En månad till start för IronMan i Kalmar. Jag står på startlinjen då!

Ja snart är det dags, dags på riktigt! Så här långt har det varit ett fantastiskt träningsår med både framgångar och motgångar men allra allra mest framgångar i min träning.

TG Glader
Den största framgången i min tuffa träning sen i höstas är att jag har verkligen njutit varje sekund. Dessutom har jag aldrig aldrig varit så vältränad som nu och det är roligt när man känner att det ger resultat för alla timmar man lagt ner på rolig träning! Träningen har också gett mig nya infallsvinklingar på livet. Stort som smått men väldigt viktigt!

15/8 är det dags för eldprovet! Strax efter 7 på morgonen ska jag utsätta mig för mitt otäckaste element; vattnet! 3,86 km och jag kommer nog att bröstsimma det mesta av den sträckan! Antagligen kommer jag att vara ganska orolig och rädd i vattnet mest hela tiden men det ska gå!!! 180 km på cykel och slutligen springa ett Marathon. Detta ska jag då klara under 16 timmar!
Oavsett hur det går så är jag redan nöjd…..fast jag vill ju klara loppet förstås. Tro inget annat! Hoppas du vill koma och heja på mig i Kalmar! Mitt hus är nu sålt och flytten går till Växjö i höst. Massa nya saker som har hänt i mitt liv senaste halvåret. Den sista pusselbiten har fallit på plats och inget kunde ha varit bättre. Jag är verkligen en människa som är lyckligare än lyckligast och nu är pusslet färdiglagt!
Jag brukar säga; Gör det du drömmer om, skapa ditt äventyr! Det har jag gjort! Och det kommer jag fortsätta att göra framåt! Tack för alla hejarop jag får av er!!!
Må gott, lev väl
Tobias

Annonser

Min simlärare och utmaning x 5 tar snart vid!

Låt mig presentera Mona. Hon kommer med tips, kritiserar, skrattar och framförallt vrider och vänder på hur hon kan utveckla min simteknik uti från mina förutsättningar! Mona själv är en utmärkt simmare, gammal SM-medaljör både en och två gånger om jag inte har helt fel:-)

Mona

Hon har både skrattat och skällt på mig tidigare innan jul när jag inte ens kunde crawla 100 meter och jag berättade till slut att jag var anmäld till en liten tävling som hette Ironman i Kalmar 2015. Galet, dumdristigt för att inte säga omöjligt! Nu vet Mona att jag menar allvar, jag står på startlinjen den där lördagsmorgonen i augusti vare sig jag är redo eller inte. Mona inser att min natur är sådan och att jag fixar det. Kan fixa allt för det är precis så jag är som människa! Tro på det du gör, och gör det!

Det behöver inte innebära att det är enkelt! Simningen går just nu lite halvtrögt efter tidigare influensa men har ju gjort 400 meter crawl i ett streck och har simmat distansen 3,86 km innan jul! Kalmar sund har respekt med sig. Men nu är jag inte vatten-rädd längre och det finns ju faktiskt inga hajar i sundet……..

Löpningen återstår hur det kommer att fungera med mina ben, möjligtvis får jag träna ett löppass i veckan framöver. Det blir i så fall inte den bästa förutsättningen inför Ironman men jag tänker att det ordnar sig! Bättre en gång i veckan än ingen gång! Och jag har fortfarande mitt första Göteborgsvarv i minne då jag kasade mig runt i princip otränad. Jag borde kanske var mer rädd om mitt hjärt i och med att mitt psyke kan pressa kroppen mer än jag kunnat ana. Men allt ordnar sig när det kommer omkring tänker jag…….

 

Men jag har inte tänkt riktigt på mina 5 utmaningar som det faktiskt verkar bli detta år (nästa år är kanske hänga-i-tv-soffan-året?) Jag sa senast idag i ett samtal att jag blir aldrig en riktig triathlet! Ändå tränar jag målmedvetet 7-8 pass i veckan. Rickard fixar mina träningspass….jag behöver ”bara” träna! Men jag accepterar gärna min egen vision på att jag aldrig blir en riktig triahlet, bara jag fixar vad jag bestämt! It´s a deal!

April. Cykla på ett dygn Småland-Stockholm Längd ca 400-430km

Maj. Cykla Småland-Göteborg och springa samma dag Göteborgsvarvet 220 km cykel + 21 km löpning

Juni. Vansbrosimmet. Simma 2000 meter nedströms + 1000  meter uppströms (gärna crawla)

Juli. Älskade Sommartåg-helgen! Cykla Braås-Gränna ca 180-200 km + dagen efter springa Sommartåget 43 km

Augusti. Ironman! Simma 3860 meter, cykla 190 km samt springa 42,195 km

Nej nu måste jag göra färdigt min fredagsstädning som jag gör i kväll! I morgon är det jobb på förmiddagen i Kalmar. På eftermiddagen tänker jag simma ett pass i simhallen och senare på eftermiddagen tänker jag för första gången gästa Malkars Västra i Kalmar! Skitkul!! Jag lovar att köra skiten ur mig…..och lite till. När magen krampar efter de korta spinningspassen en stund efteråt brukar jag vara nöjd på hur jag kunnat pressa kroppen! Galet, jag vet.

 

Löpning beredd

Och du…

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

Jonathan 20 år!!! Förstfödd och nybliven Stockholmare

Ett kärt livsuppdrag, att vara förälder och som nu har nått en viktig fas i och med Jonathans 20-åriga födelsedag idag!
Jag blev hyfsat tidigt pappa i livet och jag var just 20 år när Jonathan föddes, han skulle egentligen födas i slutet av mars/ början på april men ville komma ut redan i januari!

Farmor, Jonathan & Elias

Farmor, Jonathan & Elias

Hans första dagar i livet var lite sköra och han växte först upp i en kuvös som tryggaste plats och med respirator till att börja med innan han kunde börja andas helt själv.
En omvälvande fas för en 20-åring att bli pappa så, och inte mindre bli vuxen. Var inte vuxen på riktigt innan men när Jonathan föddes förändrades det direkt. En ny era hade börjat!
Jonathan blev starkare sakta men säkert men efter någon månad eller två så blev han drabbad av det otäcka RS-virus som då drabbade en del barn på neonatala avdelningen i Växjö 1995. Han hade gulsot varvid hans hy var alldeles gul/brun men efter att ha drabbats av RS-virus så försvann gulsoten över en natt.
Malin berättade för mig efteråt att läkarna trodde inte att han skulle överleva natten när han var som sämst och viruset attackerade hela hans redan svaga immunförsvar.
Han överlevde! När han låg där som sämst ville jag bara bort från sjukhuset och springa, springa i hundra mil och aldrig vända mig om, farliga saker springer man ifrån, tänkte jag då!

Någonstans där blev jag pappa på riktigt och började försöka formera, acceptera och ta ansvar för fadersrollen. Resan tog vid där i alla fall, jag har det ögonblicket framför mig här och nu vid skrivbordet hur jag sondmatar Jonathan och inser att det är mitt barn och det är dags för mig att axla rollen som vårdnadshavare!

Sen dess har min vuxenresa fortsatt och jag har i flera år sagt till de bägge äldsta barnen Jonathan & Elias att ni är min högskoleutbildning, precis som i Kina! Barnen utbildar sig och ska sen försörja föräldrarna på ålderns höst. Så dumt, haha så tokigt, ja det har aldrig varit på allvar men jag har skämtat om det!
Äsch, var och en tar ju ansvar för sig själv så klart!
Faktum är att jag kanske ska plugga på universitet längre fram…inte helt omöjligt att det blir en utmaning senare i livet! Man fixar det man bestämmer sig för att göra och når man inte riktigt fram så är man alldeles säkert nära sitt drömmål ändå och det är bra nog!!! Det räcker ju om barnen faktiskt tar ansvar för sig själv bara till att börja med och vi vuxna kan ju göra precis vad vi vill ändå, nästan!

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Jag & Jonathan efter vår målgång på Göteborgsvarvet 2014

Nu inser jag att min 20-åriga föräldrautbildning börjar bli färdig, ska bara slussa ut nummer 2, 3 och slutligen barn nummer 4 på samma sätt sen är allt klart i den delen!
Nu har ju pappan som var 20 år när äldste sonen föddes åter blivit 20 år genom att stå på biltak igen och börjat med utmaningar höger till vänster. Fast denna gången med en föräldrautbildning i bagaget som aldrig blir riktigt färdig! Det är nog inte meningen att man ska bli färdig med något i livet egentligen tror jag. Man blir bara strået vassare och rikare på erfarenheter men aldrig färdig. -Vad ska vi då göra i livet om vi redan kan allt?

Eftersom Jonathan blivit Stockholmare nu och tänker så framåt ett tag då han nyss börjat på KTH så får jag avsluta på vanligt pappa-manér;
Ha en bra dag din 08-a!

Må gott, lev väl
Tobias

Så drog killen till storstaden igen!

Efter en hel månad var det dags för Jonathan att återvända till studentlivets mecka i Stockholm:-)
Jojje
Jag måste medge att jag blir lite sugen på att börja plugga på KTH också, för varje gång jag kommer dit så kommer lusten! Jonathan visade mig i några böcker och jag fattade inte mycket av vad som stod där men jag tänker att man lär sig det man vill lära sig. Eftersom jag i många år haft en dröm om att plugga så kanske jag gör det också! Kanske inte nu men om ett, två eller tre år. Plugga blir kanske min nästa utmaning?! Nåväl det tar vi då, nu är det kul att hälsa på…..även om det är i Norrtälje Jojje bor.
Det kommer bli vackert i Roslagen till sommaren är jag övertygad om efter min löpartur längs Norrtäljeviken i lördags morse. jag sprang och mötte ljuset! Har redan bokat semester-stuga a la studentboende!

Idag när sprang såg jag en varg, ca 5.20 vid viken vid sjön som vetter mot Böksholm. Vargen och jag blev lika överrumplade och vände tvärt, det var i alla fall 60-70 meter mellan oss i gatljuset. Jag vet vad jag såg, det räcker för mig. Tro nu inte att jag ger upp morgonlöpningen för det…men kanske jag inte är lika härligt avslappnad som jag brukar vara när jag springer, inte just på den platsen i vart fall. 80 minuter löpning denna snöprydda morgon.

Jonathans favoritdryck numera är chailatte. Syskonen protesterade lite tyst när Jonathan åkte tillbaka till storstan igen och allra mest protesterade äldsta lillebror, pseudotvillingen Elias.
TGJojjeElias

Vi åker snart till stortstan igen! På med en scysst spellista och sen i med högsta växeln på mercan! Förresten när jag ändå snackar musik så pratade jag med en kompis igår om Style, gamla låtar ”ögon som glittrar” till exempel.
Nedan kommer nästa låt som var en riktig favorit när jag i mina jeanskläder och pins tumlade runt som tonåring!

High Five!
Må gott, lev väl
Tobias

Julefriden

Hej på Dig! Tänkte en massa idag när jag sprang på morgonen så jag bestämde att jag skulle rita ihop vad jag kom fram till i min blogg. Och så var det ju länge sen jag uppdaterade min blogg. Men ni vet ju vad jag sagt tidigare…jag skriver när det finns något att skriva om. Man skriver inte brev bara för att:-)

En ovanligt konstig jul på flera sätt, självklart mest för att min fru eller säger man före detta? fru bor på annan adress idag och två av våra barn inte alltid sover hos mig (pratar redan i imperfekt!) efter två veckor. Man vänjer sig snabbt. Men konstigt nog har vi haft en otrolig fin julafton med barnen, Malin och mina föräldrar. Och barnen verkar tycka detsamma! Dessutom så startade vi julaftonen i Missionskyrkan på förmiddagen med all stämningsfull musik och min favorit O Helga natt så klart..alla vi sex var på plats. Barnen knorrade men följde med.
TG Slottsruin
Julefriden -I år har jag verkligen haft julefrid trots andra pålagor av händelser runt jul. Har kopplat bort jobbet helt nu i flera dagar och bara faktiskt njutit och haft kul! Den känslan sparar jag till kommande ledigheter framöver……kanske när jag pyser ner till Italien igen:-)

Jo jag vill berätta för dig och dig och Dig om mina träningsplaner och kanske konstiga idéer som gäller träning, utmaning, fullföljande av mål men likväl som är mina ”rättesnöre” i livet just nu.
Först av allt så är det fortfarande viktigt, super-viktigt för mig att berätta att jag går min egen väg! Det är på gott och ont ibland men det gör att att jag tycker det är superkul att träna i grupp och med gemensamt mål men det finns också något djupt…nästan andligt ibland när jag tränar själv. Tankarna, idéerna och färdigställande av min mentala hälsa som har med träning att göra.
Jag har ju o-förmånen att inte ha några akademiska poäng men kan bestämt hävda att det borde vara fem lektioner gympa i skolan, alla företag borde ha fem träningspass obligatoriska i en arbetsvecka. Jag som varit på ”båda sidorna” om träningen tar mig friheten att säga att jag vet. Ibland hör man allt snack om stress, i välfärds-Sverige snackar vi om stress-symtom. Jo jag har varit där också flera gånger i livet utan behöva gå till en doktor som berättar utan jag vet om det själv. TRÄNA! Det är botemedlet till allt, träna! Det räcker inte med att gå, utan börja springa och släpp loss dina innersta endorfiner! Kan man inte springa så bestämmer man sig för att börja springa, så gör man det efter ett tag! Eller så börjar man med spinning helt enkelt! För varje endorfin som skapas ger dig den skjutsen du behöver framåt i livet, arbetet eller din ”stress-situation”
Tillbaka till min satsning inför 2015. IronMan i Kalmar 15e augusti. På maximalt 16 timmar ska jag simma 3,86 km, cykla 180 km, springa 42,195 km.
Det börjar svänga i min bekantskapskrets, folk börjar förstå att jag verkligen ska göra detta 2015! Faktum är att så många sagt att jag är galen att jag minns inte ens vem som sagt så till mig för jag slutade lyssna i samma ögonblick varje gång. Men otroligt många hejar och peppar mig vilket är superkul! Ni vet som Aron Andersson säger; det är resan dit mot målet som är det roligaste! 7 träningspass i veckan som är roliga! Det gör jobbet och övriga ibland bökiga saker till en ”piece of cake”:-)
För mig har det varit och jag har vetat från första början att träna är inget jag kan slentrian-göra. Det finns inte med-ävrvt med mig eller min familj från början. I snart tre år har jag tränat och det är jag så otroligt tacksam för att jag aldrig skulle vilja riskera att sluta med det….när träningen blir slentrian. Precis därför jag behöver nästan omöjliga mål ibland. Det för att jag älskar att träna, inget annat! Jo kanske lite galenskap också (men det behöver du ju inte berätta för andra).
Därför bestämde jag Ironman som mål i princip när jag började med RideofHope, och därför är målet efter Ironman redan klart, kanske inte i detalj men grejen eller grejorna är liksom utstakade framöver.
När det gäller triathlon så måste jag säga, sorry jag blir aldrig någon riktig triathlet, det tror jag inte. Vi får komma ihåg denna bloggen om ett år och se…
Nej jag menar att jag uppskattar och är galet imponerad över alla triahleter. Och jag är ju där just nu, känner mig som en i familjen triathlet men ändå inte. Att träna för tre grenar varav den ena, simningen i mitt fall som jag inte kan(kunde) alls så ställer det krav. Jag älskar det just nu men jag tror inte jag kan säga ÄLSKA gång nummer två. Fast jag kan ha fel, har ju haft fel någon gång i livet tidigare (tror det var en sommar 1993). Om du inte förstod det sista så var det ett ”Italien-skämt”.
Hur som helst om jag INTE klarar IronMan i augusti så är målet solklart; jag anmäler mig morgonen efter tävlingen igen för tävling 2016. Måste ju fixa mina mål! Och då kan jag nog också motivera mig samt ha kul när jag tränar för då snackar vi ändå finslipning typ!
En anledning till att jag inte vill bli triathlet (tror jag) är för att jag vill göra många utmaningar framöver och de kommer att rymma breda spektra i vår värld så tiden kommer inte att räcka till!

Nästa träningsmål inför 2016 är alltså; Två mål denna gång! Jag gör en grej alternativt båda (en på våren, en på sommaren) och gärna i grupp.
1) Cykla Braås till Kiruna ca 1700 km samt bestiga Kebnekaise.
2) Cykla Braås till Venedig ca 1800 km samt eventuellt springa Marathon i Rom som avslutning på semestern.
Jag har ett par stycken cyklister som är sugna på att följa med till Venedig på cykel, avståndet lär bli längre då det måste bli mindre vägar. Kanske cirka 2000 km eller så.
Så ett av dessa mål är nästa och vi får se vilket det blir! Jag måste erkänna att jag är sugen åter på att ingå i grupp och jobba för Barncancerfonden och cykla en gång till. Vi får se helt enkelt vad som händer framöver…
Blir det varmare i morgon, typ 2-3 minusgrader så kommer jag att cykla till mina föräldrar till familje-middagen. 66 km till en middag! Wow!

Ja nu vet ni vad som rör sig i huvudet på mig….ibland i alla fall!

”Ta tag i livet innan livet tar tag i Dig” TG ordspråk
Till Dig önskar jag en riktigt God Fortsättning på Julen!
Må gott, lev väl
Tobias

Vox Hotel Jönköping. Kärlek direkt!

Hej du glade läsare! Helgen börjar lida mot sitt slut. Siri och jag har haft ett kul dygn i Jönköping!

Vox Hotel Anne Robertsson

Vox Hotel Anne Robertsson

Jag var bjuden på kompis-invignig hos Anne Robertssons Vox Hotell. Ett förstklassigt hotell med inredning som bara måste upplevas på plats! Siri och jag har haft kul och förutom mingel, rundvandring och invigning på Vox Hotel så var vi ute och käkade på restaurang också. Jönköping är en härlig stad!

Nästan labyrintiska gångar...

Nästan labyrintiska gångar…

Nå vad tycker jag om hotellet? Jag bara älskar det helt enkelt!! Jag gillar när det sticker ut eller om det vågar gå sin egen väg. Vox Hotel går sin egen väg. Lila färger, intressanta färgmönster och flexibla arbetsplatser med smarta lösningar.  Rummen har det senaste inom elektronik och frukosten var pricken över i. Helt klart bra!!! Ni måste se det! Förutom välkomstdrink så testade jag hotellets fatutbud. Jag gillade verkligen Melleruds pilsner!!

Vem är nu Anne Robertsson? Första gången jag kom i kontakt med henne var på residenset i Växjö då hon inspirationstalade till företagare och blivande företagare för ca 3 år sen . Hon drev då Huskvarna stadshotell som hon först och främst förvärvat väldigt ung. Som jag minns Anne berättade så var det den hårda vägen hon lärde sig allt om att driva hotell. Och att lyckas är långt ifrån alla förunnat i denna tuffa bransch. Senare sålde Anne sitt hotell som hon drivit med stor framgång!

28 år senast ett nytt hotell startade i Jönköping. Men nu har det alltså hänt! Det här med siffror är alltid svårt men uppskattningsvis lär det vara många, många  miljoner kronor satsat i detta nya hotell som bara finns ett i Jönköping, Sverige, Europa ja i hela Världen.

Anne är verkligen en super-entreprenör. Att bara komma på idéen att starta ett nytt hotell i Jönköping och att sen ordna investerare och dessutom bygga hela det kreativa hotellet från topp till tå från tanke till verklighet. Det är något som verkligen är speciellt! Otroligt imponerande! Sen första föreläsningen jag lyssnade på henne så har jag följt Anne på sociala medier sen dess. Många människor inspirerar mig och Anne är helt klart en av dom! Siri undrade förstås varför vi inte hade bokat Vox Grand Suite lite leende även om hon stormtrivdes i vårt standard-rum.

Vox Grand Suite

Vox Grand Suite

Bastu med direkt utsikt mot Vättern var bl.a. en facilitet i den luxuösa sviten. Men vi tog i alla fall ett kort i den våningen på rundvandringen med Bäckalyckan & Bankeryd bakom oss i mörkret.

Detta är ett hotell som jag kommer att åka tillbaka till flera gånger.  Kanske åka någon gång bara för att få lite ny inspiration.

 

Några bilder ytterligare här nedan. Sen har det hänt mycket annat i tillvaron just nu som är långt ifrån fluffiga kuddar eller bubbliga drinkar men det tar jag en annan dag.

Må gott, lev väl

Tobias

 

Gym med Vättern som närmsta granne.

Gym med Vättern som närmsta granne.

Vox 1

Lila är en av mina favvofärger:-)

Lila är en av mina favvofärger:-)

Vimmel

Vimmel

Det laddas för invigning!

Det laddas för invigning!

Mosaik! Härligt skiftande färger när man duschade.

Mosaik! Härligt skiftande färger när man duschade.

En dag på jobbet, grattisar och uppvaktning. TACK!

Jag hoppas du kan säga likadant om din dag som jag kan. Vissa måndagar är ju lite jobbiga men eftersom jag fyller år idag har den varit lite extra kul, fast ändå med det vanliga inslaget av arbete och träning förstås:-)

TG Åseda

Jag är ju liksom mitt i veckan redan eftersom min arbets-vecka alltid börjar på söndagarna och försöker ta helg lite tidigare på veckan. Malin ville uppvakta idag på morgonen men eftersom jag går upp så tidigt så tyckte jag att hon kunde få sova på sin lediga dag. Jag frågade om jag kunde få kaffe på sängen i kväll istället och det funkade…..

Upp 05.00 och jobba till 06.00. Löpning, dusch till 07.00. Frukost och åka med dottern till skolan i Växjö samt till mitt kontor till 08.15. Jobbat på kontoret, Gårdsby, kontoret igen och avslutade på Gårdsby. Och en god lunch där i mellan förstås. En typisk måndag…

Väl hemma uppvaktade familjen mig på kvällen när jag kom hem vid 19-tiden.  Och så ett par kund-mejl ytterligare som avslutar Familyfoods leveransdag.

Toppendag med en kväll där allt fanns att få som önskades. Alltså, Malin hade gjort hemmagjorda burgare på högrev och Amorine-potatis. Öl och en whiskey till det. God mat är ju det jag gillar mest! Kan man begära mer!? Tack alla underbara vänner, släkt och andra glada bekanta jag känner som har grattat mig via Facebook, telefonsamtal och på flera andra sätt! Puss o kram!

Födelsedag

 

I morgon bitti är det simning igen. På torsdag så drar Elias och jag upp till Stockholm ett par dagar för att hälsa på Jonathan, ska bli sååå kul! Det innebär också att det blir två träningspass runt huvudstaden. Spinning-pass ska bokas till fredag  när Jonathan går i skolan. Sen gör killarna stan! Kanske Kaknästornet, kanske Spy bar eller Sturecompagniet. Skansen och museum eller bara titta på kläder i city. Det får helgen utvisa:-)

Ska jag vara ärlig så kände jag mig äldre när jag fyllde 40 år. Idag är jag en betydligt yngre 41-åring, på något konstigt sätt. Jag är liksom redo på livet och redo på allt. Nu, idag och i morgon. Och som ni vet så fortsätter resa mot Ironman i Kalmar 2015. Men just nu avslutar familjen kvällen med att se på Criminal Minds.

Må gott, lev väl

Tobias

Som tonåring var jag bestämt emot all invandring. Idag vet jag bättre

Så, nu är min medborgliga plikt gjord. Jag har förtids-röstat på min lunch. En plikt som jag anser att det faktiskt är.

Det är så otroligt mycket politik nu inför valet. Överallt i media och på stan men det hör liksom till. Många förslag som kommer på kort tid. Trots att jag både är intresserad och insatt i politik tycker jag det är svårt  att veta exakt vad de olika partierna vill göra och lovar att göra. Förutom på en punkt. Invandringen. Där finns det bara ett parti som anser att UNHCR löser alla problem med världens flyktingar.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Om det vore krig där du bodde och mat- & vatten-brist och du riskerade dessutom dig och din familjs liv. Skulle du då stanna? Nej det skulle du inte. Sätt dig ner en stund i soffan och håll andan. Bestäm dig för fem minuter. Det går inte utan du kommer att öppna munnen och andas efter en stund. På samma sätt om det är fara och färde för ditt liv så kommer du att fly. Vi har vissa instinkter och mekanismer inbyggda i vår kropp, bland annat att överleva till varje pris. Så är det.

Därför tycker jag att det är lite väl enkelt att säga att UNHCR kan lösa problemen på plats. Vilket skitsnack rent ut sagt!

Tillbaka till min tonårstid. Till Fågelfors kom det många från Chile och invandrade. det kom också lite senare många ungdomar från Asien i något land jag nu glömt där det var allvarliga inbördeskrig. de som kom därifrån hade upplevt mycket som man inte ska behöva se som människa. 1991 var det valår. Ny demokrati med drag under galoscherna tilltalade många förstagångsväljare så även mig. Och jag minns att jag var så frustrerad att jag inte fick rösta i september då jag fyllde 18 år först i oktober.

Det fans kvällar när vi var ute och drack öl på byn som vi gick in i trapphusen på hyreshusen och bankade på dörrarna och skrattade  åt buset. Ett bus men ett elakt bus har jag fått inse som äldre. Vad vi unga bus-ungdomar skulle få erfara ett par veckor senare var nyttigt för oss, för mig i alla fall. I gymnasieskolan kom kommunens socialtjänsts kurator och sökte upp mig. Han konfronterade mig med att jag varit med och bankat på några dörrar tidigare. Äsch vad då tänkte jag. det visade sig att några av de dörrarna jag knackat på bodde det människor som upplevt hemska saker med krig och blev åter påminda av mitt bus. Direkt tog jag inte till mig av detta, var nog snarare mer pinsamt att kuratorn kom och pratade med dig som för övrigt var släkt med min far, ännu mer pinsamt.

Kuratorn erbjöd mig att följa med till Hultsfreds flygplats och ta emot nyanlända. Jag avböjde förstås. Inget för mig!  Men åren har nu gått och vi har också passerat det hemska som hände på Balkan när världen stod och tittade på alldeles för länge. När så FN ingrep till sist var det för sent. Många från Balkan har kommit till Sverige men tro mig, de ville inget hellre än att stanna i sitt hemland. Ni vet när man varit på semester så brukar man ha hemlängtan igen. Också inrotat djupt hos oss människor. Någonstans här när FN ingrep i Balkan eller rättare sagt belyste det som hände började jag få upp ögonen för det som hände men jag slog bort det lika enkelt. Påverkar inte mig och inget jag behöver bry mig om.

Idag vet jag bättre.

Nu verkar det som om SD kommer att bli Sveriges tredje största parti. Någonstans här har våra partier misslyckas. Inte bara i Sverige utan framförallt i övriga Europa att partier som SD har växt fram. Alltså i den delen som Sara Skyttedal KD tog upp att Sverige måste trycka på för att övriga Europa ska ta emot fler invandrare gillar jag. Vi måste våga prata om invandringen och dess antal men samtidigt kan vi inte stänga gränsen helt till Sverige för att vi ska värna om vår välfärd som det heter.

När det kommer till att ställa Välfärd mot människor som flyr för sina liv mot varandra, jadå gör man det enkelt för sig själv. Lite som när jag var ung.

Riktigt imponerande att SD kan vinna så många väljare på en fråga när de inte har någon riktig politik i andra frågor. Jimmie Åkesson & co är duktiga som politiker men för övrigt så är det mest pajaser runt om i Sverige som företräder partiet.  Hade jag sett invandringen som vår tids största fara då hade jag blivit politiker i något etablerat parti för att kunna påverka. Inte bara röstat på ett en-fråge-parti.  Klimatet är till exempel en fråga som är viktig som inte riktigt får sin plats varken i politiken eller för den delen i valrörelsen som jag tycker den förtjänar. Men det är min åsikt i min egna blogg i mitt Sverige.

14e september är det val. Då bestämmer du och jag vad vi vill ha för politiker i Sverige. Jag kan ana redan nu att det blir ett kallare Sverige. Men jag lovar dig en sak att om det blir krig i Sverige och eländigt med fara och färde kommer jag att försöka fly. Ni vet min instinkt på att vilja andas, äta och dricka i frihet. Leve friheten!

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

En flyttar ut, en flyttar in. Speedos eller softbadis?

T MINUS ZERO är snart här. Framflyttat till i morgon fredag då flyttlasset går till Stockholm på allvar. En mamma och pappa som ska följa med upp till lägenheten och lägga sina sista förbarmande händer över sin sons välbefinnande. Sen blir det på ett annat sätt. Ska jag vara riktigt ärlig så känns det riktigt bra nu, så här det ska vara. Extra glad är jag att han flyttar i väg och vidgar sina vyer. Genom att byta miljö och människor så utbildar han sig i livet och allt runt i kring. Jag har inte heller flyttat färdigt. Tror stenhårt på att människan är inte gjord för att följa samma mönster hela livet. Och platser.

TG

Känns bra som sagt var att Jonathan flyttar men också viktigt för mig att stanna upp och tänka efter, tänka tillbaka. det är ju liksom tillbaka till kärnan, varför man skaffade barn och hur livet blev format efter ett liv med barn och familj. Alla val man gjort i livet därefter och varför. Spännande att stanna upp. Och just, tänka efter. Jag ser mig i framtiden att Malin och jag har en massa barnbarn. Sitter och klurar på vilka årliga traditioner vi ska ha för att upprätthålla kontakten så att det liksom inte tynar ut oavsett var vi bor och var våra barn och barnbarn bor i världen. Jag har massa idéer!!!!

Nu till nästa kära ämne, träning. Jag har faktiskt hoppat över träning nu ett tag för jag har helt enkelt haft för mycket runt omkring mig men nu kör jag igång igen! I eftermiddag kör jag ett löparnas. Dessutom så flyttar det nu in en tränare i mitt tränings-liv. Vi startar vårt samarbete om någon vecka. Jag kommer att skriva mer om detta och vem denne tränare lite längre fram! På tisdag börjar min simskola. 40-åringen ska lära sig att crawla. Undrar om det är svårt? Det är det säkert och det är också kul att jag tvingas till att lära mig något nytt som förhoppningsvis ska ge mig fighting-spirit! Resan mot IRONMAN startar!

Men badbyxor?!?!?  Ska man ha gamla klassiska speedos på sig, typ såna som alla tyskar har på sig när man är utomlands? Eller ska jag köra med mina vanliga soft-badisar som liksom är lite fluffiga och softiga. Har du någon idé?

Och så är jag förstås glad att mitt föredrag igår blev bra & naturligt och att publiken gillade att interagera med mig på resan med Familyfood. Tränat och förplanerat med powerpoint men också massa spontant och så lite om mitt träningsliv sista 30 månader…..Jag fick en liten tagg till på att kanske börja igen med föredrag…nja vi får se:-)

Må gott, lev väl

Tobias

 

Vild vecka. Familjen håller på att delas.

Nix, ingen skilsmässa. Absolut inte. Men familjen tripp trapp trull som blev 6 personer håller på att förändra skepnad. Jag älskar förändring men denna förändring påverkar fadershjärtat mer än jag kunnat tro. Suck:-)

På måndag i ottan åker jag och Jonathan(klart jag ska med och hjälpa till) till Stockholm. Han för upprop på KTH och jag till ett cafe för att jobba vid Macen.
Därefter ska vi åka till Jonathans lägenhet och skruva upp säng och andra attiraljer. Och så ska vi jobba lite ihop.
Övernattning sen åker pappan hem.
6 blir 5 hemma. Nyttigt som f-n men oj vad bra att SJ sänkt priset på tågbiljetter. Klart jag ska hälsa på ofta. Malin och jag såklart men mitt jobb gör att jag kan jobba var jag vill vid datorn, så ett och annat träningsläger kommer jag att lägga i Stockholm, allt för att få hälsa på. Om jag får förstås.
Jag ler ändå när jag tänker att våra fyra barn bor i Sverige, världen i framtiden och när Malin och jag blir äldre, när vi har tid; då ska vi åka till våra barn, ofta. Tänk vilka äventyr!

Så nu vet jag varför veckan varit så vild. Before the storm:-)
Och ändå är jag glad. Glad för att så ska det vara. Barnen fostras till att bli självständiga. Bra. Men ändå….

Men i morgon väntar stora saker. Ironman i Kalmar och jag är självklart på plats 06.50 innan start. Också kul att hälsa på Emelie och Mikael.

Oj om jag någonsin kommer att göra en Ironman? Men inspirerande att titta på är det. Och så ska jag heja på fyra stycken jag känner som kör racet. Suss håller jag extra tummar för förstås! Tjejen som fick mig att börja tänka på ”att jag kan bli vad jag vill om jag vill” för tre år sen. Never forget:-)

Livet, ja livet är för bra för att vara sant. Gillar verkligen den inställningen.
Godnatt
Må gott, lev väl
Tobias

IMG_0559.JPG