Race report IM 150815, allt precis allt är möjligt!

Det har nu gått en dryg månad sedan jag korsade mållinjen i Kalmar! Jag har endast sprungit en gång sen sist så det börjar bli dax att träna snart igen, bara träna för att det är kul närmaste tiden! Mycket har hänt senaste månaden, mycket mer än vad som ibland kan hända under en tioårsperiod eller varför inte ett helt liv för en del människor. Sista flyttlådan är nu dessutom flyttad, nycklarna till huset lämnat, ett nytt äventyr har startat, ett äventyr som ligger mig varmt om hjärtat:-) Tack för flytthjälp Mor, Far, Maria och Siri (och Camilla förstås som alltid står beredd att hjälpa, tack!)

medalj

 

Här kommer min utlovade race-report från loppet lördag 15e augusti i Kalmar.

04.15 Klockan ringer och efter ca 4 timmars sömn makar jag upp en trött kropp! Allt är förberett med vad jag ska ta på mig, nu finns ingen tid att tänka. Tri-dräkten på när jag smörj in mig med vaselin på onämnbara ställen. Grötfrukost och mycket ägg och kaffe borgade för ett viktigt toalettbesök innan det var dags att åka. Lottas man Johan hade vänligheten att köra mig och hämta upp kompis Peter Stillman för att köras till startplatsen.

06.30 Om en kvart ska vi vara färdiga för start, tusan jag är nödig! Bara att stå fint i kön och vänta på sin tur. Jag är glad för att jag gjorde detta viktiga dassbesök innan start! Jag var visserligen en av de sista mot start men det fanns gott om tid i alla fall att förbereda sig på.

06.50 Jag intalar mig samma mantra jag tänkt i 2 dagar nu att vattnet inte är farligt och det är bara att simma på. Kan andra så kan jag tänker jag medan jag sveper blicken över startområdet och tillåter mig att njuta av stämningen, mitt livs lopp! Hur svårt kan det vara tänker jag? Enkelt, piece of cake tänker jag, Jag ska dricka massor av vin i kväll hinner jag tänka innan vi börja att röra oss mot ………..det svarta vattnet.

07.10 IM 00.00 Nu är jag nära vattnet och efter att ha dragit mina crawlglasögon upp och ner från ansiktet säkert 30 gånger bestämmer jag mig för att de kommer inte sitta bekvämare, det är bara att acceptera ödet att de inte känns bra, inget känns bra för dräkten sitter ju som ett ålaskinn men vad tusan nu är det dags för start. Fokus Tobias, fokus Tobias hinner jag tänka innan jag känner det kalla vattnet mot mina fötter för att i nästa ögonblick låta hela kroppen sköljas av Kalmar sunds bräckta havsvatten. Jag simmar igång lite försiktigt men höjer snabbt tempot för att liksom komma i form och bli varm. Jag är nu taggad för jag inser att det blåser 12 meter per sekund och sen simma i dessa vågor då gäller det att vara taggad inför sitt bröstsim. Jag går in i (jag kallar det för krigspositionen) mitt mentala förbereder sig på 2 timmars kamp i vattnet. Precis som om jag ska brottas med ett sjöodjur i 2 timmar. En egenskap jag har kom väl till pass här; jag är ganska envis, för att inte säga väldigt envis om jag bestämt mig. Har jag också gått in i krigsposition för att skydda mig mot det farliga så då är det inget som stoppar mig. I alla fall byggde jag upp dessa tankar på vägen ut mot havet. Ni hör själva…på väg ut i havet. Det svarta havet. Men faktum är att simningen gick riktigt bra och visserligen fick jag ca 10 kallsupar men efter varje gång så tänkte jag lugna tankar och behöll min arbetspuls och fokus på uppgiften. Ni vet krigspositionen!

Tid simning 2:00:44      3860 meter

ca 09.20 IM 2:10:00 Jag överlevde simningen och satt och skrattade en del medan jag bytte om till cykelkläder, en helt otrolig känsla att veta att men bemästrat det nyckfulla havet. Känslan infann sig någonstans mellan cykelskor och cykelram innan jag lyfte ner cykeln från stället i växlingsområdet att allt är möjligt, jag ska i mål tänkte jag! Jag satte mig på cykeln och medan publiken jublade så strulade mina nypåsatta flaskhållare bakom sadeln och de for ner på bakdäcket. Jag hann rädda upp dem och nu ut på Ängöleden i högt tempo. Vilken energi jag har tänkte jag då! Väl framme vid Ölandbron började jag som alla andra att sega mig upp mot högbrodelen. Bara att sitta och tugga i låg fart och jobba med hela benen för att låta pulsen ligga i rätt arbetstempo. Väll uppe på högbrodelen ramlar båda flaskorna där bak av men jag klarade mig bra utan dem. Nerför högbrodelen och sen hela vägen mot Färjestaden var det tusan som en vägg, vilken motvind! Jag fick kämpa för att hålla cykeln över 20 km/h. Här ska ni veta att det var mental träning på hög nivå för att liksom hålla i. Efter ca 30 minuter ytterligare var det fortfarande tidvis motvind och då bestämde jag mig för att öka farten några kilometer, det är bara att öka tänkte jag och dessa tankar var bra att ha. Nere i Degerhamn stod Lottas föräldrar och hejade på mig när jag rusade förbi i 35 km/h. Kort därefter var det en brant uppförsbacke och jag passerade stolt 5 cyklister och tänkte triumferande att har man cyklat Box hill eller uppför Mount Snowdania med Barncancergänget så klarar man en liten backe i Degerhamn. Åter igen så använde jag rätt tankar vid rätt tillfälle! Cyklingen var bitvis tuff och mycket vind men tro mig, jag njöt nästan hela tiden trots stelhet i kroppen, inte minst i rumpan…  Jag hade medvind på Ölandsbron mot Kalmar och låg på ca 45 km/h och det var en härlig känsla att sitta upp i min enkla racercykel och köra om triahlon-cyklar på rad. Någonstans runt Kläckeberga och Lindsdal så stod mina föräldrar samt Torbjörn, Angelica och Hampus och hejade på mig! Det gav mig så mycket energi, så mycket glädje där jag satt på min cykel. Vilken lycka!

Tid cyklingen 6:56:36         180km

ca 16.20 IM 9:14

Dax för löpning och här hade vi bestämt 6 timmar men det gick lite snabbare. Starkaste minnet från löpningen som jag för övrigt njöt varenda sekund av var att se killen som stretchar sina krampande ben mot en lyktstolpe i Bergavik och lyktstolpen välter varvid atleten börjar springa vidare, så kul! Eller när jag såg Mor & Far heja nere vid hamnen på mig! Det var en underbar känsla! Publiken var helt underbar längs hela loppet! Jag har inte så mycket mer att skriva om löpningen än att jag kunde ha sprungit ett par mil till, det fanns mycket mer att ge i min kropp & knopp. Var stark som en oxe och efter jag förstått att Maria var på plats i Kalmar fick jag extra energi!Faktum är att jag kunde ha cyklat fortare och sprungit betydligt fortare men att gå i mål som IronMan var ändå viktigare än att riskera att gå för hårt med risk för skador speciellt med tanke på min blygsamma träning sista tiden inför loppet.

Tid löpning 5:11:28    42 km

TOTAL 14:26:24

Total ranking plats 1803 och så mina första och troligen sista 1270 VM-poäng!

IMG_4241

Tack underbara kollega Lotta som stöttat mig hela året och hennes familj som under hela loppet från start till mål hejade fram mig.  Och tack för er gästfrihet under IronManveckan. Och allra sist tack Johan…jag gillar att heta IM!!!

ps. jag orkade bara att dricka ett halvt glas vin men vad gjorde väl det!

Efter att ha genomfört detta stora träningsmål så tillåter jag mig själv att tro på att ”allt, precis allt är möjligt”!

Nu är mina barn, Maria och så Siris och mitt nya boende som är största fokuset framåt. Men bli inte helt förvånad om ni läser om ett annat äventyr som ska genomföras i framtiden….

Må gott, lev väl

IM Tobias

 

 

Annonser