag vila kroppen lite när jag håller i dem och när cyklingen blir långtråkig kan jag öva lite karateslag mot pinnarna. Inte för att jag kan karate men man skriker väl bonsai eller så:-)

Det gäller att rada upp massa saker man kan göra under tiden när man ska cykla många många timmar som jag snart ska.

Midnatt mot 11/4 ger jag mig iväg mot Stockholm på cykeln. Når jag ända fram till Cafe Opera eller får mitt serviceteam (läs kidsen) skrapa upp mig från vägen redan efter 20, 25 eller kanske 30 mil? Allt är öppet men allt är också möjligt! Brukar säga det till mina barn; du kan bli vad du vill, var du vill.  Bara fantasin  sätter gränsen. 

Tusan vet om inte nästa års utmaning (en av säkert flera utmaningar) ska bli att lära sig att bugga på riktigt! Det är ju så kul att dansa! Buggkurs är noterat på ”utmanare redo” framöver.

Snöar ni fast på musik ibland? Jag gör det då och då. Nu är det Takidas I am the world som snurrar ett antal gånger per dag hemma. Den är liksom bara ”den låten har allt”

http://youtu.be/RFHb01OUIqY

Må gott, lev väl

Tobias 

Nu har han tagit vatten (läs cykeln) över sitt huvud. Om 1 månad eller ca 700 timmar rullar cykeln mot Stockholm.

I vanlig ordning när mina crazy utmaningar närmar sig så börjar jag tvivla, att fundera eller bara ångrar att jag ens funderade på mina nästa utmaning men i nästa andetag landa i att allt är förberett och allt vill bli bra! Trots att inget är förberett!

TG Eng
Jag har ju inte cyklat en enda meter sen i höstas på cykeln, cykeln som för övrigt ska ta mig runt en IronMan i augusti. Ni hör ju själva hur galet det låter så jag tror knappt på det själv!

Som ”småpojk” brukade folk säga om mig att jag svängde på en femöring som fotbollsspelare. Jag spelade alltid högerback eller libero. Men huvudet och självförtroendet var nog aldrig riktigt med så jag fattade nog aldrig aldrig att man kunde satsa eller att man kunde bli riktigt bra bara man la manken i.
Jag slutade med fotbollen som dryga 14-åring. Såhär efteråt så var det en dold talang som slutade i alla fall när min gamla tränare brukade tjata på mig att börja igen sa ha så. Men som sagt var…

Idag gör jag saker med ett otroligt starkt självförtroende, har aldrig varit så trygg i mig själv som jag är idag. Därför har jag inser jag idag vågat cykla i totalt mörker på gamla E4an utan lyse i kallt spöregn för något år sen. Försöker dela med mig av den känslan till mina barn att ALLT är möjligt, finns inga hinder! Självförtroende är en stor byggsten i livet vid sidan av empati och kärlek.

Så nu är jag tillbaka till utmaningarna igen, nästa vecka ska cykeln utrustas på Rydhs cykel med tempopinnar (ja det låter löjligt) för jag har ju inte så högt tempo men de ska avlasta mina axlar och överkropp om jag förstår rätt.

I år firar jag tre år i mitt vuxna liv med rörelse och träning igen och det innebär att jag fortfarande har levt större delen av livet utan någon som helst fysisk aktivitet. OCH NU VET JAG. Utmaningarna oavsett hur lätta eller svåra de är hjälper mig att träna, ger mig kärleken till träning, rörelse. Om ett par år kanske jag inte behöver lura kroppen med en massa utmaningar utan bara kan stanna upp och älska det jag gör. Idag älskar jag träning men törs fortfarande inte stanna upp och bara träna. Men vänner, det kommer. Verktygen finns i lådan och ett viktigt verktyg som kommer att överbevisa mig själv att jag kan träna mot ett mål är IronMan Kalmar 20150815. Jag hoppas du är där då och hejar på mig!

Kommer mer information om min cykling mellan Braås-Cafe Opera 11/4 senare.

Må gott, lev väl
Tobias

Halvtid mot IM, halvvägs in i livet

Hej läsare.

Halvvägs

Klockan tickar på och räknar jag mot Iron Man i augusti så har halva året gått nu sen jag anmälde mig. En himlans intressant resa såhär långt. I träning, i mig själv och runt omkring mig också på olika sätt. Halvvägs in i livet också, ja om jag inte blir 90 år förstås för då är det inte halvtid ännu. Men nästan:-) Halvvägs kan också vara att leva varje dag som om den vore den sista. Att njuta av stunden här och nu.

Jag gillar mitt träningsupplägg som faktiskt fungerar som PT-Rickard sätter ihop till mig! När jag aldrig hade tränat tidigare i livet var ett träningspass i veckan gristungt och nu kör jag åtta pass i veckan på ett ungefär. Men jag är trött när lördag eftermiddag kommer…det känns! Mest nöjd är jag att kunna hålla träningen på så vis att jag bara tränar ett kvällspass i veckan, resten blir på morgnar, förmiddagar eller lunchpass.

Ett par resor är planerade framöver men allra först hägrar nog ändå London med dottern.

En månad kvar tills jag ska cykla till Stockholm på ett bräde (är det tänkt). Kanske dags att laga punkan på cykeln denna veckan, cykeln tittar envist på mig i ett hörn av kontoret mest hela tiden. Den vill komma ut och likaså jag. Ja vi ska. SLÄPP FÅNGARNA LOSS DET ÄR VÅR
ps. Livet är ganska gott ändå!
Må gott, lev väl
Tobias

Vår melodi är ändå musiken trots Skid-VM

Om du skulle få välja mellan att vara i Falun tre dagar under VM utan musik eller bara åka bil med musik i tre dagar vad hade du då valt? Jag och pojkarna hade valt åka bil med musik, lätt! Det är så vi är…..

Annars var det kul att se Charlotte Kalla ta brons, se Emil Jönsson gå uppför mördarebacken med serviceteamet eller se Hellner vid spåret. Ja jag såg Petter Northug också, mest såg jag hans rumpa om jag ska vara riktigt ärlig.
Men det kan väl kvitta med han….
Backhoppningen var så cool men allra roligast var det att spexa med Elias, Olivia och Jonathan för det var ju så vi är….
2 dygn, 160 mil, besök på KTH, Täby centrum, restauranger och så jobb i Växjö i eftermiddag.
Jag är ganska mör nu, härligt mör! Hur var det jag sa förra veckan? Vi skulle åka till Falun och då skulle jag vila. Jovisst 👍
Träningsveckan startar imorgon, så upp och jobba 5-6 sen springa mitt pass (ska läsa coachens träningsschema strax) säkert runt en timmes löpning första av veckans 7..8 träningspass.
Nästa natt är sen början på en vecka med barnröster i huset igen.

Ps. Min nya tröja är en tjejtröja enligt kidzen även om jag köpt den på herravdelningen på HM i Stockholm. Bra, då vet jag att den sticker ut och är mode nu. Eller förresten det spelar ingen roll ju, jag gillar tröjan…det räcker!

Jonathan vi ses snart igen! Nästa gång tar jag tåget upp!

Må gott, lev väl
Tobias

IMG_2846

IMG_2915

Ordentlig träningsvärk och VM till helgen

Hej!

Allt är inte guld som glimmar och alla vägar bär inte till Rom och hela livet är inte träning. Men just i år är det fokus på  träning av olika orsaker men den främsta heter ju IronManKalmar. Och vilken tur att jag både gillar det såå och att jag kan pussla ihop det så bra med barn och jobb känns det som. Lyckligt lottad helt enkelt….Fast idag har jag ajajaj träningsvärk i låren, på undersidan och ovansidan. Tusan, jag har träningsvärk i mage och bröst också….Var på ett styrkepass igår morse och lyckades kanske göra passet lite mer rätt denna gång och sen körde jag lite max i bassängen mellan rutschekanaåken i Sävsjö. Fast tidigt i morgon får jag räta ut benen i skogen och springa igång veckan:-) Eftersom jag i tisdags lyckades att göra 500 meter crawl utan att stanna inser jag att målet närmar sig även om det är superlångt kvar. Men jag släpper liksom inte nu. Jag har utmanat elementet vatten som varit både skrämmande och hämmande för mig i många år. Jag har redan nu besegrat vattnet, för jag är inte rädd längre. Nu är det bara fysiska hindret på 3,86 km som ska klaras av.

Veckan som kommer är ingen pappa-vecka med de små. Istället blir det lite mer jobb. 8 träningspass är också inplanerade från måndag morgon till lördag morgon som ska göras också, fast med stort leende. Sista simpasset och löparpasset kommer jag att göra i Norrtälje. Precis, det är Skid-VM i Falun och Elias, Olivia och jag drar upp till KTH på fredag för att hämta Jonathan. Sen ska vi shoppa och göra lite Stockholm ett tag. Käka sushi.

På lördag förmiddag sätter vi kurs mot Falun för att heja fram svenskarna på plats. Och så ha kul förstås….Än så länge har inte Jojje lovat någon schysst mat på fredag kväll, tror allvarligt på att pappan får öppna plånboken på den lokala pizzerian i helgen en kanske två gånger… När vi är tillbaka hemma igen på söndagen så lär vi vara möra….men rika på upplevelser vi gjort.

Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid de nya pilotglasögonen och kärlek börjar att uppstå helt enkelt!

TG pilot

 

Nu har jag säkert lyssnat på denna låten 50 gånger och den blir bara bättre och bättre!!  ”I`ll Be Fine”

 

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Jonathan 20 år!!! Förstfödd och nybliven Stockholmare

Ett kärt livsuppdrag, att vara förälder och som nu har nått en viktig fas i och med Jonathans 20-åriga födelsedag idag!
Jag blev hyfsat tidigt pappa i livet och jag var just 20 år när Jonathan föddes, han skulle egentligen födas i slutet av mars/ början på april men ville komma ut redan i januari!

Farmor, Jonathan & Elias

Farmor, Jonathan & Elias

Hans första dagar i livet var lite sköra och han växte först upp i en kuvös som tryggaste plats och med respirator till att börja med innan han kunde börja andas helt själv.
En omvälvande fas för en 20-åring att bli pappa så, och inte mindre bli vuxen. Var inte vuxen på riktigt innan men när Jonathan föddes förändrades det direkt. En ny era hade börjat!
Jonathan blev starkare sakta men säkert men efter någon månad eller två så blev han drabbad av det otäcka RS-virus som då drabbade en del barn på neonatala avdelningen i Växjö 1995. Han hade gulsot varvid hans hy var alldeles gul/brun men efter att ha drabbats av RS-virus så försvann gulsoten över en natt.
Malin berättade för mig efteråt att läkarna trodde inte att han skulle överleva natten när han var som sämst och viruset attackerade hela hans redan svaga immunförsvar.
Han överlevde! När han låg där som sämst ville jag bara bort från sjukhuset och springa, springa i hundra mil och aldrig vända mig om, farliga saker springer man ifrån, tänkte jag då!

Någonstans där blev jag pappa på riktigt och började försöka formera, acceptera och ta ansvar för fadersrollen. Resan tog vid där i alla fall, jag har det ögonblicket framför mig här och nu vid skrivbordet hur jag sondmatar Jonathan och inser att det är mitt barn och det är dags för mig att axla rollen som vårdnadshavare!

Sen dess har min vuxenresa fortsatt och jag har i flera år sagt till de bägge äldsta barnen Jonathan & Elias att ni är min högskoleutbildning, precis som i Kina! Barnen utbildar sig och ska sen försörja föräldrarna på ålderns höst. Så dumt, haha så tokigt, ja det har aldrig varit på allvar men jag har skämtat om det!
Äsch, var och en tar ju ansvar för sig själv så klart!
Faktum är att jag kanske ska plugga på universitet längre fram…inte helt omöjligt att det blir en utmaning senare i livet! Man fixar det man bestämmer sig för att göra och når man inte riktigt fram så är man alldeles säkert nära sitt drömmål ändå och det är bra nog!!! Det räcker ju om barnen faktiskt tar ansvar för sig själv bara till att börja med och vi vuxna kan ju göra precis vad vi vill ändå, nästan!

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Nu inser jag att min 20-åriga föräldrautbildning börjar bli färdig, ska bara slussa ut nummer 2, 3 och slutligen barn nummer 4 på samma sätt sen är allt klart i den delen!
Nu har ju pappan som var 20 år när äldste sonen föddes åter blivit 20 år genom att stå på biltak igen och börjat med utmaningar höger till vänster. Fast denna gången med en föräldrautbildning i bagaget som aldrig blir riktigt färdig! Det är nog inte meningen att man ska bli färdig med något i livet egentligen tror jag. Man blir bara strået vassare och rikare på erfarenheter men aldrig färdig. -Vad ska vi då göra i livet om vi redan kan allt?

Eftersom Jonathan blivit Stockholmare nu och tänker så framåt ett tag då han nyss börjat på KTH så får jag avsluta på vanligt pappa-manér;
Ha en bra dag din 08-a!

Må gott, lev väl
Tobias