Ett kärt livsuppdrag, att vara förälder och som nu har nått en viktig fas i och med Jonathans 20-åriga födelsedag idag!
Jag blev hyfsat tidigt pappa i livet och jag var just 20 år när Jonathan föddes, han skulle egentligen födas i slutet av mars/ början på april men ville komma ut redan i januari!

Farmor, Jonathan & Elias
Hans första dagar i livet var lite sköra och han växte först upp i en kuvös som tryggaste plats och med respirator till att börja med innan han kunde börja andas helt själv.
En omvälvande fas för en 20-åring att bli pappa så, och inte mindre bli vuxen. Var inte vuxen på riktigt innan men när Jonathan föddes förändrades det direkt. En ny era hade börjat!
Jonathan blev starkare sakta men säkert men efter någon månad eller två så blev han drabbad av det otäcka RS-virus som då drabbade en del barn på neonatala avdelningen i Växjö 1995. Han hade gulsot varvid hans hy var alldeles gul/brun men efter att ha drabbats av RS-virus så försvann gulsoten över en natt.
Malin berättade för mig efteråt att läkarna trodde inte att han skulle överleva natten när han var som sämst och viruset attackerade hela hans redan svaga immunförsvar.
Han överlevde! När han låg där som sämst ville jag bara bort från sjukhuset och springa, springa i hundra mil och aldrig vända mig om, farliga saker springer man ifrån, tänkte jag då!
Någonstans där blev jag pappa på riktigt och började försöka formera, acceptera och ta ansvar för fadersrollen. Resan tog vid där i alla fall, jag har det ögonblicket framför mig här och nu vid skrivbordet hur jag sondmatar Jonathan och inser att det är mitt barn och det är dags för mig att axla rollen som vårdnadshavare!
Sen dess har min vuxenresa fortsatt och jag har i flera år sagt till de bägge äldsta barnen Jonathan & Elias att ni är min högskoleutbildning, precis som i Kina! Barnen utbildar sig och ska sen försörja föräldrarna på ålderns höst. Så dumt, haha så tokigt, ja det har aldrig varit på allvar men jag har skämtat om det!
Äsch, var och en tar ju ansvar för sig själv så klart!
Faktum är att jag kanske ska plugga på universitet längre fram…inte helt omöjligt att det blir en utmaning senare i livet! Man fixar det man bestämmer sig för att göra och når man inte riktigt fram så är man alldeles säkert nära sitt drömmål ändå och det är bra nog!!! Det räcker ju om barnen faktiskt tar ansvar för sig själv bara till att börja med och vi vuxna kan ju göra precis vad vi vill ändå, nästan!

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014
Nu inser jag att min 20-åriga föräldrautbildning börjar bli färdig, ska bara slussa ut nummer 2, 3 och slutligen barn nummer 4 på samma sätt sen är allt klart i den delen!
Nu har ju pappan som var 20 år när äldste sonen föddes åter blivit 20 år genom att stå på biltak igen och börjat med utmaningar höger till vänster. Fast denna gången med en föräldrautbildning i bagaget som aldrig blir riktigt färdig! Det är nog inte meningen att man ska bli färdig med något i livet egentligen tror jag. Man blir bara strået vassare och rikare på erfarenheter men aldrig färdig. -Vad ska vi då göra i livet om vi redan kan allt?
Eftersom Jonathan blivit Stockholmare nu och tänker så framåt ett tag då han nyss börjat på KTH så får jag avsluta på vanligt pappa-manér;
Ha en bra dag din 08-a!
Må gott, lev väl
Tobias