Ett leende och ett långsiktigt mål. Det funkar för mig

Igår träffades vi ”Sommartågare” vid Jönköpings station 09.30 för samling, plåtning samt information och hälsande på alla runners!

Sommartåg 2014

 

Det var lite ovant att kliva upp 04.20 på en ledig lördag och äta sen köra yngste sonen till jobbet för att därefter köra mot Gränna. Bilen parkerades bakom scenen till Allsång i Gränna och med några minuters marginal hann jag med frukost nummer två i bilen och hoppa på bussen med destination Jönköping. I år eller egentligen närmare två år har mitt mål varit att klara den här distansen just på Sommartåget. Senaste året har jag hittat löpningen igen genom att max springa en gång i veckan. Då har jag inte haft problem med mina benhinnor. Som ni vet har jag då och då råkat ut för överansträngningar som yttrat sig på olika sätt. Men ändå tillsammans med den fantastiska träningen jag fått genom Ride of Hope Team Växjö på Idrottskliniken har jag lärt känna min kropp ännu mer på resan. Och avgörande för min löpning var att jag åkte på ett Löpar-läger Hofsnäs Sweat Camp i vintras som Suss & Madeleine arrangerade.

Men det riktigt roliga är att som jag har längtat efter att göra mitt Sommartåg var det också ett kvitto till mig själv efter hårt men roligt slit. När jag satt och nynnade till musik i bilen igår och swischade förbi Jönköping på väg mot Gränna bestämde jag med nyss cyklat i mål i London att om jag skulle få problem med benen vilket jag utgick ifrån så skulle jag inte riskera några skador utan då skulle jag avbryta loppet. Men känslan var go redan 04.20, det kändes bra!

Sen dag ett när jag träffade Susanne för snart tre år sen genom våra företag och jag då helt otränad(inte ens intresserad av träning) hon sa att ”Ingenting är omöjligt” när jag pratade om mina föreläsningsdrömmar. Den tråden tog jag med mig och in i träningsvärlden när jag började följa Susanne genom hennes blogg som nyfrälst försöka-träna-kille. Dessutom har hennes föreläsning ”ingenting är omöjligt” som jag har lyssnat på gett mig nya visioner. För mig, mot mig själv, med mig själv i mina träningsmål.

Jag skriver ofta om mina två diskbråck i nacken som jag har ständig värk i mer eller mindre. Det är på grund av två orsaker jag skriver om det. 1) ibland tycker jag synd om mig när jag har extra ont i nacken och då är det skönt att skriva om det. 2) När jag läser om det jag då skrivit så kan jag säga till mig själv att det är inget skäl till att inte träna. KÄMPA!

Jag är säkert ingen bättre människa för att jag tränar. Jag är övertygad om att många i min omgivning ser annorlunda på mig idag för jag har verkligen inte gillat träning innan. Men vad jag vet är att jag mår bra, alldeles förträffligt bra. Jag ser det som en ynnest att kunna hitta något som ger så mycket tillbaka. Därför kör man 35 mil en dag för att springa och för att sen hinna hem till familjen. Det är därför jag har ont i benen idag samtidigt som jag ler. Ändå med lite självinsikt borde jag nog jobba mer på att vårda mina vänner i livs-karusellen med jobb, företag, träning, familj. Ett nytt mål helt enkelt.

Roxen

Så. Susanne & Miranda är två viktiga inspiratörer i min dagliga träning. Och jag har lätt ett femtiotal människor som mer eller mindre dagligen genom nätet ger mig inspiration att ramla framåt i den den rullande träningsspiralen i ett rosa skimmer. Roxen inte minst, killen som sprang Sommartåget i våtdräkt och självklart simmade i Vättern och sprang ikapp oss igen. Nu är det bara Tomtetåget som ska klaras av tillsammans med andra men den gången kommer jag inte missa vare sig maten, Visingsö eller den obligatoriska dansen långt in på småtimmarna. Alles

Må gott, lev väl

Tobias

Annonser

Två diskbråck i nacken hindrar inte mig. London fixat, snart nya stora mål.

Nej det gör faktiskt inte det. Jag har lärt mig en sak på min tvååriga karriär som träningskille. Jag blir skadad då och då, jag har mina dippar, jag har ibland så ont i nacken och axlar, nackfästen och axlar att jag blir bara så trött och det enda som hjälper mot värken då är en riktig fylla. Men gnälla är inte träning. Kämpa är träning! Jag är lyckligt lottad, jag har bara diskbråck på två kotor i nacken. Jag är inte sjuk, och ingen cancer och jag är frisk för övrigt. Vad kan då hindra mig från att bygga nya mål? Ingenting!

20140709-092517-33917623.jpg

 

Att vara med och cykla den cyklingen vi har gjort över Storbritanniens högsta berg Mount Snowden i Wales och alla mil och timmar är få förunnat. Jag är lycklig att jag fick vara med på den resan med att manifestera med cykelloppet efter all insamling vi har gjort och vi är ju inte färdiga ännu. Boka gärna in 23/8 redan nu. Familyfood har Matmarknad, det är Barncancertrampet i Strandbjörket och på kvällen är det HJULFEST på hotell Statt. Jag hoppas du kommer!

Dessutom har jag varit riktigt ledig från alla måsten som det kan vara med jobb, företag eller familj. Nu är jag hemma igen och redo att ta tag i vardagen med nya friska krafter. New generation! Kom sent hem igår kväll till en familj som jobbar för fullt! Tusan, barnen är ju än mer vuxna än vad jag tänkte för bara några år sen. Målmedvetna och framåt..vad fort det går!

Cyklingen har bitvis varit jobbig för min nacke då jag liksom ”bryter” upp bråcken något men det har funkat ändå. Efter två dagars cykling fick jag massage  i nacken och sen har det funkat toppen med värk visserligen men ändå med ok funktionalitet i nacken.

Löpning beredd

Vad händer nu framåt såhär fyra dagar efter målgång vid Buckingham Palace, London?  På lördag ska jag springa Sommartåget. Ett lopp som är 45 km (kortat till 43km i år då sista tre kilometer är trail-löpning rakt genom skogen). Jag har i vanlig ordning bokat hela paketet men har tänkt om i sista stund. Malin är ledig i helgen och jag har varit borta länge hem i från så vi åker till Jönköping tillsammans på lördag. Jag springer med Sommar-gänget till Gränna hamn (om jag orkar och mina ben håller) 40 km. Därefter hittar jag och frun och de barnen som är med på något i Gränna hamn. Bada lär vi nog göra, jag har också en liten överraskning på lut….men jag håller lite på den.

Ni tycker kanske att det är galet att springa så nära inpå cyklingen? Det är det för jag är ingen elitidrottare….men jag gillar att spränga gränser. Jag går ut för att klara distansen på lördag. Heja gärna på mig det ger mig ny kraft!

I höst hade jag tänkt att satsa mer på föreläsningar men jag pausar det tills jag känner att jag är redo för det igen. Anledningen är att jag vill lägga så mycket tid som möjligt på träningen framöver som det är möjligt och samtidigt inte försaka mer tid än nödvändigt. Två företag och fyra barn kräver sin man (och fru).

MÅL! Klara Sommartåget på lördag. Augusti (stor cykling på gång). I höst börja lära mig att crawla för att 2016 göra IRONMAN på 16 timmar max. Simma 3,4 km i Kalmarsund, cykla 19 mil, springa ett Marathon 42,195 km. Med två diskbråck går det göra allt(tänk om jag bara hade haft ett diskbråck, vad ensamt det skulle bli)! 🙂

Jag är inte galen men jag älskar att träna och jag älskar att göra det med andra, det ger mer då! Heja framtiden! Efter England har jag gått på mig två kilo till 87 kilo. Sakta ska jag gå ner till 80 kilo för en ny träningskropp men det får ta tid. Rom byggdes inte på en dag, inte jag heller. Men varje dag är en ny skön utmaning! Kör hårt!

Tack för alla som hejat på mig sista året när jag tränar. Jag säger som Gary Fleming; ni har inte sett något ännu.

TG Slottsruin

Och varma hälsningar till alla nya vänner jag hittat i England på våran resa på två hjul!

 

ps. du noterade väl 23/8 i din almanacka!?

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

 

Löpning, Pundhuvud och kanske dax att packa snart

20140625-223726-81446109.jpg
Nu är det så nära att vi åker till London. Underbart!
Denna vecka är intensiv, arbetsveckan började som brukligt i söndags. Måndag & tisdag har det varit dubbeljobb och onsdag, torsdag avslutar arbetsdagen med kvällsmöte.

Men på fredag tänker jag börja packa och på kvällen ska familjen på lite fest i Växjö.

20140625-224047-81647702.jpg
Tavlan jag fick av Malin idag stämmer ju ganska bra med mig.
Hur som helst har jag nu handlat medicin, solkräm och andra nyttiga bra-att-ha-saker.
Pund är växlat för cash är ju ändå king.
Jag nojar mig inte för flygresan men däremot för min hörsel. Mina trånga öron- & bihålor brukar ge mig en kraftig försämrad hörsel ett dygn efteråt. Vi ska ju cykla samma eftermiddag men jag får väl använda teckenspråk. Vad vet jag? Det kanske är så för alla efter en flygning. Normalt sett brukar jag vräka i mig lite stärkande whiskey och ett par hinkar öl inför flygning. Det går ju fet-bort nu när vi ska cykla på eftermiddagen. Men jag överlever nog det också.

20140625-224631-81991484.jpg
Min bil är nypolerad och jag känner mig som ett litet barn på julafton. Visst är det barnsligt. Ja visst men det ligger lite i rutiner också som jag minns från min barndom. Min Far var alltid noga med att vaxa in bilen innan vi åkte på semester när jag var barn. Far gjorde detta för hand, jag fuskar med att lämna in bilen. Nya tjänstesamhället du vet….

Mina ben gav mig 7,5 km i skön löpning idag. För fyra veckor sen hade jag en cysta som sprack i knävecket och tänka på löpning var inte aktuellt. Men nu är jag tillbaka och jag har fortfarande en målbild som säger att om tre veckor ska jag springa 45 km på Sommartåget. Jag hoppas det blir så.

Ja jag är lite pirrig inför resan men allvarligt talat så har jag inte hunnit reflektera så mycket på detta ännu. Som sagt på fredag börjar jag packa och då börjar det säkert pirra som det ska göra inför en häftig resa som detta är.

Må gott, lev väl
Tobias

Du följer väl med mig till London

Resfeber av positiv karaktär och stora förväntningar. Också ett litet vemod att lämna familjen så länge som 11 dagar men också skönt.

_MG_0411[1]

En superhäftig resa till England väntar på söndag. En aktiv semester helt enkelt.

Viste du att du kan hänga med genom att;

Nu kan alla följa följa oss live via GPS när vi cyklar i England!
Gå in på http://trakkapp.trackntrace.se/Account/Login?ReturnUrl=%2F och logga in med:
Användarnamn: London
Lösenord: 2014
Klicka sedan på orangea ikonen Kartvy. Därefter väljer ni Team Växjö och till sist klickar ni på symbolen med en gubbe som står i en cirkel.
Då kommer ni se på en karta vart vi befinner oss samt få en streetview från platsen så ni ser hur det ser ut.

Må gott, lev väl

Tobias

 

Sugen på löpning. Törs man småspringa lite i veckan?

Som ni vet så är ju våra cyklar nu skickade mot England. Vi åker 29/6 på vår häftiga resa med Ride of Hope Team Växjö. Semester på två hjul helt enkelt fast utan vila för benen och rumpa…..

Löpning beredd

Jag är grymt taggad för detta men jag är också grymt taggad för ett löpar-pass. Får se om jag törs testa mina ben lite försiktigt i slutet på veckan, kanske. I annat fall får jag boka in mig på ett spinningpass så kroppen får sig en rejäl avhyvling.  Löparskorna kommer att hänga med till England då jag räknar med att göra ett längre pass i London ett par dagar efter vi gått i mål. Lite för att kolla hur jag står inför Sommartåget på 45km som är bara några dagar senare i Jönköping till Visingö.

Och så är jag också taggad för att se om jag kan få ihop min utmaning i augusti. Men om den utmaningen har jag tid att tänka när jag sitter på cykeln. En utmaning som innebär fysisk aktivitet i ett dygn i sträck. Jag kallar den för 08-utmaningen.

Nu ska jag bege mig till Helsingborg och fortsätta njuta av dagen.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smalandsnytt/100-mil-pa-cykel-for-barncancerfonen

Må gott, lev väl

Tobias

 

Super-veckan snart slut

Det är inte varje vecka man är på två studenter och cyklar 20 mil. Tur att jag kunnat flexa lite på jobbet

Bild

Jonathan tog studenten och även hans kusin Emelie. Jag är så glad över att få upplevt dessa stunder denna vecka. Efter två cykelpass blir det 20 mil denna vecka och totalt 220 mil på cykeln. Jag är definitivt redo för London nu! Taggad som tusan! Min nya vecka börjar med jobb redan i morgon och även rengöring av cykeln(gillar inte sånt men det är säkert nyttigt för själen…och cykeln. Efter jobbet i morgon eftermiddag väntar nerpackning av cykeln i lådan och jag funderar på hur det ska gå egentligen. Måndag låter arbetet ta mig till Jönköping, det blir både kul och intensivt och sen blir det fokus på jobb hela veckan och även familjen. För sista veckan 26 jag är i Sverige är jag uppbokad varje kväll den vecka, hmm inte bästa planering direkt men det funkar:-)

Mina första 33km på morgonen idag gick ju på rekordfart; 31,8 km/h i snittfart och jag är så jäkla nöjd. Eftersom jag skulle köra 10 mil till med teamet gick jag inte för fullt, det fanns mer att ge. För tio veckor sen hade jag aldrig suttit på en racer och idag är cykeln och jag liksom ett.

Resan till London blir mycket spännande och rolig men även lite nervös då jag tror att när man bryter ett mönster i livet så skapas det nya idéer och nya reflekterande tankar. Nåväl det blir nog bra med det.

Min nya super-utmaning är tänkt att göras på sensommaren. Utmaningen tar ett dygn att genomföra och det krävs att jag är vältränad då. det kommer jag att vara:-)

Ikväll missade vi middagen hos Ulrika & Johan, hoppas vi får tillfälle att träffas framöver.

Nu väntar jag på mitt grymma armband från Sahara silver. Visste du att Sveriges största mamma-bloggare har tagit initiativet till att skapa ett smycke med ingen mindre än Lovisa Wester & Camilla Läckberg där 180kr från varje sålt smycke går till vår insamling till Barncancerfonden. Otroligt kul! Köp armbandet!

 

Läs Madeleines fina blogg. http://blogg.alltforforaldrar.se/madeleineilmrud/2014/06/10/antligen-far-jag-beratta-♥/

Var rädd om Er!

Må gott, lev väl

Tobias

Min häftigaste & jobbigaste cykling. 9-10 km adrenalin ala Bikes-endo

Återigen nya träningsgrepp, idéer eller stora strapatser? Nix. Efter en händelserik lördag i Växjö var det dags att cykla hem. Genom ett trallvänligt och försommar-doftande Gårdsby mot Rottne.

_MG_0411[1]

Ni som springer eller har läst min blogg tidigare vet vad löpar-endorfiner är för något. När endorfinerna kommer så är man nästan i trans eller i vart fall i en bubbla, en ointaglig  bubbla här och nu.

-Och så mycket kul jag upplevt med cyklingen tillsammans med andra och för mig själv denna vår att jag nästan glömt bort det här med endorfinerna. Men igår kom de, nu vet jag att det finns även med cykling. Jag kallar dem härmed för Bikes-endo:-)

När jag var ca 250-300 meter innan rondellen i Rottne på en lång raksträcka så dök det upp två super-cyklister norr ifrån i rondellen. Graciöst och målinriktat svängde de vänster. Varför jag kallar dem för super-cyklister var för att de hade super-hjul och hjälmar som mer liknar en mångubbe i en amerikansk B-film men som lyser professionell cyklist lång väg. Jag var ganska trött och samtidigt nöjd med att jag snart var hemma i Braås med bara 14-15 km kvar. Men när jag väl passerade ut från rondellen med sikte hemåt så såg jag en skymt åter av dessa mån-hjälms-beprydda super-cyklister. Då brann det till inom mig, jäklar jag ska ikapp dem och så ska jag köra om dem var mina enda två tankar. Jag växlade upp och växlade upp. Intog racer-ställning och benen matade. Kändes hopplöst att komma närmare men efter knappa tre kilometer dök de på åter upp i periferin och mina tankar fick nya krafter. Pulsklockans ständiga uppdatering visade på ca 90-95% av maxpuls. Väl framme vid Brittatorps välkomnande skylt var jag bara ca 200 meter bakom och jag passade på att vila något ett par sekunder när jag paraderade genom byn.

Väl ute ur byn drog jag på hårt och såg att mina framförvarande cyklister gjorde det samma. Då någonstans mellan tallar, flugor, asfalt och svärmande skugg-mygg i en lupin-doftande dunge så kom mina Bikes-endo.  Och det gav ännu mer kraft, blodsmaken kom så sakteliga och jag gick nu på ren adrenalin. Tror faktiskt att min puls gick ner den också även om jag matade med samma hastighet.

Det gick kanske inte så fort jämfört med andra, super-cyklisterna kanske var trötta som bara den men det spelar liksom ingen roll, de agerade hare för mig utan att de visste om det.

Ett par kilometer innan Eke där jag skulle svänga fick jag rita om min målbild till att göra mitt yttersta att komma ikapp dem i alla fall. det räckte inte, men jag var bara ca 75 meter bakom dem när jag svängde av mot nästa Braås-skylt.

Kände mig som en segrare, en atlet efter dessa 9 kanske 10 km. Nu vet jag, mina efterlängtade endorfiner förutom att det är kul att cykla finns även på två hjul. Jag vet också att bygger jag ett mål så kommer jag dit. På en månad eller på ett år, två år det spelar ingen roll. Det är inte målet som är belöningen utan det är resan dit!

Lördagen bestod av cykling till Växjö, jag fick kämpa för att hinna i tid till Stortorget. Åkte så där lagom tajt med tiden så jag skulle få kämpa till stan. 10.00 var det dags för Växjö cykelfestivals Slow Roll genom stan. Tre minuter tillgodo kom jag fram. Stora som små cyklade i knappt styrfart i en härlig cykel-manifestation. 10.30 invigdes Sydostleden av bland annat Ulf Hedin som jag för övrigt cyklade med en bit ut ur stan på premiär-cyklingen för den nya Sydostleden. Ulf är en hängiven cyklist så vi hade mycket att prata om.

Därefter stod jag ett par timmar med Teamet på Kvantum Norremark och samlade in pengar till vår insamling. Och resan hem känner ni ju till…En lördag som hade sin final på badplatsen när Siri & kompis badade och jag bara satt och njöt i solen, vinden och atmosfären vid sjön. Wii 2000 km gjorda på racer-cykeln. Snart är det träning igen……

Må gott, lev väl

Tobias

 

Klarar jag Sommartåget på 45k? Och höstens utmaning.

Dryga 1800 km på cykeln än så länge och en nacke med två diskbråck som värker konstant har gett mig perspektiv.
Sista tre veckorna har varit olidliga om jag snackar om nackvärk. Men jag har fokuserat på målen som är för hösten samt nästa år. Det hjälper liksom:-)
Jag är ingen kille som vill att folk ska tycka synd om mig, har heller inga sjukdagar på grund av min nacke någonsin. Jag går däremot ofta på massage & kiropraktor, viktigt det där. Gör mina övningar morgon & kväll En enkel dumhet i min ungdom gör sig påminda genom bråcken i 4e & 5e nackkotan. Hur som helst så är det bara att vänja sig, när jag cyklar så blir det lite extra problem med nacken. Men å andra sidan är det skitkul och en av de roligaste sakerna jag gjort!!!

Imorgon bitti 6.20 rullar jag mot Växjö för en dag i träningens tecken! Avslutar nog träningen med att besöka Nationaldagsfirandet i Braås Hembygdspark.
Nu har jag filat färdigt på mitt mål efter sommaren. En liten nätt utmaning som jag ska klara. Återkommer om det…
Såå tänkte jag äntligen klara att springa hela Sommartåget helgen efter England på 45km. Jag har aldrig aldrig någonsin varit i bättre fysisk form som jag är nu. Sjukt häftigt egentligen! Men mitt högra ben har nu kraschat på två ställen av löpning. Min kropp säger stopp. Haha så enkelt är det inte för jag har ju ett ord med i den saken förstås. Jag är alltså lite skeptiskt till löpningen efter 1000 km på cykeln i England.
Men såklart jag kommer att vara med på starten mot Visingsö och jag SKA nå Visingsö. Thats it! För på kvällen vill jag umgås med mina vänner från hela Löpar-Sverige och hålla mitt tusan det blir mitt tredje tal där. Något jag älskar att göra.

Till nästa år åker jag nog ner till Rom och kör ett Marathon. Så typ!
Må gott, lev väl
Tobias

Utmaning igen; Uppvidingeklassikern i sin första upplaga!

Godmorgon på er!

Denna vecka är det åter dax för en utmaning. För första gången är det Uppvidingeklassikern i Åseda. Ikväll 10 km löpning, imorgon eller på onsdag 1500 simning och på lördag 40 km cykling.

TG GoteborgDär i mellan cyklar jag 130 km på Växjötrampet på torsdag och troligtvis cyklar jag lite extra den dagen. Båda dessa event är också viktiga för oss i Ride of Hope Team Växjö genom att visa upp oss och sprida vårt budskap.

Mitt högra överlår har i stort repat sig efter Göteborgsvarvet nu men för säkerhetsskull tar jag det försiktigt ikväll. Det som är OROVÄCKANDE är att jag fått problem med mina diskbråck i nacken. Mycket fokus på stretchning och förebyggande muskelarbete för hals, nacke och huvud framöver, alltså mer än vanligt.

Ingen som behöver vara rädd att jag bangar ur London men det finns ibland kroppsliga begränsningar och jag har min nacke som förföljer mig. Men jag kommer att vara i god form när det är dax för London, flera veckor dit ju…..

Så det blir intressant att se om det går att genomföra simningen då man lyfter på nacken då och jag har normalt sett en liten utmaning i det. Jag ger mig dock inte hur lätt som helst:-)

Kör hårt, det är ny vecka:-)

Må gott, lev väl

Tobias

 

 

 

Vem vann?

Utmaning 2014 tgandsonsEfter Göteborgsvarvet 2013, mitt första antog Jonathan utmaning att ”tävla” mot mig i Göteborgsvarvet.

När jag tänker tillbaka så började Jonathan springa någon gång sen blev det inget mer. Men så gick det ett par månader så mötte jag honom med en ryggsäck och jag frågade vad han gjorde när jag mötte honom i ytterdörren. -Jag ska till gymmet sa han självklart. Så gym-tränat har Jonathan gjort och så sprungit kanske 3 km månaden innan Göteborgsvarvet.

När jag tittar på bilden från 2013 så ser jag två saker; men oj vad jag var skäggig och oj vilken skillnad på kroppsform mot idag. Egentligen har jag inga kroppsideal alls, bara att det är lättare att träna när man är mer slim och benen kan springa lättare. Kläder med färg kan man använda oavsett storlek:-) På bilden vägde jag 95-96kg och jag var ju uppe och vände på 99kg innan resan startade mot 85kg.

Jag gick i mål på 2.25 och Jonathan på 2.49. Vi båda gjorde en prestation mätt utifrån våra respektive förutsättningar. Det bästa var ändå att vi hade kul och det var en enda stor fest! Vi vann båda två på sätt och vis!

Jag sparade visserligen 3000kr och Jonathan är skyldig mig en blöt utekväll. Vi spar den till lämpligt tillfälle. 2.46 sprang jag förra året och i år 21 minuter snabbare. Så även om målet var 2.06 så är jag supernöjd eftersom jag kryddade med 222,2km cykling dagen  innan. Och ska jag vara riktigt ärlig så hade jag enklare kunnat springa direkt efter cyklingen än dagen efter. Men nöjd var ordet.

Nästa år kommer jag inte cykla upp………..tror jag. Eftersom jag är bättre nu än 2013 så höjer jag ribban mot 2015. Under 2 timmar ska jag klara Göteborgsvarvet då. Förhoppningsvis ställer någon eller ett par av mina barn upp också. Ny utmaning blir det då.

Och vad jag tycker om mina mål? Resan mot målet är det roliga! Om inte träningen under året hade gett mig så mycket som den faktiskt gör på alla plan så skulle jag inte hålla på.

_MG_0193[1]

Återigen måste jag nämna som jag kände för några år sen om alla onödiga galna tränings-nördar till att idag ändra: ALLT ÄR MÖJLIGT. -Vilja -Mål gör den resan möjlig.

Må gott, lev väl

Tobias