Löpning, Pundhuvud och kanske dax att packa snart

20140625-223726-81446109.jpg
Nu är det så nära att vi åker till London. Underbart!
Denna vecka är intensiv, arbetsveckan började som brukligt i söndags. Måndag & tisdag har det varit dubbeljobb och onsdag, torsdag avslutar arbetsdagen med kvällsmöte.

Men på fredag tänker jag börja packa och på kvällen ska familjen på lite fest i Växjö.

20140625-224047-81647702.jpg
Tavlan jag fick av Malin idag stämmer ju ganska bra med mig.
Hur som helst har jag nu handlat medicin, solkräm och andra nyttiga bra-att-ha-saker.
Pund är växlat för cash är ju ändå king.
Jag nojar mig inte för flygresan men däremot för min hörsel. Mina trånga öron- & bihålor brukar ge mig en kraftig försämrad hörsel ett dygn efteråt. Vi ska ju cykla samma eftermiddag men jag får väl använda teckenspråk. Vad vet jag? Det kanske är så för alla efter en flygning. Normalt sett brukar jag vräka i mig lite stärkande whiskey och ett par hinkar öl inför flygning. Det går ju fet-bort nu när vi ska cykla på eftermiddagen. Men jag överlever nog det också.

20140625-224631-81991484.jpg
Min bil är nypolerad och jag känner mig som ett litet barn på julafton. Visst är det barnsligt. Ja visst men det ligger lite i rutiner också som jag minns från min barndom. Min Far var alltid noga med att vaxa in bilen innan vi åkte på semester när jag var barn. Far gjorde detta för hand, jag fuskar med att lämna in bilen. Nya tjänstesamhället du vet….

Mina ben gav mig 7,5 km i skön löpning idag. För fyra veckor sen hade jag en cysta som sprack i knävecket och tänka på löpning var inte aktuellt. Men nu är jag tillbaka och jag har fortfarande en målbild som säger att om tre veckor ska jag springa 45 km på Sommartåget. Jag hoppas det blir så.

Ja jag är lite pirrig inför resan men allvarligt talat så har jag inte hunnit reflektera så mycket på detta ännu. Som sagt på fredag börjar jag packa och då börjar det säkert pirra som det ska göra inför en häftig resa som detta är.

Må gott, lev väl
Tobias

Annonser

Du följer väl med mig till London

Resfeber av positiv karaktär och stora förväntningar. Också ett litet vemod att lämna familjen så länge som 11 dagar men också skönt.

_MG_0411[1]

En superhäftig resa till England väntar på söndag. En aktiv semester helt enkelt.

Viste du att du kan hänga med genom att;

Nu kan alla följa följa oss live via GPS när vi cyklar i England!
Gå in på http://trakkapp.trackntrace.se/Account/Login?ReturnUrl=%2F och logga in med:
Användarnamn: London
Lösenord: 2014
Klicka sedan på orangea ikonen Kartvy. Därefter väljer ni Team Växjö och till sist klickar ni på symbolen med en gubbe som står i en cirkel.
Då kommer ni se på en karta vart vi befinner oss samt få en streetview från platsen så ni ser hur det ser ut.

Må gott, lev väl

Tobias

 

Jag är tillbaka på rosa moln igen. Visste väl att den känslan skulle infinnas igen!

Precis, rosa moln! Precis som grabben nu sitter och skriker på övervåningen när PSG och Zlatan spelar Champions Leauge-match så skriker jag inombords av lycka igen. Träningsglädje och en återfunnen kärlek till cykling. Men att det var så svårt och att man måste koncentrera sig hela tiden i klungan visste jag inte. Men det gör det hela änmer kul. Dessutom är jag med i ett riktigt kul gäng som samlar in pengar till Barncancerfonden. Man gör olika val i livet av olika anledningar. Att anmäla sig och att få möjlighet att bli en av Ride of Hope Team Växjös deltagare är ett av de där valen i livet som jag är övertygad om att jag kommer att ha med mig hela livet. Känner det liksom på mig.

Fick tillbaka min känsla av när jag cyklade ensam i höstas mellan Fagersta och Nyköping i beckmörker, spöregn och det var bara cykeln och jag. Inte helt precis. Malins lillasyster hade dött några dagar innan jag gjorde cyklingen ner från Stockholm och hon var liksom med på resan ner. På något sätt var det så. Och så jag och cykeln!

Den känslan med jag och cykeln infann sig ikväll efter vi tränat färdigt ikväll. Så nu är åter jag tillbaka på de rosa molnen igen. Och ett underbart Team där vana cyklister hjälper oss ovana med tips och små peppningar. Underbar känsla.

Om 87 dagar cyklar vi till London. Och innan dess ska 200 mil göras hemma på cykeln:-)

Nu ska datorn slås igen. Tidigt på jobbet imorgon för att ta tag i nya stordåd som Mr Obama sa. I vart fall ska jag syssla med lite gott arbete. Är jag effektiv och jobbar bra under dagen så kan det bli en belönings-tur med den blågula cykeln imorgon också. Dessutom kan jag inte skriva mer nu, måste smälta alla intryck från den magiska turen med racer-cykeln!

Första filmen med Teamet! https://www.youtube.com/watch?v=5g_n4haN39M&feature=youtu.be

Må gott, lev väl

Tobias

 

Jag tänker bli en sprinter!

20140315-095844.jpg

Får man tänka så? Kan man säga så eller bara påstå något sånt? Jag kan det i alla fall! Pulsklockor i all ära, nördigt har jag tänkt innan. Men igår när jag sprang så hjälpte mig pulsklockan med en viktig och stor upptäckt, dessutom sjukt självförtroende-höjare när det gäller träning.
Jag springer sakta. Vi snackar alltså 6 min/ km. Ändå så är min puls på 85-90% av min kapacitet när jag springer så hela vägen 10 km. Likadant när jag sprang 21km för några veckor sen.
Det innebär att jag använder sjukt mycket energi till att komma framåt på mina ben.
Det som gör mig överlycklig är att veta när min Personliga Tränare ska börja hjälpa mig så blir en viktig sak realiserad i praktiken; min löparstil, hitta ett effektivt löparsteg. Idag springer jag allt annat än effektivt och det är såååååå härligt att veta!
Att jag ska bli bättre på det! Därför törs jag tro att jag ska bli en sprinter. Bättre än idag i vart fall. Jag är ju trots allt en gammal kommunmästare på 60meter, även om det var för typ 100år sen!
Träning för mig är passion. Den passionen behöver ständigt ett bränsle. Mitt bränsle just nu är att jag ska bli en grym löpare till hösten. Bland annat förstås!
Två fingrar och ena armen sover fortfarande även om jag idag vaknade av att det är något bättre. Det sticker liksom i fingrarna nu, och det är positivt! Mindre nervkläm helt enkelt.
Jag vill mena och verkligen uppmana er(för så uppmanar jag mig själv) att man blir inte friskare av att låta bli att röra på sig!
Mina diskbråck i min nacke är inga roliga meriter på mitt kropps-Cv men det går inte göra så mycket åt det. Däremot kan jag träna och faktiskt göra något bra åt mina diskbråck. Det fattar jag idag 20 år efter min skada!
Människan är lat av naturen och jag är det verkligen också! Mitt viktmål innan jag ger mig av mot London med @RideofHopeVaxjo är från 99kg till 85kg. Två kilo till ska jag tappa på tre månader. Men det blir så automatiskt för jag tänker inte banta. På väg mot mitt IRONMAN ska jag gå ner till 80kg!
Kan Aron Andersson göra det mest omöjliga utan ben och cancersjuka barn kämpa för sin överlevnad i med- & mot-gång så klarar jag att träna med två sketna diskbråck i nacken, oftast i alla fall.
Må gott, lev väl
Tobias