Primula veris, glädje-hopp och regn. Idag känns kroppen som maräng!

Åse och jag tar ett glädjeskutt efter lite energipåfyllning i början på den tuffa men roliga lördagen i Skåne. Vi bjöds på backar, natur av sagolika mått som helst vill upplevas från cykeln och vi bjöds på regn.

Hopp i SkåneDet slog mig också flera gånger i backarna uppför(man hinner tänka då) att Primula veris eller Gullvivor fanns det i massor av i dikeskanterna. De stod där och vajade och liksom hejade på oss, kom igen sjöng de genom vindens fart mellan kullarna i Brösarp.

Efter ett antal timmar på cykelsadel i helgen så kan man bocka av distansrekord och en massa annat skoj som vi gjort i helgen.

Raps och Team Växjö

Totalt 1250km har jag nu tillbringat på min järnhäst och flera av de kilometerna tillsammans med Team Växjö. Trodde aldrig att jag skulle säga det men jag börjar gilla min cykel riktigt ordentligt, In Real!

Just nu är kroppen lite skör som maräng känns det som men imorgon är man åter på banan redo att möta en ny vecka med eller utan gullvivor. På fredag har jag en annan utmaning på egen hand som ska göras men det tar vi då.

Må gott, lev väl

Tobias

Annonser

Träning och funktionella & fräcka kläder hör liksom ihop!

Idag söndag och jobbardag för mig. En ovanligt solig söndag dessutom!

Ny löpartröjaJag blev så glad igår när jag testade nya löpar-tröjan eller löpar-top som det heter. Den satt som ett korvskinn, fast på ett positivt sätt och jag kände direkt att i höst kommer jag att få uppleva många härliga timmar i löparspåret med denna svarta nya skapelse i min garderob. Nästa vecka kommer mina nya löpartights som ska premiär-användas på Göteborgsvarvet. Löpar-topen kommer jag inte ha på Göteborgsvarvet. Självklart ska jag springa i Ride of Hopes gula cykeljacka och representera Team Växjö, Ride of Hope men framförallt Barncancerfonden när jag spexar runt i Göteborg. Ni som känner mig vet att jag gillar kläder. Det blir roligare att träna om man har bra och fräcka kläder, så är det för mig i alla fall och kommer nog alltid vara så….

Efter gårdagens långa cykling på 148 km var jag ganska nöjd när jag kom hem i går. Och trött, skönt trött. Ni kommer ihåg att efter jobbet förra söndagen så sprang jag 21 km och kom nästan hela vägen hem. Det var egentligen en ganska kul grej. Batteriet tog slut och jag fick knacka på ett hus för att låna telefon att ringa efter min ständige räddare Jonathan. Damen i huset i fråga är ordförande i en styrelseklubb där jag tidigare var ledamot och vi fick en trevlig pratstund. Så det kan gå utan batteri! Ikväll ska jag cykla hem via Tolg efter jobbet i Gårdsby och få ge mig på den beryktade Stenkulla-backen på väg mot Braås i skymningen medan råbockarna skäller och älgarna säkert  tittar på mig ifrån deras egna gömställe längs skogsvägen när fåglarna varnar i skogen. Och inte att förglömma Mjölkstigen som jag kommer att passera på min avslutning på söndagen.

Och du, Må gott, lev väl

Tobias